You and me always and forever

Då har vi ännu en gång fått konstaterat att jag kan bara sjunga i badrummet, i bilen och eventuellt spontant till stereon hemma på säker mark.

Ställ mig dock på en scen och sätt en mikrofon i näven på mig och plötsligt som vore det magi sjunger jag falskt, i otakt och i fel tonläge. Every time. Lägg där till att jag ser generad och stel ut, håller mikrofonen för långt bort från munnen, så man inte hör, vilket eventuellt dock är lika bra.

Ja, det är mycket genant för mig som gammal person. Särskilt som jag ibland tänker att nu ska fan tant upp på karaoke-scenen och visa var skåpet ska stå, visa att gammal är äldst. Och så blir det en sådan pinsam pannkaka av alltihop.

Det hände senast igår på den magnifika bröllopsfesten jag var på. Jag tänkte att nu ska jag göra ett bejublat framträdande av en klassisk wedding-song: I do, I do, I do, I do, I do. Men istället för mig var det en kraxande pensionärskärring på scen som fulsjöng stirrandes stelt på skärmen och hållandes mikrofonfan som vore den pestsmittad eller iallafall fisluktande. Jag blir så trött.

I övrigt var det en alldeles fantastisk tillställning. Och självklart är det ju så att den som ska lysa starkast är bruden, och det gjorde hon med besked. Hon var nämligen snyggast på hela festen, sjöng bäst av alla på karaoken, dansande tuffast och var den ballaste dj:en. Precis som det ska vara alltså, och man kan bara gratulera den unge engelske ynglingen för val av wife. Hurra vad roligt!

Sedan gillar jag, som inte är den traditionsbundna typen, detaljer som att det inte var någon prästjävel där. Att hon hade en röd klänning som matchade hennes snygga hår, och att klänningens mönster återkom i makens slips. Och skor! Att bröllopsvalsen var "You and me song" och inte någon ostig gammeldans. Att pensionärerna bjöds upp till ungdomsdiskodans. Att de flesta gästerna var från snygga gamla London och att partajet därmed blev därefter, inklusive ett antal Camdenprofiler. Att folk hette saker som Kinky och Blue. Att det serverades korv vid 2-draget. Men störst av allt är kärleken och den var det absolut bästa och den ser du här nedan, fy fan vad bra.

Söta dockor

Anna & Ben, 14 Augusti 2010, Södra Sandby

And it's always you and me always and forever