Vecka 9 (någon gång i början av juli 2010)
Hissen går uppåt. Från våning 2 till 5. Två individer i hissen som inte känner varandra. Den ena är jag, den andre en asiatisk man jag känner vagt till utseendet, men ej närmare.
Någonstans mellan våning 3 och 4 känner den asiatiske mannen att han vill bryta den rofyllda tystnaden och utbrister:
"Are you expecting?"
Jag bara "No". Skitsurt.
Han: "Sorry".
Pinsam tystnad. Ridå. Dörrarna öppnas.
Här missade han alltså några av de mest fundamentala reglerna i socialt umgänge: Man påtalar ALDRIG att en kvinna är tjock. Man frågar ALDRIG en kvinna om hon är gravid, annat om hon är så pass fet att det ser ut som hon har en fotboll innanför blusen (månad 8 och beyond).
Om man så TROR att någon är gravid i ett någorlunda tidigt stadium, så inser man att frågan kan vara GANSKA KÄNSLIG, varför man naturligtvis väntar på att den gravide själv väljer att ta upp frågan och delar med sig.
Det finns med andra ord ALDRIG någon anledning att fråga en person huruvida hon är gravid. Antingen är det uppenbart att hon är det men då är det ändå inget att snacka om, eller så säger hon det själv för att hon vill snacka om det.
Jag hade till exempel kunnat säga till kinesen i hissen så som så att: "Hej du korpulente kines, jag heter Ulrika, jag ser att du tittar lite på min rundade mage och du kanske tycker att jag ser lite gravid ut. Nu är det så att anledningen att jag är tjock är inte bäbisen i min mage utan det är gaser, vatten, svullenhet och ett visst mått av överätning som gör att jag ser så fet ut. Tänkte bara upplysa dig om det. Utifall att du undrade. Och ja, du gissade rätt, jag är gravid. Men bara lite".
Det hade jag kunnat, men eftersom jag är socialt någorlunda kompetent höll jag käften och tittade på hisstavlans siffror, så som man alltid gör, och så som man bör göra när man åker hiss med främmande människor.
Kines kines, det var du som fes.
No comments:
Post a Comment