Som idag när vi spelade kubb. Luiz Alberto Senior och Junior som hade spelat noll respektive en gånger i sitt liv, inledde svagt på min nivå och kastade kubbstickan åt helvete. Men efter hand de spelat några omgångar lärde de sig och kom allt närmare för att slutligen mästra och välta kubbarna. Men icke jag. Jag fortsatte kasta som en cp-skadad, fler och fler meter från kubben. Det är som om kubbpinnen fastnar i handen, liksom klistrar fast och sedan måste jag göra ett cp-ryck så att pinnen lossnar och faller högst ett par meter bort. Eller som om handen blir till gelé när det är dags att göra det där sista slängknycket och styrningen mot målet. Noll koll, noll bollkänsla, noll målinriktning.
Riktigt genant för mig som gammal person. Men å andra sidan, som jag sa, är jag bra på annat. Jag är till exempel en mästare på att stava. Och det tycker jag uppriktigt sagt är viktigare än att kasta pinnar på träkubbar.
No comments:
Post a Comment