Dagissnutsfasoner

Coola människor förstår humorn i filmer som Dagissnuten. Dvs att den är alls inget skämt, alls ingen komedi, utan lite av en rumantesk halvaction. Riktigt jävla rolig är den med andra ord och självklart mest tack vare Arnolds odödliga repliker. Tysk brytning är nog det fånigaste som finns, näst indisk.

Tumour!
utbrast Lovisa imorse och flinade högt.

Då citerade hon alltså Arnold som dagissnut. Han har ont i huvet en dag på skolan han cp-jobbar på och yppar detta för barnen varpå en unge säger:

Maybe it's a tumour

Och Arnold replikerar, jätteargt:

It's not a tumour!

Humor på hägsta nivå och självklart fattar mitt synnerligen roliga barn detta. Hela filmen är ett enda 1,5-timmeslångt humorinslag med den sjukaste repliken efter den andra. Som när Arnold har mjölkmusse och detta påpekas som om det vore gulligt. Helt sjukt ofräscht ju och riktigt jävla kul.

Arnold kan vara en av världens sämsta, och fulaste skådisar, ytterst märkligt och skrattinjagande att han därför blivit så framgångsrik. Dagissnuten måste vara hans absolut bästa film, alla kategorier.

I'm a cop you idiot. I'm detective John Kimble.

Älskar't.