En dag var jag bra risig och kände mig som såhär: http://www.ullaguran.com/2010/02/mitt-samsta-alter-ego.html
Men idag då? Jo, idag är jag extra snygg, och det är inte något jag bara säger utan det har en kvinnlig kollega påpekat flera gånger, och henne kan man lite på för hon är själv snygg.
Men det finns alltid något jävla lågvattenmärke att identifiera sig med. Sån är jag. Och idag, eftersom min korta svarta kjol visar halva låret, och för att jag måste dra i den för att visa lite mindre lår och därmed visar lite mer cleavage, och för att jag har antydan till klack på min sko, och lite mer smink än vanligt, långt nyborstat hår och insmorda ben (ja du hör ju själv – jag är snygg), därför känner jag lite att jag är som hon den medelålders haggan på 6:an i för korta och för tajta utstyrslar. Att någon ska tänka, att titta där kommer en kärring som tror hon minsann är ung och snygg, visar halva röven, vill visst ligga. För det är ju så man tänker om henne, hon på 6e våningen i den lilla röda med de höga pumpsen och de BUS-bruna benen. Och ibland tänker man till och med att hon förmodligen egentligen är karl, fast hon har bytt kön, alltså skurit bort pung och snorre och lagt till sillisar, för det ser fan inte bättre ut. Och att det vore mer naturligt att träffa henne på Sunset Boulevard/Malmskillnadsgatan/Reeperbahn med de andra lättfotade, än här i kontorskorridorerna.
Och så vill jag ju inte att de ska tänka om mig, att jag är här för att ligga, för det är jag ju inte, jag är ju här för att visa framstjärten, och hur duktig jag är.
No comments:
Post a Comment