Dom säger att jag varit elak. Alltid har jag varit rak.

Här sitter jag i min ensamhet i hemmet och kläpper en flaska öl. Vem kunde tro det?

Katten Hammarlund är matad. Man och barn stationerade i den vridne torson. Diskmaskinen startad och tv-apparaten gemytligt på i bakgrunden.

Jag brukar klaga som en kärring ibland, att jag får aldrig vara ifred, aldrig koppla av, aldrig sova ordentligt. Som ett as, och ett ras. Och nu - när jag sitter själv hemma med min Spendrups (En parentes: Igår frågade Ludde: Vad tycker du om Spendrups nya logga? Varpå jag lutade mig fram och luktade på etiketten, ännu ett bevis på att jag är inte normal) tycker jag att det är tråkigt, tomt och tyst. Och meningslöst. Var är mina dockor?

Så är det att vara en modern människa - man blir aldrig nöjd och mycket vill ha mer och att bli uttråkad är löjligt enkelt.