Rondellhunden

Alla vet att Lars Vilks är en härlig och rättfram snubbe som vågar driva med de farliga mussarna och deras vansinnigheter, att han ritade en vovve med skäggigt Musse Pigg-huvud och att det blev ramaskrin och mordhot till följd.

Det stod i pressen om Vilks "rondellhund". Jag tänkte va fan ä dä, men drog slutsatsen att det måste vara en hundras, den lille rondellhunden, ja vad fan vet jag, jag är ingen hundexpert, jag gillar inte ens hundar, orka wikipedia it liksom.

Men igår såg jag en! I min rondell nere vid Gastelyckan.

-Titta, där står en rondellhund, utbrast Ludde.

-Va fan ä dä, undrade jag, och han pekade och jag spanade in i rondellen och där stod det en liten hund! En jättefin skulptur av en jycke, jag tror den var i trä, jag får cykla dit och ta en närmare titt innan den försvinner.

Och då fick jag klart för mig vad en rondellhund är: Rondellhund är en form av gatukonst som uppstod i Sverige under 2006 och innebär att anonyma personer placerar ut handgjorda hundar i olika material i rondeller. Rondellhundar har placerats i rondeller över stora delar av Sverige och har under 2006 och 2007 blivit något av en mindre folkrörelse. (Wikipedia)

Så förbannat coolt. Att någon skummis i natten smyger man ur huse för att sätta sin träsnidade hundrackare mitt i en cirkulationsplats för bilar, till allmän beskådan. Tills nån loser från kommunen tar bort den så klart, men ändå. Jag gillar't å det skarpaste. Lite som Banksy som klottrar snygga tavlor på husfasaderna i Linda London i all hemlighet, och ingen vet egentligen vem eller vilka han är, bara att han är tuff och duktig.

Här är en fin rondellhund, fast jag ser ingen rondell? Jag får fan ta och gå och plåta MIN!

Dom säger att jag varit elak. Alltid har jag varit rak.

Här sitter jag i min ensamhet i hemmet och kläpper en flaska öl. Vem kunde tro det?

Katten Hammarlund är matad. Man och barn stationerade i den vridne torson. Diskmaskinen startad och tv-apparaten gemytligt på i bakgrunden.

Jag brukar klaga som en kärring ibland, att jag får aldrig vara ifred, aldrig koppla av, aldrig sova ordentligt. Som ett as, och ett ras. Och nu - när jag sitter själv hemma med min Spendrups (En parentes: Igår frågade Ludde: Vad tycker du om Spendrups nya logga? Varpå jag lutade mig fram och luktade på etiketten, ännu ett bevis på att jag är inte normal) tycker jag att det är tråkigt, tomt och tyst. Och meningslöst. Var är mina dockor?

Så är det att vara en modern människa - man blir aldrig nöjd och mycket vill ha mer och att bli uttråkad är löjligt enkelt.

Semestörtider

Nu börjar snart allt det roliga för tant och hennes gäng. Det kallas semester men eftersom jag inte har någon dylik kvar att ta ut så tar jag min ledighet i form av föräldrapengar istället, och oj vad rik man blir på det. Inte. Nåja, det drabbar ingen fattig som jag brukar säga, och då känns det genast mycket bättre.

Så här roligt ska jag ha:

• Spexresa till Simrishamn & Kivik - den kläpper vi redan på Lördag
• Docklandslagsträff i Halmstad, fy fan vad snyggt, 4 heta och en minidocka, älskar't. 4 augusti.
• Kent på Sofiero Slott, tack som fan, sa Jocke Berg och jag. 6 augusti.
• Stockholm tur och retur, tack SJ och Clarion Hotell, tack framför allt svärisarna från Brasseland. Vi ska dricka pints på Stockholms Good Mixer, visst ska vi. Eller varför inte några shots på Garlic & Shots? 7-10 augusti.
• Bröllopspartaj i Södra Sandby. Två snygga får evig kärlek. Med karaoke! Karaoke byggde denna kropp. 14 augusti.

Sedan ska jag kolla cp-skadan också, det blir ball!

Happy holidays.

Pass auf your lungs

När jag var tuff och fräck och ungdomlig och bodde i London brukade jag röka en massa cigariller. Ja, jag kunde vackert sätta i mig ett paket Marlboro Lights en utekväll, inga problem, ska vi ta en pinne, ja för fan. Alla människor som röker är ju trevliga. Säg den hemmafest där inte till slut alla står ute på ballen med rökarna, även de som inte röker, för det är bland rökarna det händer, and you wanna be where the action is. Rökare är balla. Roliga, avslappnade människor. Eller?


Sedan blev ju tant på tjocken och var tvungen att sluta med rökandet illa kvickt. Inga problem med det, för fick man inte dricka sprit var det ju heller inget större sug efter giftpinnar. Någon frukoströkare har jag aldrig varit, det skulle isåfall vara om jag fortfarande var full så dags, då kunde det ske.


I alla fall, pinnarna på hyllan. Men jag snackade om att sen du, sen när ungen är ute och mjölken utpumpad, då ska tant fan ha sig en pinne, får jag låna en pinne, klart som fan du får. Och i början höll jag vad jag sagt, att jag skulle prova pinnar under de få tillfällen jag fick chansen att gå ut med docklandslaget. De var starka men goda, inbillade jag mig. Sug och svälj.


Sedan flyttade jag till Sverige och här märkte man att det är fan ingen som röker, inte ens de roliga (de få som är roliga, ska tilläggas). Några förtappade ungdomar finns det som fortfarande tycker det är ballt att suga cigg, men i övrigt verkar de flesta ha övergett denna ovana och börjat tugga minttuggummi och morot istället. Så präktig är Svenne Banan, det ska man inte hålla emot honom, han lever säkert längre även om hans liv är tristare.


Och nu då – 1 år som nysvensk och jag tycker att folk som röker är asäckliga och dumma i hela huvet. Jag kan fördra partyrökarna, det kan jag. Busa i sig ett par cigariller med damlandslaget på pubverandan, det låter väl mysigt. Men den som ställer sig utanför kontorsbyggnaden och bolmar på rasten, i ur och skur, och sedan kommer in och luktar fimp ur munnen i mitt ansikte, det kan jag inte acceptera. Folk som är slavar under denna den mest meningslösa drogen och måste dra sina ynkliga halsbloss, de är fan inte friska. Eller den som år 2010 röker inomhus och förpestar ett helt hus, den hyser jag ingen högre respekt gentemot.

Och så hostar de så vidrigt och slemmigt, storrökarna. Vart tredje minut måste de klara strupen och hosta upp slem, i snitt. Vad fan, vill du droga finns det ju mycket roligare knark på marknaden än det här värdelösa rökat.

Tillbaka till Ven

Alla älskade Ven så mycket att vi återvände dit efter ett par dagar på fastlandet. Utökade vårt gäng med ytterligare 3 skojare för att som man säger bevisa att det här är ta mig fan himmelriket på jorden. Ven va. Skånes paraiso.

Men så blåste det.
Och var kyligt.
Och när vi skulle sätta igång och cykla var det någon som var tvungen att äta först.
Sedan behövde nån kissa. Var finns toaletten?
Så kom vi äntligen iväg på cykelturen, vi sket till och med i Tycho Brahes museum för snabbast möjligt komma iväg på järnhästarna (Tycke bra, e?, skojade vi, ja tycker jättebra-e!). Då var det en liten som somnade i cykelkärran, och då kunde man omöjligt cykla, iallafall inte snabbt alls. Fick man stanna och staga upp huvudet mot en ryggsäck. Inge vidare funkade det. Leda cykeln och stressa över det dingeldånglande lilla huvudet.
Vi cyklade ner till hamnen för att köpa korv. Men då var kiosken stängd.
Vi tappade bort en på vägen som cyklade 4 varv runt ön utan att kunna hitta oss, istället blev han sur. Det fattar man.
Vi pedalade upp till den sk Turistgården, alltid öppet, men den var full med turister så vi skulle inte hinna få nån pizza innan sista båten. Vi drack en larre och kläppte lite pizzasallad fast man inte fick utan pizza.
När vi sedan tog båten hem var båttjorren stängd. Och vi som hade planerat att köpa snask.

Kallt och jävligt var det också, sa jag det.

Inte alls lika underbart som jag vill minnas det. Kanske får prova tredje gången gillt innan jag flyttar dit och öppnar sylta (Ullas Bullar).

Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt

...det sa Voltaire. Sedan var det någon som sa:

Filosofi är sunt förnuft i frack.

Alldeles riktigt, säger jag. Och det här med sunt förnuft, det glömmer jag ofta bort, att det har inte folk. Och så förväxlar jag ibland min intelligens, min fixarfrasse-ådra och min snillrika slutledningsförmåga med vanligt sunt förnuft. Med andra ord tror jag inte att jag är så jävla speciellt duktig i vardagslivet, utan att sånt jag kan och gör, det kan vilken fåne som helst kirra, bara han använder lite sunt förnuft.

Men det gör de inte. Folk över lag alltså, de fattar inte, de fixar inte. De är inte så fasligt sunda i förnuftet, eller särskilt logiska i sitt tänkande.

Nu ska jag inte dra några exempel från verkliga livet för då kanske det är någon som blir kantstött, men jag vill bara påminna mig själv om att det där jag tror är mitt gamla sunda förnuft är inte särskilt vanligt, och i själva verket ett osedvanligt och ovanligt tecken på min duktighet.

Min första vuxensommar i Svärje

Det är visst så här det ska vara när den svenska industrisemestern rullar in. Alla skiter i vilket och har out of office som pekar käpprätt åt helvete dvs till människor som också tagit ledigt. Ingen svarar på tilltal och på kontoret sitter man själv sånär som på den fisande konsulten som pruttar förbi ibland med sin lönnfeta trista kropp. Så går det till. Även i globala företag. Jag är smått chockad och tycker att folk borde skärpa sig, men det har jag nog inget för, ty det här med semestersommar verkar vara en av Sveriges heligaste kossor.

Vad fan är det för fel med att vara ledigt på vintern va? Åk du då till värmen om du har råd, så slipper du klaga så jävla mycket November till Mars.

Och vad är det som är så fasligt gött med solsommar? Att pressa sig brun är ju både fult och farligt. Då är det väl bättre att sitta inne i det härligt luftkonditionerade kontoret och sedan iallafall vara ute och njuta under de ljumma sommarkvällarna? Vad är det med folk, va?

Som vanligt är det bara jag som tänker och ifrågasätter, bara jag som är duktig. Tänk om fler var som jag, det hade varit jävligt bra för världen, tror jag.

Vält en ko

Nej, klappa kon, det var vad vi gjorde. Jag tror aldrig jag vidrört ett nötkreatur förut - lite strävt var det allt. Här sitter Olivia, lugn som filbunken, och klappar kossa samtidigt som hon är vansinnigt snygg.

Liten fin bakom kossan mu

snyggve mammis

Prexis som hon vill ha't, lilla snygga mamma, på håll och lite småsuddigt. Här är hon i kohagen på Skånes djurpark, såsom stadsmänniska en smula obekväm bland bajshögar och lössläppta djur. Under armen har hon spänt sin nya lokatt. Helt enligt principen att vuxna människor ta mig fan också ska få ha gosedjur. Själv ska jag nu slumra snusigt med Lovisas nya säl.

Tuffisen

Den som inte läst dagens Svenska Dagbladet och i synnerhet Näringslivet, kan ju gå och hänga sig eller åtminstone skämmas som en byracka. Här svarar nämligen min supersmarta tillika dundersnygga syster på 5 frågor om biobränslen. Och att hon är snygg bevisas av det faktum att de satt henne på näringslivsdelens framsida. Det går så klart i släkten, det där med snygghet. Däremot förstår jag inte riktigt vad hon jiddrar om, biobränsle bu eller bä, vad vet en tant, men skit i det nu, kontentan av det hela är att min syster är en tuffis vilket per automatik skulle betyda att jag också är en. Nu rider vi på framgångsvågen, hoppla hoppla.

2010-07-24 00.53.10

Flickan från Backafall

Vi har cyklat Ven runt med lilla i en liten vagn där bak. Så jävla roligt. Lolo sjöng hela vägen runt.

Varför har ingen sagt nåt?

Jag säger som jag sa till min mamma när jag skällde på henne strax efter att jag genomlidit den fasansfulla förlossningen:

Vad fan har du inte sagt nåt för?

Varför kunde hon inte ha varnat mig om det vedervärdiga, undrade jag då.

Nu däremot undrar jag varför i helvete ingen sagt något om att Ven, eller Hven som det så förtjusande kan stavas, är Sveriges kanske världens vackraste plats? Varför har ingen berättat det? Här har jag bott som ett fån bara 35 kilometer och en halvtimmes båtfärd från denna paradisö stora delar av mitt liv och ingen har sagt ett ljud.

Jag vill bo på Hven. Ha ett cafe på Hven. Sälja korv på Hven. Cykla på Hven. Ta min båt hem till Hven. Bli gammal tant på Hven. Fanimig ha en prunkande trädgård på Hven.

Så jävla snyggt. Jag älskar't så jävla mycket.

cykla

Vi rider på en elefant

Vi sitter alltså i en korg uppe på elefantens rygg, hur coola är vi på en skalad banan?

Vill du, vill du dansa?

Botan

Ah vilken fin tjej, i botaniska trädgården av alla vackra trädgårdar.

Nu har jag en veckas semester, nu blir det aktiviteter hela dagarna. Skånes djurpark, Simrishamn, Kivik, Ven, you name it. Allt ska vi vara med på.

Fast tyvärr har jag glömt sätta på min OoO, så jag tvingas nog jobba lite iallafall. Sån är jag.

Veteranbilarna

Jag och Lolo, två tanter vid ratten, fast på Tivoli. I den trafiken kan till och med en kärring klara sig med galans. Och roligt hade vi.

Jag åkte dessutom berg-och-dalbana som en annan ungdom, killa dödsskönt i kistan.

Sedan försökte vi äta på en italiensk restaurang men då började den italienska personalen snacka va fan-colo-skit om oss på italienska typ för att vi skulle byta bord, vilket så klart de halvitalienska brassarna fattade, så då stormade vi ut och skrek son of a bitch of hötte med näven. Vilken dramatik. Ät aldrig på den italienska syltan på Tivoli i Köpenhamn, dom är dumma i hela huvudet.

Brum brum sa bilen

Nu du – nu kommer det en känga i riktning mot cirka 50% av all världens befolkning. Och det här är något jag tänkt på länge, men inte vågat säga. För jag vet ju att det är bland det mest politiskt inkorrekta man kan tycka (näst efter att anse att det är fult med burka och halalslakt är att likna vid tortyr – detta tycker jag för övrigt också), och jag vet att min mamma kommer att vrida sig i plågor där hemma när hon läser det, tillika alla mina feministvänner och alla jag känner är självklart feminister, vem fan är inte det.

Men ändå. Efter många års empirisk erfarenhet i ämnet måste jag nu alldeles nyktert och mig veterligen vid mina sinnens fulla bruk tillstå att kvinnor är sämre bilförare än män.
Oj vad den sved. Jag tycker inte alls att det är kul att det är så, men jag ser ju vad jag ser, jag gör ju det. Måhända är det unga män med pilsner innanför västarna som är inblandade i dödsolyckor och allvarligare typer av trafikförseelser, men det bortser jag ifrån här. Jag talar om vardagsbilföraren – den som reser till och från jobbet, den som kör till Ica med barnen, den som rullar iväg till stranden en solig dag.

Nästan varje gång jag tänker ”hur fan kör du, människa” och det gör jag ofta, ser jag en kärring vid ratten när jag tittar in i bilen. Männen släpper förbi, medan kvinnorna vill komma först. Kvinnor stannar mer sällan vid övergångsställen och gör det ofta lite för sent och ryckigt (så man som fotgängare blir osäker på huruvida de tänker stanna eller fräsa). Över huvudtaget kör de mer osäkert och ryckigt. Osmidiga vändningar, ryckiga inbromsningar, senfärdiga beslut och därmed en förmodad fara för omvärlden när de kommer puttrande i sina plåtskrällen. Kärring vid ratten, det är fan ofelbart. Och nu generaliserar jag grovt, för självklart kör alla mina vänner skitsnyggt och som vilken karl som helst, men den stora massan och de som kör här runt Sony Ericsson i Norra Lund, de är fan inga höjdare bakom ratten, och i synnerhet inte de med snippa.
Och nej, jag har inget körkort, och då tycker väl du att då ska jag fan inte uttala mig såsom man aldrig ska uttala sig om något man inte själv provat, däri inkluderat knark och brumsex, men ser du, det tycker jag då rakt att man kan, och min åsikt i den här frågan är att jag tycker män känns tryggare bakom ratten än en kärring.

Brum brum.

Snygg hora

En dag var jag bra risig och kände mig som såhär: http://www.ullaguran.com/2010/02/mitt-samsta-alter-ego.html

Men idag då? Jo, idag är jag extra snygg, och det är inte något jag bara säger utan det har en kvinnlig kollega påpekat flera gånger, och henne kan man lite på för hon är själv snygg.

Men det finns alltid något jävla lågvattenmärke att identifiera sig med. Sån är jag. Och idag, eftersom min korta svarta kjol visar halva låret, och för att jag måste dra i den för att visa lite mindre lår och därmed visar lite mer cleavage, och för att jag har antydan till klack på min sko, och lite mer smink än vanligt, långt nyborstat hår och insmorda ben (ja du hör ju själv – jag är snygg), därför känner jag lite att jag är som hon den medelålders haggan på 6:an i för korta och för tajta utstyrslar. Att någon ska tänka, att titta där kommer en kärring som tror hon minsann är ung och snygg, visar halva röven, vill visst ligga. För det är ju så man tänker om henne, hon på 6e våningen i den lilla röda med de höga pumpsen och de BUS-bruna benen. Och ibland tänker man till och med att hon förmodligen egentligen är karl, fast hon har bytt kön, alltså skurit bort pung och snorre och lagt till sillisar, för det ser fan inte bättre ut. Och att det vore mer naturligt att träffa henne på Sunset Boulevard/Malmskillnadsgatan/Reeperbahn med de andra lättfotade, än här i kontorskorridorerna.

Och så vill jag ju inte att de ska tänka om mig, att jag är här för att ligga, för det är jag ju inte, jag är ju här för att visa framstjärten, och hur duktig jag är.

Den svenska industrisemestern

Jag är ju som bekant nästan att uträkna som utlänning - jag har ju tex aldrig haft ett riktigt jobb i Sverige, förutom extraknäck, McRånalds och gammelvårdhem, men nu har jag alltså mitt första riktiga vuxenjobb. Och får erfara det här med svenska sommarsemestervanor, vilket ju är något av det mest bisarra svenskt samhälle har att erbjuda.

Den här frågan skulle man ALDRIG fått i England:

När går du på semester?

Med det menar man: När ska du ta dina 4-6 ledighetesveckor? För så många har man, det finns alltid gammalt sparat extra i byrålådan att plocka fram vid behov. All denna flex man spexat till sig. Och alla måste ha minst en månad ledigt under juni-juli-augusti. För det är jag värd.

Trots det är alla även lediga några veckor runt jul, kanske lite sportlov här, lite höstlov där, några dagars studiedagar med barnen. Hur det går ihop, det vet inte jag. Drar man den om flexen igen? Men jag hör ju klagosången från de som arbetar så hårt och har det så jobbigt. Vilket kanske skulle kunna förklaras av det faktum att de tillbringar mer tid utanför jobbet än vad arbetstiden egentligen tillåter. Alla dessa semesterdagar man som genom magi trollar till sig, alla dessa VAB-dagar, alla dessa tidiga hämtningar på dagiset, lite frisör, massör, simskola, körsång, stresshanteringskurser på det. Klart som fan man inte hinner med när man snittar in på en 6-timmars arbetsdag (och dessutom är långsam). Nej, det är dålig pli på Svenne, jag säger då det.

Och vi vet ju att om man ger någon fingret, så tar han hela handen. Så får Sven lite frihet under ansvar så kan du ge dig fan på att ett antal pisstakers kör sitt eget lilla race och jobbar lite pö om pö bara som man vill – men ändå har ölmage att klaga.

Den svenska industrisemestern trodde man ju var en gammal förlegad vana från den tiden, någon gång på 1800-talet kanske, när de flesta jobbade på fabrik, hårt som fan året runt, utom en månad på sommaren då fabriken stängde och alla fick vara lediga samtidigt. Det var grejer det, tider det. Men tydligen är det så även i det moderna IT-telecom-Sweden, att på sommaren blir det inga barn gjorda, går verksamheten på halvfart och det är ok att lägga sig på stranden och jäsa en månad utan att lyfta ett finger.

Det är bara jag är duktig och jobbar på, bara jag. Och kanske några till. Men mest jag.

Jag ser ljuset

Här går Ludde Korv mot ljuset, och Lovisa följer efter. Och det är alls inget kristet över denna situation, nehejdutack, över min döda grav, inte heller är det aliens inblandade, det är helt och hållet vikingahedniskt och härligt. Håll i hatten, vi gjorde en utflykt till Ales stenar med Brassarna och alla tyckte det var superspännande dundersnyggt och hittade lugnet och såg både ljuset och solnedgången.

Geologists @ work

lilla snygg

Som straff

Bara för att min superballa syskon har börjat twittra på äldre dar kände jag mig nödd och tvungen att reaktivera mitt dormerande twitter-account. Så nu kör vi så att det ryker, och den riktigt sugne kan följa mig, min bror och min syster - den ene skojigare, häftigare, snyggare än den andre. Heja. Till höger ser du tants kvitter från twitter.

Ut med busen

Vem kunde tro det, att Brasse Bus skulle åka ut redan i kvarten? Det var visst en tjomme med för stort ego och för liten hjärna som gjorde dels ett självmål och sedan trampade hårt på en motspelare vilket så klart gav rött kort, bye bye. Vi skyller på honom, hans fel, fel, fel. Så kan det gå. Och vi säger skit samma shit the same, det viktigaste är att vi vinner 2014 när vi spelar på hemmaplan. Och med sedvanlig Harrisburg-logik vore det ju synnerligen orimligt att vi skulle vinna både denna gång och nästa, och isåfall är det ju roligare att vinna nästa gång, eller hur.

Vi var på Gloria's stekheta pub i Lund och kikade på deras storbild. Svängde ett par bägare. Det gjorde även ett gäng andra brasileiros, så egentligen var det mest spännande med matchen att titta och lyssna på dem. Så exotiskt, brasilianare i Lund liksom, eller var det jag som var gift med en som dessutom var den bästa, så var det nog.

Vad som är ytterst fascinerande är brassarnas svordomsvanor, och att döma av fotbollstittarna är de två mest populära svordomarna porra och puta, för dessa ord spottade de ur sig ungefär vart tredje minut. Vad de betyder får du fråga din mamma, eller så kan jag berätta att det betyder sperma och hora, det är tydligen det fulaste som finns, kanske särskilt i kombination.

Flygande matta

Lille japanen på jobbet va. Han som ger oss gröna algkakor som smakar svullet gräs och grönt algte som smakar fisk. Och Kitkat wasabi som faktiskt var helt ok, om än lite onödigt att lägga i superstark krydda i tjockgladen, kan ju jag tycka, men det gick ju i alla fall ner, till skillnad från de andra produkterna som man tvingades spotta ut i smyg.

Nu ville han ha hjälp att handla på Ikea. Och det är ju klart att man ska fråga mig om det, Ikea-expert tillika –älskare under många herrans år.

Jag frågar vad han behöver, han kan göra en lista, jag bygger upp ett förslag.

En säng! Utbrister han.

Jaså, där du har bott den senaste månanden, där var det alltså möblerat, right?

Nej nej, men jag har ju en matta.

En MATTA. Du skämtar med mig Aprilo och drar mig baklänges i skämtslidan. Har du, en högt uppsatt chef med strax under millen i årsinkomst, under en månads tid sovit invirad i en gammal matta? Det är inte så att han kommit från Asien för att jobba skift i Tetrapaks fabrik, nejdå, det här är en kille i vit skjorta och finbyxor. Som sover på en gammal matta om nätterna.

Och jag vet inte om det är tragiskt eller coolt, kanske en kombo, kanske ingetdera.