Passa på och njuta nu när din bäbis är så liten, tiden går så fort och den ljuvliga spädisåldern kommer aldrig tillbaka.
Säger du det. Men jag vill att tiden ska ticka, för det blir väl roligare att hänga med någon som man kan snacka med, som man kan indoktrinera och forma? Jag har aldrig varit ett big fan av bäbisar, har aldrig varit den som hoppar fram och gullar och jollrar. Tycker de flesta bäbisar ser ut som fula gubbar (Billy Corgan, snygg gubbe, i mitt fall) och är allmänt jobbiga.
Nu är det visserligen så att min lilla är snyggare och snällare än snittspädgrisen, men eftersom hon dessutom blir snyggare och roligare för varje dag är det väl inget att hänga fast vid att hon ska vara hjälplös mini-människa?
Får för mig att det handlar om förälderns maktbehov och den ljuva känslan av att någon är så fullständigt beroende av dem för sin överlevnad, en egotripp att få känna sig så jävla viktig och behövd. Men jag kan ha fel. Kanske jag också säger ta vara på spädbarnsåren en dag, kanske jag också kommer haspla ur mig att det var bättre förr och att gräset inte är grönare och all annan ostmassa, kanske jag blir en cp-kärring en dag. Men då hade jag iallafall nedtecknat detta dokument som bevis för att jag en gång var någorlunda normal och o-cp.
1 comment:
Jag håller med dig! Det blir roligare för varje dag som går. Nu spelar vi boll, kittlas och skojar och det är liv i luckan. Festlig liten docka må jag säga. Nu vill jag veta vad hon säger också. Fram med orden!!! Mammamamammau nannannanna gliiiii ahhhhha och liknande kan gamla tanter som jag inte förstå. Nu pratar vi svenska.
Post a Comment