Älskar att resa

Ta dig en titt genom kontaktannonser eller internetprofiler folk har skrivit om sig själva. Skogspromenader har man ju hört förut, mysiga hemmakvällar en annan känd klyscha. Vem fan har dessa som sina två huvudintressen, eller vem fan tycker inte att dessa två aktiviteter är ok då och då? En annan vanligt förekommande favoritsysselsättning är då den om att man älskar att resa. Inte att man gillar att besöka nya platser och kulturer, kryssa av på sin Places I've been-lista, inte ett ord om att det är spännande att bo på främmande ort. Bara det där med resandet. Jag älskar att reeeesa. (Och Paula Pennsäter tycker det är så rooligt att sjoonga)

Nej, jag älskar inte att resa, jag hatar't rentav. Cp-bussar som kommer lite som dom vill och luktar svettig pung, tåg som alltid är försenade och stannar i tunnlar och urskog, flygande plan som har trånga säten även för den minsta av brummor och skapar öronont och har råäckligt krubb, sjösjuka på Viking Line, öststatsfärjan Rödby-Puttgarten, vedervärdiga båtluffsfärjorna i grekiska ö-världen med snuskigaste skinkmackan i världshistorietten, allt detta hatar jag.

Stressen när man blir försenad och nästan missar ett plan, jag har varit med om det ett antal gånger och det var aldrig mitt fel. Med Lisa i taxi från Archway och jag fick nästan hjärtattack, åtminstone åldrades jag 10 år på 10 minuter. Med min bror på Finchley Road och inga bussar kom och vi hoppade in i en bil med främmande karl men eftersom det varit en olycka på M25 missade vi horplanet iallafall och jag tillbringade natten på flygplatsbänk som värsta lodisen. Och nu i helgen med Ludde Korv när cp-tågen över sundet plötsligt blev inställda och jag blev så stressad att jag höll på att bli riktigt otrevlig och slutligen fick betala 600 spänniga spänn för en taxi för att sedan rusa in som en cp-skadad skottskada på terminalen fem minuter innan incheckningsstängning.

Det är fan inget kul att resa - det är stress, det är trängsel, det är dålig lukt.

Målet - ja tack. Men resan - fy fan.