Måndagströttman ligger som ett sjok över mänskligheten, särskilt den delen av oss som varit ute och röjt i Sveriges framstjärt Götelabarj i helgen.
Så när jag säger godmorgon till en kollega, en norrländsk man i 55-årsåldern, och han replikerar:
Slyna!
som svar. Då blir jag lite chockad. Inte arg, mest förvånad:
Va, kallar du mig slyna?
Och han ser själv lite chockad ut, säger:
Nej, tjena sa jag.
Tjena tjena mittbena.
Ja, man hör det man vill höra, eller hur var det nu?
Sedan gick jag en lång stund och skrattade för mig själv åt denna tokroliga felhörning och blev väl tagen för tokig av de som eventuellt såg mig fnissa. Åh, vilken sjuk hjärna.
No comments:
Post a Comment