Så här i lönetid har jag gått och blivit lite ivrig, kan man säga. Det har dragit i min shoppingtarm som aldrig förr. Jag är ju, som många vet som känner mig, inte särskilt förtjust i att springa i butiker och jaga modeplagg, allra minst gillar jag skoaffärer. När jag letar skor tittar jag normalt på folks fötter på stan, inte i några uppradade hyllor. Och det är kanske dumt, för hur fan ska jag lyckas hitta de där pjucksen som såg så läckra ut på den där donnan som sneddade över torget så gracilt, i verkligheten. Jag kan ju inte stoppa varje människa med stil och fråga var hen köpt sin modeutrustning, det vore väl påfluget (men härligt osvenskt förstås). Klädaffärer är bara snäppet ballare, men eftersom jag är en hårt heltidsarbetande karriärskvinna, har jag bara tid att rota i butik samma tid som alla andra, dvs upplevelsen är trång, irriterande och svettig. Därför är lösningen given: Nätshopping.
Så mycket lön kvar efter räkningarna betalats har jag inte haft på länge, här brinner det i min ficka, tycks jag ha tänkt, när jag begivit mig in i djungeln av Asos, HM, Ellos, alla dessa coola butiker som har allt jag behöver. Eller?
Well, för det första behöver jag (Oui, j'ai besoin de) en röd klänning till julfesten och julafton. Den får inte vara porrig eller åtsmitande på fel ställen, ej heller dyr om man bara ska använda den några gånger om året, och den måste matcha ett läckert rött läppstift jag tänker att jag har. Men de flesta klänningarna är så klart fula om de är billiga, porriga om de är dyra, och absolut jättedyra om de är snygga, och nästan alla har det gemensamt att de har fula snitt. Otidsenliga om du frågar mig, men vad vet jag som inte läst Elle Magazine sedan jag besökte en brittisk frisörsalong typ anno 2006.
Och så behöver jag att par svarta låga boots med något snyggt spänne. De får inte ha för hög klack för då känner jag mig som en hora, spännet får inte var för spännigt och de får inte se ut som gummistövlar eller galoscher eller för den delen vara pensionärsanpassade. Och helst ska de inte kosta mer än 300 spänn och vara gjorda av plast. Tror du jag hittar sådana utan lupp och lykta?
Jag kan även tänka mig några fina koftor, kanske en eller annan kjol och nån ball blus till mina barn, billigt och bra.
Men tror du inte jag suttit som ett brinnande bevis på löjlighet i tre kvällar och browsat mode, fyllt virtuella varukorgar med halvsnygga reaplagg, utan att för den skull lyckats komma till skott? På sluttampen tvekar jag - ska jag verkligen ha det där vita spetslinnet med en svart ros på, även om det bara kostar 129 spänn, är det snyggt? Det kan jag tala om att det var det icke; jag såg det nämligen live på HM Nordstan i helgen. Fy fan vilket taffligt, sladdrigt plagg, det var mig en herrans tur att jag inte köpte det. Och Ellos-klänningen, en röd med spets uppe på, slinkig kjol, hur snygg tror du den är på en skalad banan när den kommer ur Posten-påsen? Jag gissar inte alls.
Så jag står som en fånig häst inför ett hinder och tvekar, vill inte klicka på checkout, för jag inser ju att det där att shoppa på nätet är lite som att köpa grisen i säcken. Väljer man och vrakar bland reaerbjudandena kan man ju dessutom räkna att man blir duktigt blåst. Det är ju bara det allra fulaste som till slut hamnar där, avskrädet som ingen, bara en sopa, vill ha.
Jag vet inte om jag ens kommer till skott, men samtidigt om jag aldrig kommer i brallan, då har jag ju verkligen slösat tre kvällar av mitt dyrbara liv på just ingenting alls, ungefär lika meningslöst som att spela Candy Crush, och så vill jag ju inte att mitt liv ska se ut.
Så ta dig samman människa och shoppa nu för fan. Det riktigt känns hur överskottspengarna bränner i fickan, gör det inte?
No comments:
Post a Comment