Ja det var ju jävlar vad många det var som var sugna på att skumpa sin lilla rumpa svänga sina lurviga på personalfestens diskotek så fort julborden burits bort från dansgolvet. Trots att företagets medelålder på pappret är 41. Jag säger trots, fast kanske menar jag tack vare.
Min mammas granne, och jag kan omöjligtvis sluta tänka på att hon är min mammas granne, dansade värst eller kanske bäst, vad vet jag vad vet en ko, av alla. Som en skrattande gasell av virrigt hår och medelålders danssteg med en sydeuropeisk man, vetenskapsman jag antar, men nog är det lustigt, min mammas granne, fast det vet hon inte att hon är. Bara crazy cool på firmafestens disko, det räcker så.
Till bordet hade jag ett antal kollegor från främmande länder, och det var väl intressant; det vanliga tugget om hur gör ni, hur gör djur. Hur firar ni jul? Talar fröken svenska? Ja, jag vet inte, ditten datten. This is what we in Sweden call a gottebord. Och ja, just dessa ord hörde jag yttras vid gottebordet, och det var väl ungefär i den vevan jag blev trött.
Och vad de dricker dåligt! Efter att de ätit sig julbordsstinna var de sugna på...inte öl, utan vatten! Jag menar, dra mig bakis, am I the only alcoholic in town, eller vad? Skål på dig, sen dansade vi Gangnam Style, vilket till och med tanten Surtant tyckte var rätt ball. Men så knöt vi snabbt ihop säcken och hoppade på bussen från slott till Lund, klockan 23:45, denna okristliga tidpunkt, godnatt.
No comments:
Post a Comment