Tomma gapar korgarna som en gång innehöll pappersinslagna chokladbitar, Noblesse-askar, sega kolor och snask. Hur många kilo vi satt i oss vet ingen, det var ingen som mätte, vägde, räknade. Men vi vet att byxorna sitter lite sämre, livremsknäppena har hoppat ut iallafall ett par pinnhål och våra toalettbesök har blivit allt tätare och tråkigare.
Det är inte mycket att göra. Det är så här det är. Det är bara att bita ihop och trycka i sig.
Det kan inte stå en korg konsultgodis på ett kontorsbord utan att varje näve som traskar förbi måste förse sig. Till slut finns det bara några tradiga mintchoklader, nån gammal slirig hemkola, en trött apelsin kvar. Till slut går de också åt. Det är lite så vi jobbar.
De sista skälvande timmarna innan julledigheten träder i kraft. Korgarna tömda, en ensam krossad pepparkaka på ett fat, den tar jag.
När vi sedan går hem, till tomten och bocken, då är det på intet vis dags att ta sig i kragen och sluta kränga. Nej, då börjar den riktiga julen, hemma hos oss i vardagsrummet, på julbordet, med julklapps-paradisen, nötter som ska knäckas, knäck som ska knapras, jul jul strålande jul. Ta dig samman, lossa på bältet, julen är frosseriets högtid, det är för fan bara att anpassa sig.
Skölj ner allt med julmust och glöggfryntlighet, kola och choklad må spruta ur öronen på dig, men det är inte dags att lägga av än. När du tror att du inte klarar en enda munsbit till, då river någon glatt upp en ask gröna kulor och bjuder laget runt. Roffa, glufsa och må som du förtjänar.
Julen är här. Julen är härlig.
1 comment:
Fan vad sjukt frosseri och julsugen jag blev nu har borta i varmen. Jag far nog ga och trycka i mig en gammal completo, det mest liknande julkorv som finns har?
Horru karring pa sondag aker jag till ditt andra land, va fan ater man dar pa jul? va?
Post a Comment