Därför är Sverige ett vackert land

Den som betalar en vara som kostar 86 kronor med en femhundring och får 14 kronor tillbaka är av lätt insedda skäl inte särskilt nöjd nästa gång han kollar plånboken ett par timmar senare. Som ska hosta upp för ett gäng pints, kollar alla fack, rannsakar sitt minne, undrar "var fan är mina 400 spänniga spänn".

Vi kommer fram till att han fått fel växel tillbaka, de mer cyniska i gänget antar att expediten skrattat gott och glatt stoppat i egen ficka. Men jag är storsvensk och insisterar: Ta dina apostlahästar och vänd åter till bion, när de räknar kassan för kvällen kommer de inse att de ligger oförklarliga 400 riksdaler plus, och du med din ärliga uppsyn kommer att vinna storkovan, iallafall har du ingenting att förlora.

Efter en pint innanför västen vågar han, lyssnar han. Fast brasilianare och engelskan står fast vid övertygelsen att det är lönlöst. Men det är mig han lyder.

Fatta lyckan när han återvänder som en segrare till puben en kvart senare. I handen bär han inte en flagga, ej heller en fackla, men däremot inte mindre än fyra stycken hundralappar fladdrar han stolt mot dunkla skyar, lik en glimt av sommarens sol.

För så funkar det i Sverige, ärlighetens kranka uppsyn varar längst. Här uppstår visserligen en och annan kulturkrock, när fifflare och smygare från andra platser inser att den här Sven Banan kan vi utnyttja, den lättlurade, godtrogne jäveln. Men på det stora hela tycker jag det är vackert. I alla fall när det gynnar mig i och med att man bror rusar in på puben där jag sitter med ett gäng sedlar i näven, redo att bjuda mig på pints.