Så kan det gå när man slarvar och glömmer. Fy fan, vad vidrigt. En kråkinfestation på ballen, skrikiga svarta kräk som river ut blöjinnehåll, gammal gryta och brödskalk i horder av flaxiga vingar. Vilken vedervärdig syn för gudarna.
Och uppenbarligen, vilken vedervärdig syn för Gertrud. Att hon mäktade hålla en så oerhört trevlig ton i sin lapp, det är i det närmaste stoiskt, åtminstone ytterst beundransvärt. Undervisande, tålmodig och vänlig. Man hade ju annars kunnat tänka sig en och annan harang och svordom i sammanhanget, det hade inte alls varit att gå över gränsen, kan jag tycka.
Men inte Gertrud. Vilken oerhört trevlig dam! Och vilka oerhört äckliga människor vi är som glömmer sopor på balkongen, till kråkornas glädje, till grannarnas halvt dolda förtret.
No comments:
Post a Comment