Wednesday, November 14, 2012

Man blir inte yngre med åren precis

Har du tänkt på hur mycket du fokar på just din ålder? Det går iallafall inte en konversation utan att jag nämner att jag är tant. Och i många sociala sammanhang jag befinner mig i, i synnerhet när det är med folk i min egen ålder, påpekas det att vi är gamla nu. Att vi inte kan göra ungdomssaker längre. Att vi är trötta. Är slitna, och SER slitna ut.

Vi ska gå på hak där det finns soffa. Där det inte är skränigt. Och där de inte spelar dunkadunka. Helst en hotellbar då. Vilka tanter!

Samtidigt spinner jag som en katt när jag får visa leg på systemet eller ännu hellre på Ica. En gång för inte så länge sedan skulle jag köpa snus på Ica Äckel-Linero, och blev NEKAD. För att jag inte hade med mitt pass. Vilken ynnest! Skit i snuset, jag blir för fan tagen för en ungdom och jag älskar't.

Och när hon på jobbet igår blev chockad över att jag ens passerat 30. På långt håll och i mörker är jag fortfarande lammkött. Vad nöjd man kan bli.

När jag träffar nya människor blir jag ofta förvånad när jag får veta hur gamla de faktiskt här. Rent instinktivt brukar jag anta att de åtminstone är äldre än jag. Vem fan är inte det liksom. Alla dessa tanter och farbröder i kontorskläder, inte fan spelar de i ungdomslandslaget. Men så visar de sig vara födda på 80- och ibland till och med 90-talet. Det är ju helt sjukt - dessa spjuvrar i kostymbyxa och kavajsing, varför är ni inte lastgamla som jag, och varför uppträder ni inte som er ålder?

Och varför är vi så besatta av vår ålder? Vi ska ju vara glada att vi fortfarande får vara med. Alternativet till att inte åldras är ju inget ball alls. Så länge Forever Young inte existerar i verkligheten, utan bara på ett Alphaville-album från 1984, vill jag faktiskt gärna hellre bli äldre än död.

Och nej, tant är ingen ålder, ej heller kärring, det är en mentalitet.

Anledningen att vi är besatta är förstås att vi för varje dag vi åldras kommer ett steg närmare slutet på denna resa som kallas livet. Det fattar jag ju.

Men det tjänar ju verkligen ingenting till. Och att alla, inklusive jag själv, ständigt måste påpeka att nu jävlar är gumman gammal, skröplig, krämpor hit och dit - det är väl ändå ett jävla slöseri med liv.

1 comment:

Anonymous said...

Spännande. Jag är nöjd med att vara 36 och visa leg på Systemet. Samtidigt finns inget bättre än soffor på lokal!!