Det tar tid att värma upp en cool banan

Idag besökte jag min gamla arbetsplats. På den var jag så jävla rolig, nästan som i verkligheten. En humorist av rang, avslappnad, duktig och öppen.

På min nya är jag snäppet spändare. Fortfarande duktig, tycker jag. Vissa människor kanske hoppar rätt ut i fikarummet, showar på lunchen, tar plats och sig ton. Själv håller jag lite lägre profil, känner av stämningen s.a.s. Vilket dock tyvärr innebär att de kollegor som omger mig lite går miste om min excellens. Jag hoppas kunna väcka den björn som sover ganska snart. För en dag blir det ju för sent. De tror att jag är tyst och tråkig på ricko - hemska tanke! Eller att jag skulle vara artig - fy fan vilken tradig egenskap!

Tills vidare kan jag tänka på vad min förra chef sa om mig i sitt avskedstacktal när min handduk kastades in. Han liknade mig vid Mae West och läste upp följande citat:

“JUDGE: Are you trying to show contempt for this court?
MAE WEST: I was doin' my best to hide it.”

Där det alltså är jag som skulle vara Mae West. Analyze this!

Och hur min vän Kommunikationschefen viskade i mitt öra:

"Inser du att du samlar fler fans än en EMT-medlem?"

Det kan man leva länge på!