Sotsvartis

Åh, du motstridiga känslor. Jag vill inte sluta på mitt finfina jobb. Men jag vill ju träffa Isabella. Och jag har ju ingen anställning, så jag får hålla tumme, hatt och allt vad jag förmår att jag ska få komma tillbaka. Att de ska sakna mig.

Planen var ju att jag skulle hitta en ersättare med kort, praktisk frippa, fotriktiga skodon och en tantig attityd i total avsaknad av humor och finess. Duktig men tråkig. Sjal om halsen och kostymbyxor på halvfeta lår. En som hamnar i min och Peltos tristaste persongallerikategori, som kör sängen, slidan, missionären, fy fan vad tråkigt!

Och vi träffade ju en sådan när vi intervjuade kvinnor för mitt jobb i början av veckan. Kort, lite poppig frippa fast på ett tantigt sätt. Mesigt sparsamt med smink. Skrattade för lite och i varje fall på fel ställen. Sa inget kul, öppnade ingen lattjolajbanslåda. Men kunde säkert administreeeera. Ordning och reda, här ska skåpet stå.

Men inte fan kunde vi ta henne. För inte ska väl stackars snälla Grodan behöva sitta bredvid en sådan tant och tristessminister. Så lågt kan vi bara inte sjunka, så taskig kan jag inte vara.

Så då träffade vi en stjärna istället. Som jag motvilligt gick med på att välja. För hon var snygg. Och ung. Och skrattade glatt och ibland rått, och det vet vi ju är det bästa. och hon kunde allt och var tuff med skinnpajsnäsa och rättfram attityd. Vi gjorde high five efter att vi intervjuat henne, så het var hon.

Och Grodan fick träffa henne och approvade han också. Henne ska vi ha! Och jag sa att nu börjar jag gråta. Och visst är hon snygg. Ja, snyggare än du iallafall Ulla-tjocksmock-Bella. Och om allt blir mycket roligare om man är snygg, om det är principen, då kommer dom ju ha alldeles förfärligt roligt med henne, för hon hade ju grekiska vackra rådjursögon och smala ben i snygga jeans.

Men det är klart att hon är ju ingen Ulla, sa Grodan. Världens bästa Ulla. Eller nåt sånt. Eller så drömde jag det. Men det värmde iallafall.

Nu är det bara att hoppas att hon är en falsk anka och bara en ytlig fasad av snygghet och att all duktighet rinner av och bleknar i jämförelse med min forna glans. Så jag får komma tillbaka till mitt snygga jobb. För det är ju MITT jobb. Eller hur.

Ska bara klämma ut en korv först, sedan är jag med i matchen igen.

Och fram till sista Januari när jag kastar in handduken för ett tag ska jag vara duktigast i kommunen. Glöm aldrig mig.