Om kvällarna julfrossar man. Trycker i sig jansson-köttbullar-prinskörv och paradisask på det. Eller engelsk julkalkon med tjockgladsdessert. Sedan är jag så mätt att jag får svårt med andningen. Jag blir anfådd, för maten och Isabellan trycker undan luftstrupen. Mat ska dom ha, luft inte lika viktigt. Tydligen.
Men lik förbannat vaknar jag sedan på morgonen och min första tanke är, wow this is great, nu får man äta igen, vad ska jag stoppa i glädjehålet idag? Ja, det är min första tanke varje morgon. It's an obesession. En matstörning. Och ja, jag tänker på blandad english och svenska, sån är jag.
Så äter jag en stadig frühstück, det kan vara gröt eller nåt annat nyttigt. Men i samma stund som jag dukar undan tallrikarna börjar jag tänka på nästa mål mat och vad det må bära i sitt köttiga sköte. Däremellan tömmer jag alla chokladaskar julen lämnat efter sig och trycker i mig ett par apelsiner, en julmust, en näve nötter och russin. Sedan steker jag korvar och bacon och serverar till pulvermos. Sedan dricker jag lite te och ett glas saft, en pepparkaka till det. För jag är så satans sugen hela tiden. Det är fan helt osannolikt sick vad sugen jag är.
Om jag slutar under 83 som var min snygghetsvikt förra gången jag lade mig att dö på förlossningsbordet, är det en smärre sensation. Watch me and learn. Fy fan.
No comments:
Post a Comment