Jag sitter där jag sitter. I absolut tystnad och avsaknad av kollegor. Till och med asiaterna har bussats hem till sina övernattningslägenheter i Malmö nu. Det är bara en tapper soldat kvar, den julgrisfete konsulten från Lund, den lilla Ullan som väntar på skjuts till Novalund -meckat för den köpsugne som ännu inte fått sitt julklappslystmäte mättat- och senare till 38-årskalas. Kom nu, Kalle och Mamma, puffandes i den blåa BMW:n. Kom nu och hjälp er stackars av fetma halvt handikappade släkting härifrån.
Möjligheten finns dock att dårarna till säkerhetsvakter har lämnat bygget utan att kolla att jag sitter här som ett bevis på löjlighet. I sådant fall blir det en jävligt het jul för mig vid kaffemaskinen och ätandes folks bortglömda gamla ruttna lunchlådor. Dom med smör på.
Du kan säga att det är hur mysigt som helst med snö, men jag går inte på den lätte. Dra du den om snödrivan, rödluvan, jesusbarnet, men jag har fått nog. Jag får ju för fan skämmas, jag som dragit hit en stackars brasilianare som tror att de två senaste vedervärdiga vintrarna från hell är någon slags norm. Det är det inte, kan jag tala om. Det här är den sinnessjuke varianten av Kung Bore och jag tycker å det bestämdaste att han kan gå och dra något gammalt snötäcke över sig.
Är du trött så går du och lägger dig, brukar det heta. och det gör jag fan gärna, men det står ju en juljävel för dörren och väntar på att bli firad.
No comments:
Post a Comment