Man ska inte stressa upp sig över telefonen. Den kan vara tyst utan att det betyder att man är ensam och stark. Man ska inte titta på den vart 10e minut när man är på semester. Även om man är den som har skickat de sugnaste av meddelanden utan att få svar. Man ska bida sin tid. Finns det hopp finns det liv. Det får gå som det vill med det där.
Och får jag säga vad jag anser så tycker jag att det vore förbannat konstigt och ologiskt om det inte skulle leda till kärlek, med de förutsättningar som finns. Men det är ju upp till var och en.
Nu kan man nog skriva en rad om den hemliga möhippa som ska gå av stapeln imorgon bitti. Man ska inte kasta sten i glaskalsongen, men blir det alltid bättre när mer än en hjärna brainstormar (varför jag använt mina vänner och min mamma), Ulla är så rolig och påhittig, heter det, men hur jävla kul är man när man sitter på kammaren med block och penna och utan insirationskälla till hands?
Jag älskar min blivande brud, hoppas det ska framgå, hoppas det inte blir pannkaka av smeten.
The Power of Love liksom, hur hade du tänkt att jag skulle klara det? Inte filma dockan!
No comments:
Post a Comment