Kontrast

Snacka om milsvida kontraster inom ett dygn. För 12 timmar sedan låg jag på Stansteds flygplats och försökte göra det bekvämt för mig på en blå plastbänk, huttrandes men iklädd jumper, kofta och jacka. Nu sitter jag och åtnjuter Torsons lyx och komfort i ett soldränkt Malmö, Öresund glittrar utanför mitt fönster och Archway är på intåg.

Efter att tre flygbussar inte ens behagat komma och en kört förbi full tog vi tjuren vid hornen och hoppade in i en främmande mans bil. Donald körde oss till Stansted för 20 pund, och vi gjorde som tack hål i hans skinnsäte med en gammal vass resväska. Han vet inte ens vad vi heter.

10 minuter efter att incheckningen stängt anlände vi flåsande och fula till disken, jag i obekväma skor helt i enlighet med principen att allt blir mycket roligare om man är snygg. Nästa plan går klockan 07.10 AM, det blir 35 skojare i avgift, tax i mocka. 13 timmars Stansted-njutning framför mig.

När Calle lyckas boka om sin Amerikatt-resa till Heathrow och beger sig hem till Primrose Hill för en blund, är det jag som tvingas överge en av mina starkaste principer, Never drink alone. Vilket mörker. Ich heisse pisse. Stansteds O'Neill-pub är ingen vacker historiett, spelar tråktechno och har ett tragiskt klientel av löjeväckande ensamsupare som har missat sitt plan. Såna som jag. Men 4 pints Carling och 8 cigariller slinker ner fint, tills puben stänger klockan 11 och man blir utkörd i vestibulen.

De flesta britsarna är redan upptagna. Jag har länge undrat varför i helvete folk åker ut på flygplatsen kvällen innan när de ska ta ett morgonplan, varför inte stiga upp ultratidigt istället och åka hit i ottan? För här går fan inte att sova, inte ens med ett par järn innanför västen går det att få det mysigt. Fyra pints av brunt. Torson är som en hägring i den vildvuxnaste av öknar. Kommer jag någonsin fram till Samarkand? Kan tiden gå långsammare?

Jag gör det varje vettig människa skulle göra: Jag tar fram Herr Guran och använder honom som huvudkudde, skiter fullständigt i om omkringliggande främlingar tycker att konceptet vuxen-kvinna-med-gosedjur är patetiskt. Somnar i ca 5 minuter och vaknar till av mina egna grodljud. Somnar en liten stund till av ren utmattning, vaknar av att kjolen glidit upp och jag är på väg att falla ur soffan med brumman före. Går och köper snask, läser lite, vill dö.

Till slut har klockan mirakulöst blivit 4 och på andra sidan säkerhetskontrollen har sofforna inte handtag mellan varje säte och man kan lägga sig raklång. Bonus! Planet är en timme försenat, men jag kom iallafall med och med den rutinerade resenärens smidighet tog jag mig hem till Torson och dess strålglans. Jag bor här nu. Välkommen på drinkar imorgon afton dans.