Jobba Norsk Dobbel

Idag jobbar vi dubbelskift, jag och Mamma. Först kontorstrams, sedan kör tax-i-mockan oss till kvällspasset på Indieklubben där vi ska stämpla ungdomars armar och ta betalt för gammal ost.

Det tar på krafterna när man varit ute och slarvat med Elefantöl och suttit i en rävsax hela natten, men vi är nog tuffare än somliga tror. Fixar vi.

Sedan håller vi den underbara helgen, hårt.

Ballongdansen

Drunk and retarded

Full.

Cp-skadad.

Snygg.

Glad.

I hatten.

Och i Räven.

Ingen rädder för vargen är

Denna bild fanns på en tavla utanför toaletten på festen jag var på i Lördags. Barnet ser inte hundsuget ut. Men den är rolig.

Det var på denna fest jag på scarfenfilmenvis skrattade så jag grät åt en Svensklektion den engelske pojkvännen hade på sin I-pod. Kärringen som läste de svenska fraserna lät så otroligt bajsnödig. Och jag tror inte det är ofta man säger: "Snälla, kan du visa var bensinstationen ligger" när man håller på att skita ner sig. Men det var vad hon sa.

Nästa: Dockan

När du tar tvåans buss till Turning Torso passerar du min favoritstation Dockan. Och jag vet att det är en hamndocka som avses, inte en sådan docka som vi är, som Guran är, som mamma är. Men det är så jag associerar och det är därför jag blir glad när jag passerar hållplatsen DOCKAN på min färd mot Västra Hamnen.

-Ulla-dockan

Romantik

Englands motsvarighet till Kärleksgatan ligger på Gap Road. Det är där jag har varit.

Go' o gla' kexchokla'

Midsommaren är glad, påsken likaså. Julen däremot är god, och året är gott nytt. Och vi med rötter i östergötland har även ett glatt trettne att önska våra vänner. Men just idag är det visst glada vi ska vara. Glada i hatten. Knull i busken och ha det bra.

Igår afton stod tant vid spisen och födde barn. Rullade små gulliga köttbullar, skar potatisstavar till Jansson's Temptation. Sill finns i kylskåpet, Kalle-potatisarna väntar på att bli kokta.

Men i Primrose Hill är det kallt och blött. Raindrops keep falling on my head liksom. Fy fan vad risigt.

Det blir väl hemmafest och grannen gnyr: GUUUUUUUUUUYS. Då går jag till Big Red och svänger bägare.

It's Friday, I'm in love. Eller hur?

The frog

Jag är en mästare på att häva ur mig dumheter, att tala först och tänka sen, grodor hoppar ur mun. Men igår tog jag nog priset i cp-skada. Så här var det:

Vi sitter på Ice Wharf och käkar middag. Ulla, Nina, Emma, Sofie och Olivia. Nina visar bilder från helgen. Jag tittar. Jag säger:

"Men är inte det där din pojkvän, Olivia? Vad är det där för en fet brudjävel, det ser ut som om dom ska kyssas?!"

Alla tittar på mig och gapar. Bruden var Olle själv. Hur tar man sig ur en sån kommentar?

Detta är en modeblogg och jag är modern

Kolla in tants finfina kattklänning. Jag har den på mig idag och med moderiktiga leggings till. Detta fotografi togs av Sara P på Gustav Adolfs torg i Malmö. Då hade jag precis inhandlat dyrgripen på H&M och krängt på mig den på torget. Sessigt.

Alla djuren säger hej

En räv, eller en bäver. Och en liten katt, eller en kväkande groda. Dom möttes på Elefanten och drack Fostervatten. Dom skrattade och rapade och bar sig åt.

Sen gick dom hem och använde giraffen som huvudkudde.

Vad inbillade jag mig? Att detta inte var den vackraste fabeln i världshistorietten?

Men det var ju det, fy fan vad bra.

Oflyt

Att påstå att resan gick smidigt vore att fara med osanning. Vi vet ju alla hur farsiell min resa från London till Kastrup var, hur jag spenderade en sexatletisk natt på den blåa plastsoffan på Stansted, och då kunde man ju hoppas att hemresan skulle kontrastera med sin smidighet. Men helt i enlighet med Lagen Om Alltings Jävlighet var mitt plan försenat med ca 2 timmar, och när man har varit uppe och möhippat hela natten, är sliten i kubik och bara vill gråta av utmattning är detta ingen humoristiskt laddad upplevelse.

Det är i dessa lägen man önskade att man var rik så att man alltid kunde skita i lågprisflygbolagen och gå direkt till Heathrow och normala flygtider utan att passera gå och banken. Men fisens mosse, som jag sitter på, hindrar mig. Pungen med pengar måste hållas.

Stansted är så sjukt osmidig. En halvtimme måste man köa för att ens få visa passet. Direkt när man kommer ut från Transfertåget sitter det en propp av människor som vill komma ut på andra sidan UK border. Kösystemet är obefintligt, knuffa, buffla, jag ska först - alla jobbar efter denna sköna princip.

Jag började måla upp andra mer logiska kösystem för mitt inre. Först skulle det vara en sluss i vilken man konstaterade vem som hade kortast förväntad sovtid innan de måste upp imorgon, de skulle få förtur. På samma sätt skulle det även finnas en sluss innan köerna till incheckning/säkerhetskontroll, den som har kortast tid till boarding får gå först. Sedan babblade jag vidare med mig själv att den som är kortast ska få stå längst fram på konserter, alla ska stå i längdordning, alla måste därmed mätas (med eventuella klackar) innan de blir tillvisade en plats. Den som är törstigast eller nyktrast ska få beställa först i baren, detta kan man vetenskapligt mäta med saliv- och blodprover innan man går in.

För någon rättvisa får det väl fan vara här i världen. Och tänk vilken tid det skulle ta, dubbelt så lång minst. Men ack så rättvist.

Jag borde inte...

Jag borde sluta lyssna på ostiga låtar på nattkröken när jag istället skulle ligga i sängen och invänta den ståndande morgondagen. Är det någon som fattat att jag delat en flaska vin med mig själv sedan jag kom hem? Är det nån jävla halvskallig rävjävel som kan tänka sig att nakenkramas med mig när jag kommer hem-hem-hrmpf, eller vad är det för potatis jag satt, den sista? Jag undrar vilken potatis isåfall, om det var en ståtlig King Edward som missuppfattades eller om det helt enkelt var en rutten gammal nypotatis som jag hade missbedömt som fräsch?

Sorligt

Vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till

Vi blev som dom andra

I am cheese - but I know it

Give me hope
Give me all your love
Tell me now
My luck is in tonight

Is this real?
Can I love to trust, how I feel,
Does darkness end in light?

Suddenly, what was wrong seems right
feels to me I'm coming home tonight
I can't wait
til we meet again
Is it fate, does darkness end in light?

Never been closer to heaven
Never been further away

Jag vill inte bli som du

Du din tradiga Stockholsmdialektala brudjävel med lugg och tråkig skjorta som drack rödvin och rundade av natten med en kaffe på Metro ikväll. Jag vill aldrig bli som du. För du känns så patetiskt alkoholiserad och övervintrad. Du har haft din tid, du s.a.s. missade tåget och blev kvar i ett ungdomsträsk du inte hör hemma i. Du snackar goja, få vill lyssna, och färre kommer det att bli. Du är väl ca 35 bast till åren kommen, men du har det där typiska sättet att snacka som om allt du sa var sanningar. Du har ju levt. Men vad fan är det för liv och till vems nytta?

Jga är rädd att jag kommer bli som du. Visst, det finns fortfarande skillnader. Jag har inte provat heroin eller HIV-mediciner. Jag får fortfarande visa leg på systemet. Jag har haft någorlunda meningsfulla relationer med män och har vänner som tycker att jag är intressant. Jag rundar inte av min pubkväll med kaffe - jag går hem innan jag kommer till detta tradiga stadie. Men du var säkert som jag för ett par år sedan. Men alla sprang ifrån dig, skaffade barn, meningsfulla jobb och sociala liv utanför pubens cp-fylla.

Jag vill inte bli som du, cp-tant.

Le Big Lefoxski

Man ska inte stressa upp sig över telefonen. Den kan vara tyst utan att det betyder att man är ensam och stark. Man ska inte titta på den vart 10e minut när man är på semester. Även om man är den som har skickat de sugnaste av meddelanden utan att få svar. Man ska bida sin tid. Finns det hopp finns det liv. Det får gå som det vill med det där.

Och får jag säga vad jag anser så tycker jag att det vore förbannat konstigt och ologiskt om det inte skulle leda till kärlek, med de förutsättningar som finns. Men det är ju upp till var och en.

Nu kan man nog skriva en rad om den hemliga möhippa som ska gå av stapeln imorgon bitti. Man ska inte kasta sten i glaskalsongen, men blir det alltid bättre när mer än en hjärna brainstormar (varför jag använt mina vänner och min mamma), Ulla är så rolig och påhittig, heter det, men hur jävla kul är man när man sitter på kammaren med block och penna och utan insirationskälla till hands?

Jag älskar min blivande brud, hoppas det ska framgå, hoppas det inte blir pannkaka av smeten.

The Power of Love liksom, hur hade du tänkt att jag skulle klara det? Inte filma dockan!

Så stilla, så långsamt - Closer to Heaven

Så är den, Malmönatten på en Onsdag. Det blir inte mycket action. En bartender vill dratta till Debaser, jag väntar tills imorgon. Vi åt stek, men mannen bakom kassan tyckte att vi "klyddade" eller var det "klöddade" för mycket när vi ville ha färskpotatis istället för pommes frites. Det slutade med att vi fick kokt potatis. Gammelpotatis. Snygg kompromiss liksom. Ingen fick sin vilja igenom, varken vi eller han.

Jag och Eidur Gudjohnssons dotter stannade längst, vi kysste varandra adjö i natten och det var vackert.

Never been closer to heaven, never been further away.

I can't wait, 'til we meet again.

Älskar't!

Älskar den svenska sommarnatten där man går hem i linne. Rosengårdssvenskar på busshållplatsen som snackar som Zlatan.

Älskar Alexandra och hennes mat och hennes son. Tvättar hennes tvätt, brum brum sa maskinen.

Älskar att bo i torson och äga staden, bo själv och skåda stjärnblänkande Öresund. Ensam är stark, stor stark.

Älskar't.

När man har flyttat till en annan plats man älskar med andra människor man älskar kommer man aldrig att vara riktigt riktigt hemma någonstans.

Allt är roligt!

Idag har jag haft en vacker dag i den svenska solen. Och det vet vi ju, att den svenska solen är mycket bättre än den utrikiska solen, det är som med jordgubbarna.

Man har käkat brunch på Kafé Maniac med Archway-2001-gänget. Man har flanerat till Scaniabadet och druckit cola och islatte i solen, fått en röd näsa och en svettig rygg. Pågatåget körde till Lund C varifrån man promenixade till Thulehemsvägen för kvällssupé i trädgården. Sedan blev det en försmak på morgondagens barnteater och jag var busig och visade barnen Pingu - Vuxenversionen på datorn.

Sedan åkte jag hem till min Torso, och det var alldeles, alldeles underbart, och jag är sååå lycklig.

Har ni fest, eller?

Klockan är inte ens två AM slagen, och alla har redan gått hem, alternativt tagit taxi till klubbsvängen. Man måste ju utnyttja sommarnatten till dess max, heter det. Debaser, Inkonst - vill du, vill du dansa.

Själv tyckte jag ganska pensionärsmässigt att det var skönt när alla gick. Att jag fick tillfälle att sitta här själv med min grogg och min snus i min fanastiska holiday resort på 50e våningen. Spatsera runt på stora ytor, vara hur naken jag vill.

Det kändes som att det var många som kom bara för freak-showen som denna bostad erbjuder. Ett tag var vi nog en 40 pers som sorlade och skålade i vardagsrummet. Man fick ta dem på tur och visa gymmet, utsikten, hissen går upp och ner. Sedan hade de sett de magnifika vyerna över Malmö, slabbat ner ett par glas och lämnat chipsdamm på mattan - då var det dags att dra vidare till nästa upplevelse. Som att resa till nya platser bara för att kunna skryta om att man vart där.

Och Stene, han döljer ståndet. Eller var det på Mellan-Fredriks tid?

Och jag, jag längtar efter rävkramen. Eller var det en bäver?

Jag spände mig lite

Jag är inte 100-falt sugen på att artighetekonversera, tycker inte om att berätta för främlingar om mitt liv och mitt jobb. Inte heller är jag överdrivet intresserad av att höra folks livshistorietter när jag vet med största sannolikhet att jag aldrig kommer att träffa dem igen. Gör det mig till en dålig människa? Ja, förmodligen. Jag kommer aldrig att bli bjuden på Nobel-middagen.

På Dr Stensmans examensfest spände jag lite när jag fick sitta till bords med främmande män såsom Håkan, en farbrors fru, en nybliven mamma med lugg, en 27-årig donna som framstod som 40 i stil och inställning. Mittemot mig hade jag stjärnan, min förlorade Bangkok-son, men han var givetvis upptagen med att kuta runt och konversera mormödrar och allehanda släktingar.

Jag spände mig en smula mindre i takt med att alkoholintaget stegrats och jag fått i mig en eller två flaskor rödvin och en Bailey's, det är lite så jag jobbar. På balkongen var det trevligast, där fick man röka.

Marängtårtan var sjukt god. Så god att jag efter att ha satt i mig en fet bamsing till bit kände att jag behövde en till och stegade bort till buffebordet för att ta för mig. Men kakjäveln gled av spaden! Jag var snabb och smidig och fångade tårtan mellan låren. Lite genant att stå med grädde mellan benen, men jag plockade snabbt upp läckerbiten och placerade den på fatet i hopp om att ingen sett hur mycket jag hade spänt mig. Sedan gick jag till bords och mumsade i mig min lårkaka.

Vi flyttade undan borden och anordnade diskotek med DJ Costas vid MP3-spelaren. Han köttade loss med idel hits från 90-talet och man kom i stämning. Så pass stämning var det att jag tog tag i Sara Snygg och dansade så snyggt att pampigt att du aldrig sett maken. Man skulle kunna säga att vi ägde dansgolvet, och då skulle man inte ljuga. Riktigt, riktigt roligt var det. Kvällens höjdpunkt.

Vid 4-draget kom Taxi Martin och körde hem oss till Torson. Jag hade visserligen bäddat snyggt till honom på tältsängen i arbetsrummet, men det var det nog ingen som trodde i morse när han skrek från bilen över Ica Maxis parkering "Tack för i natt!". Förmiddagsshopparna fantiserade vilt om hur tant hade fått ligga, det gjorde deras tillvaro en sväng mer spännande.

Tack för allt.

Pet Shop Boys & Ulla

I Onsdags såg vi Pet Shop Boys i Hammersmith. Det är verkligen häpnadsväckande att man kan vara så cool trots att man varit med i gemet i 20 år plus. Jag skulle nästan säga att Neil blir allt tuffare med åren, han verkar så självsäker numera, så glad och mindre stel, mindre gubbig. Chris är exakt densamme, gullig och tyst, blyg men cool.

Jag minns detta inslag när djuraffärspojkarna var med på Stinas Dabrowskis show 1990. Hon tvingar dom helt omotiverat att mangla ett lakan under tiden de pratar. Jag hade intervjun inspelad på VCR och tittade ofta, härmade vad dom sa, försökte låta brittisk. Chris små inpass gör showen. Men jag hade glömt den briljanta avslutningen. Det här begav sig nämligen på den tiden då jag kallades Ullis. Snabbspola om du tvunget ska, men du måste höra vid Neil säger som slutkläm! Du måste!

Kontrast

Snacka om milsvida kontraster inom ett dygn. För 12 timmar sedan låg jag på Stansteds flygplats och försökte göra det bekvämt för mig på en blå plastbänk, huttrandes men iklädd jumper, kofta och jacka. Nu sitter jag och åtnjuter Torsons lyx och komfort i ett soldränkt Malmö, Öresund glittrar utanför mitt fönster och Archway är på intåg.

Efter att tre flygbussar inte ens behagat komma och en kört förbi full tog vi tjuren vid hornen och hoppade in i en främmande mans bil. Donald körde oss till Stansted för 20 pund, och vi gjorde som tack hål i hans skinnsäte med en gammal vass resväska. Han vet inte ens vad vi heter.

10 minuter efter att incheckningen stängt anlände vi flåsande och fula till disken, jag i obekväma skor helt i enlighet med principen att allt blir mycket roligare om man är snygg. Nästa plan går klockan 07.10 AM, det blir 35 skojare i avgift, tax i mocka. 13 timmars Stansted-njutning framför mig.

När Calle lyckas boka om sin Amerikatt-resa till Heathrow och beger sig hem till Primrose Hill för en blund, är det jag som tvingas överge en av mina starkaste principer, Never drink alone. Vilket mörker. Ich heisse pisse. Stansteds O'Neill-pub är ingen vacker historiett, spelar tråktechno och har ett tragiskt klientel av löjeväckande ensamsupare som har missat sitt plan. Såna som jag. Men 4 pints Carling och 8 cigariller slinker ner fint, tills puben stänger klockan 11 och man blir utkörd i vestibulen.

De flesta britsarna är redan upptagna. Jag har länge undrat varför i helvete folk åker ut på flygplatsen kvällen innan när de ska ta ett morgonplan, varför inte stiga upp ultratidigt istället och åka hit i ottan? För här går fan inte att sova, inte ens med ett par järn innanför västen går det att få det mysigt. Fyra pints av brunt. Torson är som en hägring i den vildvuxnaste av öknar. Kommer jag någonsin fram till Samarkand? Kan tiden gå långsammare?

Jag gör det varje vettig människa skulle göra: Jag tar fram Herr Guran och använder honom som huvudkudde, skiter fullständigt i om omkringliggande främlingar tycker att konceptet vuxen-kvinna-med-gosedjur är patetiskt. Somnar i ca 5 minuter och vaknar till av mina egna grodljud. Somnar en liten stund till av ren utmattning, vaknar av att kjolen glidit upp och jag är på väg att falla ur soffan med brumman före. Går och köper snask, läser lite, vill dö.

Till slut har klockan mirakulöst blivit 4 och på andra sidan säkerhetskontrollen har sofforna inte handtag mellan varje säte och man kan lägga sig raklång. Bonus! Planet är en timme försenat, men jag kom iallafall med och med den rutinerade resenärens smidighet tog jag mig hem till Torson och dess strålglans. Jag bor här nu. Välkommen på drinkar imorgon afton dans.

xxx - kyss mig kvinna

Jag har på sistone reagerat på överanvändandet av x i mail- och sms-konversationer. Rätta mig om jag har fel, men betyder inte x-et kyss? Puss? Men iallafall inte hejdå, ha det nu jättebra, tack för hjälpen, tax i mocka.

Ett x betyder puss, två (xx) betyder kyss med hångel, TRE (xxx) betyder att man älskar och vill ligga. Eller? XXX kan också betyda porrtabu. Är det inte så man ska tolka det längre, är jag för gammeldags när det kommer till Txt Talk?

Att kvinnor jag aldrig träffat och som mailar mig professionellt avslutar sina e-mail med sitt namn och ett litet x känns märkligt. Vill de pussa mig? Flörtar de? Eller har betydelsen av x förskjutits utan att jag märkt det? Coca-cola-tanten x-ar mig, Beerseller-kvinnan likaså, teater-promotern avslutar sina mail med ex (Emma Puss) och damen från Daily Mirror började idag skriva x efter andra mailet.

Jag tycker det är fint när mina vänner och rävar x-ar mig, men totala främlingar, det är väl ändå att ta i?

Förmodligen rör det sig om samma syndrom som särskrivarna och klyscha-användarna lider av, de talar (skriver) först och tänker sen, eller aldrig.

/ux

Ett par härliga uttryck så här om Måndagsaftonen

Vi väntar fortfarande på resultatet i Sverige-Danmark-matchen, men vi tror och hoppas att Sverige kommer att belönas med tre poäng. Vi tar ut segern i förskott, eller som Thandi så skojfriskt uttryckte saken:

Vi får glädjas så länge vi har klubban i mun...

Nästa kommer från en lirare i Stockholm:

Rulla hatt
Rulla hatt är slang för att supa, vara ute och svira på diskotek eller liknande nattligt etablissemang. Uttrycket användes visst i en sång i Sällskapsresan:

Om du vill ha nattklubbssväng,
gå då med i Gabbes gäng!
Gå på disco, rulla hatt
med Suntrip varje natt!

Ett par sexuellt laddade uttryck kan vi väl också hinna med innan vi nattar tanten:

Klassikern Polera pärlan är rolig, och det var Patrick Ford som spelade in xxx-filmerna.

Och så fick jag lära mig vad Finska Rycket är, en mycket användbar preventivmetod som på latin heter coitus interruptus. Gött.

Och jag vill runda av med:
Tax i mocka och en välkammad utter!

ödets ironi

I samma veva som det snackas om filmen "David Hasselhoff eating hamburger while drunk" (Se den på You Tube) väljer ett av mina favvo-hak "Big Red" att placera ut beer mats som promotar releasen av Hasselhoffs Knight Rider på DVD. Det är lite bisarrt att man ska placera sin pint i fejan på en alkolistgubbe när man super sig snygg - kanske var det ett medvetet drag av Amedia, företaget som står bakom ölmattorna, eller så var det en halvlustig slump att dessa två alkoholrelaterade Hasselhoff-produkter kom ut ungefär samtidigt.

Men ge gubben ett break va. Han är ju inte mycket värre än vad vi är i Scarfen-filmen, eller jag själv i den hittills opublicerade balongfilmen. Han har visserligen bitch-tits, han kladdar med burgaren lite väl mycket och han säger säkert inget trevligt till den filmande dottern, men vi har alla vart där, geggandes med en Archway Kebab eller Marathon Falafel på nattkröken - äckliga fulla och smått patetiska.

Jag har aldrig varit ett fan av Hasselhoff, aldrig förstått hans eventuella storhet, tycker han är bra ful och ostig över lag, men det är nästan så han får pluspoäng efter att ha suttit på ett golv och tryckt in en gammal svettig burgare i sitt rödmosiga fyllefejs.

Och den där ölmattan blir perfekt som cp-ruta!

Sköna Söndag

Inte behöver man gå till Dublin Castle bara för att det är Söndag. Visst är det klassiskt att svinga bägare på slottet när veckoslutet sjunger på sista skälvande versen, men nu är det så att jag behöver inga dörrvakter, ljudtekniker, barn från Brasilien - istället får jag Mammaburgare i Wimbledon och det är ta mig fan mycket finare.

Jag säger naturligtvis inte att jag ska sluta gå ut, att Slottets pärleport är stängd, men visst är det vackrare att vakna på Måndagmorgonen med ett löjligt kärleksflin och en nakenkram, än med en spritstinkande ande totalt osugen på att leva, än mindre arbeta.

Jag körde tillräckligt hårt i Lördags natt/Söndags morse med Singstar-efterfest och en klagande granne. Nästa gång får jag antingen a. varna honom så att han kan resa bort eller b. bjuda in honom. Bra granne. Allt blir mycket roligare om man är snygg.

Helgens dårar

Nummer 1: Den lönnfete danske huliganen som med 15-20 elefantöl innanför västen rultade ut på planen i syfte att ge den tyske domaren en käftsmäll. Resultat: Matchen avbryts, Ljungberg får inte lägga straffen och Sverige vinner med 3-0 trots att danskarna även de satt 3 skojare i krysset. Don't mess with Doctor Dream.

Nummer 2: Den manteliklädda musgråhåriga madamen från öst-Europa som med sin bisarra LSD-tripp-dans vid syntersizern gjorde ett i övrigt kvalitativt gig till något av en fars. När hon plockade fram en mini-dödskalle och apade sig med den fick jag nog ock ställde mig bakom kameramannen som skymde sikten till keyboardisten. Kalla det konst, säg att jag inte förstår för att jag inte är tillräckligt djup, men summan av kardemumman är att hon förstörde för sina lagkamrater precis som Christian Poulsen gjorde med sitt cp-skadade knytnävsutlag mot den gode Elmander.

Det är alltid en som förstör för alla andra, brukar man visst säga. Inte sant särskilt ofta och en tramsig klyscha, men just i dessa sammanhang applicerbar.