Eftersom jag förstått på några av mina mest trogna lovers (alltså min syster och min syntbästis) att information om mitt kiss är av stort intresse, böjer jag mig nu för massan.
Ni vet väl att gravida människor blir allt mer kissnödiga ju tjockare de blir. Att man vaknar mitt i natten, ibland flera gånger, med en nästintill smärtsam kissnödighet. Jag vet inte om det är något med fostervattnet som ska ständigt förnyas, det är iallafall helt sjukt vad mycket man kissar. Inte som när man har urinvägsinfektion och tror att man är kissnödig stup i kvarten men så kommer det bara några blodiga droppar, nej nu snackar vi syndaflod, jedesmal. Jag tror att jag uppskattningsvis kissar 20 gågner om dagen totalt 6 liter, men jag kan ha fel.
En gång för inte så länge sedan ville Södertulls Mödravårdsavdelning ha mitt kiss i ett provrör. Det kunde jag väl bjuda på, men så kom jag dit och det visade sig att jag glömt urinproverna hemma. Varpå jag skickade hem min man med vromvrom-bilen att hämta de sura dropparna jag lagt i kylskåpet (sexig kan man vara på annat sätt). Men efter några dagar ringde dom från vårdcentralen och upplyste mig om att mitt urin var kontaminerat och jag måste lämna nytt - testresultaten var som man säger i England inconclusive. Först tänkte jag att jag av misstag måste ha fisit i provet. Men sedan kom jag på att jag först kissat i ett pintglas och att det förmodligen bjöd på lite kemikaler från diskmaskinen, sammansättningar som ej finnes i en normal människas urin (nu kallar jag mig sällan normal, men mitt kiss är väl iallafall). Då kissade jag rätt i röret, lade i påse och skickade ännu en gång min man till vårdcentralen med mitt kiss i näven. Och nu var kisset tiptop-jättebra och säkert gott också om de smakade på det, gissar jag.
Min snygga dotter gillar förresten Kiss. Varje gång den där reklamfilmen från Lotto kommer, där de 4 sminkade herrarna sitter i baksätet, blir hon jätteglad och skrattar "KISS!".
