Det roligaste idag var när Vårtkärringen fick ett nervöst sammanbrott, gud vad vi skrattade gott efter att hon hade lallat hem på sina feta, skakiga ben.
Hon var så uppstressad som bara Lilian Johnson på högstadiet kunde vara. Bilen. Nycklarna. Mannen. Jag kunde ha klämt mig! Vårtkärringen fick alltså svallningar, trots att hon måste ha passerat klimakteriet redan någon gång under Trias, Jura eller Krita. Rummet snurrade. Hon fick inte sitt cashflow att gå ihop. Nej nu måste hon stappla ut och spy. Hon får inte luft. Hon känner sig så yyyyyyyyr. Hade det inte varit ett spel för gallerierna hade man eventuellt tyckt synd om det ynkliga fanskapet. Men hela hennes sjuka existens är ett spel, och ett spel med jokrar och fusk och bluffar, men ack så lätt att genomskåda för en som kan hennes ugly pokerface vid det här laget.
Till trusten säger hon: Banken har uttryckt sitt missnöje med att jag ska sluta, dom är oroliga och har rådit mig att stanna, jag ställer upp (martyr).
Till banken säger hon: Trusten har uttryckligen bett mig att stanna och ta hand om allt det här som ingen annan (naturligtvis) skulle kunna göra. jag ställer upp (lögnare).
Vi blir aldrig av med henne. Var det någon som trodde det?
Allt vi kan göra för att må bättre är att göra oss lustiga på hennes bekostnad bakom hennes fläskiga rygg. Som i eftermiddags när jag slängde mig på golvet och fick ett anfall, rummet snurrade och jag behövde kräkas, kontorsflytten stressade mig något oerhört, jag fick inte luft.
Det var mycket teatraliskt, jag tilldelades en virituell Oskar och alla fick skratta så att de grät.
Men ingen vågar säga emot eller ifrågasätta Vårtan. Att de som sitter på sina höga hästar i Direktörsposter och med larviga titlar inte inser hennes inkompetens och sinnesslöa approach till business-livet kommer jag aldrig att förstå, varför de gått på myten om hennes oumbärlighet kommer att förbli ett av de största mysterierna i mitt liv, näst pennstoffet.
Fitta på hjul.
No comments:
Post a Comment