Jag kunde ha klämt mig!

Tid: tidigt 90-tal
Plats: Tunaskolan, Lund
Lektion: SO
Lärare: Lilian Johnson

Eleverna i klass 8D sitter I sina bänkar och väntar på fröken Lilian, som alltid är sen. Och in genom dörren spatserar hon sedvanligt iklädd stormönstrad hemmasydd blus och ställer sig lite nonchalant i dörröppningen och lutar sig glassigt mot dörrposten. Johannes Ellman kommer alltid för sent, kommer man för sent så stör man. Mr Ellman skyndar in i klassrummet, smäller igen dörren bakom sig och lektionen kan börja. Tror fan det. Ett illvrål ljuder från fröken Lilians strupe, hon tar sig om handen, tårar fyller hennes ögon, hon galer som en tupp, en mistlur av smärta. Stackars människa, det måste ha gjort ont, tänker vi i bänkarna, klämma fingret i en igensmälld dörr, fy satan 90 vad jobbigt. Så utbrister fröken Lilan: JAG KUNDE HA KLäMT MIG!

Samma fröken Lilian: stapplar in över tröskeln till klassrummet minst en kvart för sent. Lektionen kan börja. Tror fan det. Fröken Lilian har fått ett högst kännbart migränanfall och upprepar som ett mantra: Nycklarna…bilen…väskan….bilen…..nycklarna…bilen….väskan…..
Man gissar att fröken Lilian varit med om något svårt trauma beträffande sina bilnycklar som väl inte var i väskan där de borde vara. Men ingen förstår exakt vad hon menar, och på grund av den häftiga migränattacken måste lektionen avbrytas och Lilian gå hem och ligga på sofflocket och med största sannolikhetfortsätta tala i tungor som en tokig.