Vad tror man sig vinna på att som del av ett gäng misslyckade, lönnfeta gubbar från mellanöstern eller Turkiet eller långtbortistan eller vad fan för skitland, göra gris- och hästljud när 3 personer av kvinnokön passerar? Har man en så tråkig humor att man tycker det är lattjo? Imponerar det på övriga gängmedlemmar? Eller vill man skrämmas? Jag blir så arg att jag vill räcka finger och skrika ut all världens fula tillmälen, men fortsätter bara gatan fram som ett åskmoln. Ett par minuter senare kör en bil förbi som tutar och vars passagerare skriker fulheter jag inte kan höra genom rutan. Jag tror inte jag gillar Finsbury Park.
Dessutom är jag jävligt förbannad på en s.k. vän som bet mig alldeles jättehårt i kinden när jag skulle säga goddag över dj-båset han jobbade i. Varför? Skulle det uppfattas som ett crazy cool skämt eller var han helt jävla drogad eller var han kanske förbannad (på världen, inte på mig)? Jävla idiot och numera föredetting som polare till mig. Jag är alldeles öm och ledsen, och det värsta är att det inte SYNS någonting så det är ingen som tycker synd om mig.
Till råga på allt är det min namnsdag x 2 samt 29 ½-års dag, men endast EN person har kommit ihåg att gratulera. Inte ens mamma. Din mamma! Jag får väl vänta till midnatt för att se om det blivit någon action, innan jag tar ut (o)segern i förskott. Tack dock till Rebblo, pålitliga vän.
Fan, vilken surkärring jag är idag. Usch.
Pluspoäng bara för att jag ska få kramas extra länge med världens vackraste Adis i natt, han kommer hem idag!
2 comments:
Synd att det va ackliga gubbar i krokarna. Vill du aldrig komma tillbaka till finsbury park?
Fotnot: Det finaste som finns i hela Finsbury Park är den enastående vackra dockan Sofie. Hon har en jättefin lägenhet med asmysig takterrass och dit vill jag jättegärna komma tillbaka!
Post a Comment