Happy birthday to me

Här sitter tant och fyller. När man var liten och skulle fylla år var man alltid nervös kvällen innan, förväntansfullt nervig och illa sugen på att sova så att man kunde vakna av familjens intågande till Ja må hon leva och frukostbricka med presenter. Något sådant uppvaknande förväntar jag mig inte imorgon, men jag har ändå svårt att sova, för jag längtar tills imorgon. I en timme låg jag och försökte räkna får och puh-pinnar och ligg, tänkte att nu fan sover du människa, du vill vara pigg imorgon när dockorna kommer på middag, du vill kunna ta en sväng till puben men ändå vara fräsch på Fredag när det bjuds till kalas på Big Red. Men så. Bor man i Primrose Hill får man räkna med flotta vrålåk till bilar. Och har man ett dylikt fordon måste det givetvis förses med larm. Om någon så mycket som andas på BMWn ska larmet ljuda. Helst i flera fucking timmar. Ingen ska ta notis. Men det är trevligt och lätt att somna till. Icke.

Lika bra att stoppa in en prilla och leka en sväng. Guran sover igenom allt.