Möhippa i Malmö

Man kunde tycka att det var ett direkt osmart drag att köra loss med avancerad Camden-runda när man hade en flight att boarda kl 06.30 om morgonkvisten och det är allmänt känt att trötta människor är grinigare än vad som kan anses acceptabelt. Men det var Thandiwes kväll, så det var bara att tuta och köra.

Strategin tog sig uttryck i tre aktiviter i hopp om att lindra slitenheten: dansa av sig lite av den värsta fyllan på Fuzz-diskot, trycka i sig en Marathon-burgare på vägen hem samt ta sig en nattlig dusch. Sedan rev tant ner ett slumpmässigt urval kläder i ryggsäcken och spatserade iväg till Finchley Roads busstation. Att man sedan blev väckt av chauffören i en tom buss vid slutdestinationen Stansted, ännu en gång i avgångshallen av en vänligt sinnad medmänniska som undrade om hon skulle med flighten som just höll på att boarda sina sista passagerare och en sista gång av stolsgrannen vid landning, kan bara ses som flyt.

Så kommer hon ut som en segrare i ankomsthallen, välkomstkommitten står med Taxi Olsson-skylt med tantens namn utsirat och hon leds som en filmstjärna ut till Volvo Kombin där hon förses med ögonbindel. Lite otäckt att inte kunna kika, men musiken var bra och spänningen stark.

När bilen stannar leds hon som en vingligt osäker pensionär över snömodd och ishalka. Rädd och förvirrad, ut på träplankor. Ska dom leda ut henne på en brygga och dränka henne? En lätt knuff så var man av med eländet. Men så förs hon in i värme, in i en hiss som aldrig vill sluta gå uppåt, hinner precis säga att "det luktar som i Torson" innan hon finner sig stå med ögonbindeln om halsen på Torsons 50e våning och Broder Carl i sin dörröppning. Flott frukost dukas upp, mums för ciabatta, avocado, passionsfrukt och kaffe latte.

No time to relax – nu ger de henne en kasse träningskläder i babyblått och vita trånga gymnastikskor. Förvirrad får hon åka ett tjugotal meter i Volvon varpå hon slussas ut och kommenderas att jogga. Ivrigt påhejad och filmad av bilpassagerarna springer hon med lätta steg och nedhalkande byxa, undrar vad det här ska vara bra för. Så kommer hon fram till en lång raksträcka längs havet där hon uppmanas att jobba på tills hon kommer till en kiosk. Nu anar hon oråd, för hon vet ju vilken fruktansvärd plats som är belägen cirka en kilometer härifrån.

Och alldeles riktigt – när tant joggar över mållinjen med spänstiga steg befinner hon sig alldeles vid helvetesbyggnadens brygga. Malmös Kallbadhus – en oas och ett paradis för de som älskar att vara naturligt nakna tillsammans med andra likasinnade kvinnor, som tycker att det är ljuvligt att sitta och trycka i en svettig bastu med bröst och blygdläppar hängande fritt för att sedan kasta sig i havets nollgradiga vatten – denna procedur kan sedan upprepas valfritt antal gånger. Bastuhetta – Iskallt vatten – igen och igen. Där står så stackars flickan och trycker handduken hårt om sin nakna kropp, försöker titta varsomhelst utom på canceropererade bröst, skogsbeklädda venusberg och rynkiga tantryggar. Plågar sig igenom bastuvärmen, ser på när de andra slänger sig nakna i vinterhavet, men vägrar delta. Kalla det fegt – men var och en blir salig på sin fason och för somliga är Malmö Kallbadhus att likna vid helvetet på jorden. Ryggdunk på tant – hon klarar sig igenom pärsen och har till och med sjunkit så lågt att hon duschar massdusch i värsta högstadiestil.

Sedan blir allting mycket bättre: Med ett kuvert märkt Miss X i handen promenerar hon till ett kaffehus cirka en time bort för att möta en hemlig fikapartner. Och se så trevligt, på gatan utanför står Secret Service-Lisa och i kuvertet finns kaffepengar och den vedervärdiga badupplevelsen är genast glömd och förlåten. Att sedan få åtnjuta en ytterst vällagad middag på Sölverborgsgatan med vin och celebert sällskap är grädden på potatismoset. Till och med den beräknade tröttheten och grinigheten uteblir, glad i hatten kryddad med ouzo och vinst i NE-spelet. Ut på lokal, ta en bärs, gnälla på Ahlgrens pojkvän (haha), träffa gamla klassiska småsyskon, mumsa Malmö-falafel. Därefter hem för en hetsig diskussion om glasögon och dioptri. Fråga inte varför, men diskussionen var så viktig att det var tvunget att den fick fortgå på Mys sängkant tills båda damerna somnade i 90-sängen emedan Alexandra vältrade sig i King Size-bädden alldeles för sig själv.

På morgonen serveras frukost och Kvällsposten. Sedan på med ögonbindeln och in i Volvon igen, under viss tandagnisslan. Där sitter man i mörkret under den svarta muselmansjalen och vet inte vart kosan styrs, men blir självklart lycksalig när Mamma öppnar dörren till radhuset och det vankas smörgåstårta.

Hade jag gått i giftastankar hade jag trott jag var på möhippa. Kidnappad och blindstyrd. Tack till dem som fixade skivan, jag är helnöjd.