Visst är det väl märkligt att trevliga aktiviteter såsom att sjunga, prata, dansa och skratta om de utförs i ensamhet uppfattas som störande och att den som utför handlingen ses som totalknäpp i bollen, förmodligen efterbliven?
Den som pratar för sig själv när han går ner för gatan är i bästa fall tokig, förmodligen psykopat. Och den som sjunger solo högt på ICA kan helt sonika inte ha alla kusarna i stallet. Börja skratta utan synbar anledning när du står i en folksamling med idel okända människor och de kommer att rygga tillbaka för din cp-skada. Den som dansar solo är patetisk till och med på dansgolvet om han inte har en danspartner. Vad gör han? Är han inte klok? Har han inga kompisar eller vadå?
Och det är väl också anledningen att vi reagerar med sådan olust och avsmak. Sociala aktiviteter som ovanstående ska ju göras i grupp, det krävs enligt gängse normer att man är 2+ och i ett socialt sammanhang. Den som gör det själv har uppenbarligen ingen att göra det med, han visar skrämmande exempel på det vi är mest rädda för: att bli ensamma.
No comments:
Post a Comment