Petitesser

Får jag bara avreagera mig lite så ska det nog bli bättre:

Varför ska min mest cp-skadade flatmate, som till allas lycka bestämt sig för att tillbringa två underbart långa månader i Spanien, ha kvar sin nyckel medan hon är borta? Hon har gjort en kopia av nyckeln till killen som ska hyra under hennes bortavaro, sin egen ska hon ha med sig, med förklaringen att hon behöver komma in om hon skulle komma tillbaka på jobbintervju samt att hon inte vill behöva ringa någon när hon kommer tillbaka för gott. Vad är det för jävla friheter att ta sig? Vi vill fan inte ha henne hängande där när det inte är hon som bor där.

Nästa irritationsmoment är min stirrhök till chef. Hennes äckliga högljudda utandningar och stön i värsta lesbiska samlagsimitation går mig fullständigt på nerverna.Håll käften, inga fler brölanden och djupa suckar vill jag höra, sluta andas om du måste.

Jag är dessutom sjukt gnällig över att mina tjusigaste stövlar har fullständigt krackelerat i stora hål i de lotsnande sulorna, att det är så jävla kallt, så förbannat trist att gå hem själv i mörker och kyla, att jag fortfarande har tjockaste ölmagen trots att jag går så mycket samt har trappat ner på ölmumsandet.

Finns det alls någon rättvisa i denna värld vars förnamn är bajskorv?

Jag önskar mig fred på jorden och mat på bordet till alla, ingen ska behöva vara sjuk, alla som behöver ska få hjälp, inget mer lidande, ingen sorg, ingen död, ingen nämnd, ingen glömd.