Många människor förfasar sig över att information man lägger ut på nätet finns tillgänglig för alla. I samma anda har en del föräldrar bestämt att aldrig blotta sina barns ansikten på sin blogg (Spiderchick, Ebba von Sydow, Blondinbellas hittills ofödda und so weiter).
Jag tycker detta är ett oerhört omodernt sätt att se på saken. Nu kommer vi tillbaka till resonemanget om att allt nytt är farligt; internätet är förstås farligt, eftersom det är relativt nytt, och inget våra glada pensionärer direkt förstår sig på (nåja).
Men jag ser personligen ingen större skillnad på att publicera bilder på mina barn på internet och att visa upp dem på stan. Det är olika rum, men principen är densamma: Ett antal okända individer har möjlighet att beskåda mina barn, antingen virtuellt på en bild jag väljer eller live i en situation jag mer eller mindre valt. I båda sammanhangen kan det förekomma pedofiler, idioter och as, i inget av sammanhangen förekommer det att mina barn är nakna eller utsatta för något obehagligt.
Så lika väl som man döljer sina barns ansikten på nätet skulle man isåfall ikläda dem typ burka så fort man lämnade hemmet, och det vet vi ju att det bara är dårar (a.k.a. tokreligiösa) som sysslar med dylika sjuka saker. I verkligheten.
Det är helt enkelt en mognadsfråga, och eftersom internet fortfarande är ganska färskt är det nytt, läskigt och något att förfasa sig över. Datorn har tagit sig in i guttens hjärna, liksom. Och potentialen att någon skulle sitta och tanka hem ens bilder och använda dem i olämpliga sammanhang känns mer påtaglig än att någon skulle sitta bakom en buske på lekplatsen och smygplåta barnen själv. Även om båda dessa scenarion är plausibla.
Vi rör oss helt enkelt i olika rum, vår tillvaro har fått en till dimension, den digitala. Jag ser ingen anledning till att vara mer begränsad i vad jag visar upp där än i andra sammanhang med främlingar, till exempel på snabbköpet, badhuset eller stan, men så är jag också en hiskligt modern och nytänkande människa.
No comments:
Post a Comment