Idag hände det något som kanske inte hör till vanligheterna, och som kändes både en smula genant och jävligt gött. Jag satt i ett mötesrum med 15-20 personer i och alla började applådera åt något bra jag gjort.
Helt spontant förde allihopa unisont händerna samman och klappade uppriktigt och med ett leende mot mig.
För att jag är så jävla duktig!
Den här idén de älskade hade jag egentligen lanserat redan i februari, men alla kan ju inte vara lika snabba i svängarna som jag, därför presenterades den först nu.
Jag är en självskriven succé. Bara att bita ihop, luta sig tillbaka i sin snillrikhet och vänta på att bli befordrad, antar jag.
No comments:
Post a Comment