Cellprov ska tas vid jämna mellanrum, inga konstigheter. Där ligger jag och fläker ut mig i den där stolen vi alla lärt oss att hata. Och det känns förstås obekvämt, inget att hymla om. Hon småpratar lite, för att lätta på stämningen, antar jag.
"Jag ser att du också jobbat idag".
Säger hon mellan mina ben.
Chocken i det! Vad säger människan? Vad är det hon ser? Vad tror hon jag jobbar som? Vad är det hon antyder? Har jag något som eventuellt skulle kunna tolkas som jobbrelaterat där nere? Vad jobbar man som om någon kan se på ens underliv att man jobbat?
Ja, det finns ju mig veterligen bara en yrkesgrupp som använder könet som arbetsredskap; världens äldsta yrke, och uppenbarligen är detta ett skrå jag aldrig ens varit i närheten av.
Så varför säger hon så? Vad är det för fel på mig?
Allt detta hinner jag tänka under ett par hektiska sekunder innan hon pekar på mitt passerkort till jobbet som fortfarande hänger om halsen på mig.
Herre-fucking-gud. Vilken tur. Jag varken är eller ser ut som en hora.
PS Gynekologen tyckte också att jag hade snygga tights. Så klart.
No comments:
Post a Comment