Inte bara min egen snygga, utan 7 tokstollar till. Ett helt dagis. Det ska jag ha imorgon. Vad gör man inte för sina älskade avkommor?
Jag har inte ens hunnit ratta ihop chokladbollarna ännu. Och jag är rädd för att pk-föräldrarna ska tycka att det är för mycket socker. Föräldrar tror ju att barn blir speedade av socker, som om de inte var det av sig själva. Eller att det är för mycket godis i fiskdammspåsarna, som om jag ville skryta om hur rik och frikostig jag är. Inte ens ett russinpaket! Än mindre en klementin. Barn får väl inte ens äta snask på söndagar? Än mindre fredagsmyschips.
Och så får jag inte svära. Inte min lekledare heller, för den delen. Min härliga 17-åriga lekledare, henne kan man väl lita på, om man inte kan lita på sig själv? Det ska visst var en förälder med också. Till ett barn som inte vågar komma själv. Och det gör mig än mer nervös, för det innebär ju att jag måste uppföra mig, vara härligt pedagogisk och genommysig.
Tänk om någon skadar sig? Trappan får bli no-go-area. Inget elefantblod i näsorna, nehejdutack.
Och så måste jag göra en frågesport, på alldeles rätt nivå, och som mitt barn kan vinna.
Är ugglan en fågel, fisk eller mittemellan? Vad heter Lille Skutts hund? Vem bor i Villa Villerkulla? Vad heter sköldpadda på portugisiska?
Sådana lätta.
Och färdigställa min dansstoppsspotifyplaylist. I will be popular.
Hoppas jag.
No comments:
Post a Comment