Friday, March 12, 2010

TV-skadad

TV är tydligen skadligt, sägs det. Sätter du dina barn framför dumburken blir de per automatik dumma i hela huvet, alltså oreflekterande, lata och tjocka ungjävlar. Det beror på vad man tittar på, vill jag hävda.

Men ibland undrar jag om min lilla skojare på cirka 16 månader fattar vad vi egentligen tittar på, och huruvida det skulle påverka henne på något sätt. Kan hon skilja mellan fiktion och verklighet?

Ibland tittar hon så intensivt, som om hon var verkligt intresserad, och vanligtvis inte när det är Drömmarnas Trädgård eller Pingu, då tröttnar hon nämligen rätt fort.

Men vi tittade på The Office, då skrattade hon när Ricky Gervais var rolig. Hon till och med gick fram och pussade honom.

Och så tittade hon storögt och fascinerat när dom dödade varandra i Blade Runner.

Och när Filip och Fredrik besökte en porrfilmsinspelning på Kanal 8 blev det nästan lite obehagligt att titta med bäbis - tanten måste dessutom haft ont nånstans som hon lät.

Blir hon påverkad, vill hon apa efter, göra som på tv, ta kål på några replikanter och sedan sitta och hoppa på en gubbe med tysk porrfilmsmusse? Nej, det vill hon inte. Aldrig i livet att hon vill det.

Man måste inte prova allt för att veta om man gillar't. Bungy Jump och Heroin är till exempel två saker jag aldrig tänker prova trots att det ser skitkul ut på tv.

Är man bara tillräckligt smart vet man att gräset är grönast på den egna mattan, ingen blir snäll av stryk och liggandet kan man sköta hemma med nån man gillar. Och knark är också godis, fast med plåtigare eftersmak.

No comments: