Min barndomsidol kom sist -nil points

Ja det var ju just typiskt. Men kidsen tycker förstås att hon är en gammal kärring, så som jag tycker om Siw Malmskit och Lill-Bajs. Däremot Lill Lindfors, hon är fan fräsch än.

Och Pernilla då. När jag ser henne uppträda är det exakt samma känslor som om det vore min dotter eller mamma där på scen. En portion nervositet, lite pinsamhetsfaktor, men mest av allt stolthet. Hon är min, tänker jag. Fast det är hon ju inte, hon har varken närts vid min barm eller jag vid hennes. Men vi har följts åt under åren och en gång möttes vi på Domus på Mårtenstorget i Lund, men det minns hon nog tyvärr inte. Jag var 11 och råtöntig, sa naturligtvis inte ett sketet ord och räckte fram min Pure Dynamite-LP på vilken hon kladdade Pernilla W med tuschpenna. That was it. Ungefär en hundradel så coolt som när jag träffade Neil Tennant på klubb.