Internationella blasfemidagen

Varje dag är nog snart sett en speciell dag med ett särskilt tema. På söndag, 4 oktober, är det till exempel kanelbullens dag, då får vi frossa i kanylballar utan att skämmas eller hålla tillbaka.

Denna dag idag har nu vigts åt hädelse. Just idag firar (?) vi 4-årsdagen för Mohamlet-grejen i Danmark, och därför har dagen tydligen utsetts till blasfemi-dagen. Idag kan alla gäcka religionenernas låtsaskompisar, ordet är fritt, luften är allas.

Man får sätta upp affischer med en karikatyrritning där jävulen bajsar på Jesus, det är ok. Man får säga att Allah är en tramspelle och tjock-Muhammed var hans (pro)fet. Man kan öppna Allah-ak-bar på skoj och ha servitriser i sexiga burkor serverande starksprit. I vomit you Jesu, judar är gnällspikar och Dalai Lama en bedragare och maktmissbrukare i illasittande kåpa.

För några hundra år sedan var Sverige kristet i allra högsta grad och vi betedde oss mot varandra ungefär som muslimerna gör idag. Aggresiva korståg, diskriminering mot kvinnor, skrämselpropaganda och hot, you name it. Men vi har lärt oss av våra misstag. Synd att de andra ännu inte lärt sig av våra, att de måste göra alla själva. Nu tolkar de svennar som fortfarande anser sig kristna bibeln lite som dom vill, tar bort det som inte passar, stryker över det onda och tolkar lite fritt, för att det ska passa. Så kommer Islam kanske (förhoppningsvis) också att utvecklas, de är bara snäppet trögare. Sedan när de är på "vår" halvblasfemiska nivå har vi kanske trampat vidare ut ur allt trams och dravel. Man hoppas.

Alla dessa otänkande individer som befolkar vårt samhälle idag, som tror att det kanske "måste finnas nåt", men som lever bara för dagen och tror att den som legat med flest och har flest prylar när han dör vinner, med dessa individer kommer religionen till slut att självdö, för dom behöver den inte. Det räcker så bra med en ny skinnväst och en snygg liggduglig kropp.

Men bäst är alltså en aktiv, blasfemisk ateistisk approach. Och inte bara idag på själva dagen, utan alltid, varje dag, tills vi har övertygat varenda liten präst, abbot och smygreligiös att allt är trams, allt ska bort. Blasfemidagen ska inspirera oss att tänka och ifrågasätta.

I en värld av idioter, står jag först i kön. Duger inte, bort.

Alla mår dåligt

Oj, vad tungt vi fick det i afton när vi förlorade vår internetuppkoppling i cirka 30 minuter. Alla fick smått paniska drag i ansiktena. Vad gör vi nu, hur kan vi ta oss tillbaka till livet? Vi ringde support i form av Carl H, vi klättrade på väggarna, vi gick till köket och lagade te och umgicks. Det var så jobbigt alltihopa.

Sedan huxflux började det funka igen. Vi blev pånyttfödda.

Jag har hört talas om skolungdomar som missköter skolan för att dom MÅSTE sitta uppe på nätterna och refresha sin facebook-sida hela natten, för att dom helt enkelt inte KAN missa något. Någon kan ju ha uppdaterat sin status. Någon kan ju ha gillat något.

Jag förstår dom. Det gör jag helt klart.

Dumburk blir smartburk

Ah, det finns så mycket härligt att titta på i den svenska tv-apparaten. Ingen har väl missat Mrs Ankas vidaremarsch i segertåget genom Sverige denna afton. Hur hon tycker sig servera sanningar, om avsugningsplikten och om fittluktstricket. Med braskande rubriker och debatter i tv, radio och internet-etern som följd. Stort är det. Och hon har nappat på mitt koncept, hon basunerar ut mitt motto i megafon till hela Svea rike: "Allt blir mycket roligare om man är snygg". Och där hade vi ungefär det enda smarta hon tyckte.

Och så har vi Ensam Mamma Söker - några svenska låglandskossor som vill ligga, helst med någon ungdom med stor penna i kalsongen, män som gör det som en hora, bara för att få vara med i TV. Kärringar som dummar sig och löpandeband-dejtar muskelkillar och wannabies, spelar "jag har aldrig" med bara sexfrågor inför hela svenska folket. Inte alls pinsamt, bara kul och spexigt.

Och vidare Kändisdjungeln, en direktadaptering från engelska "I'm a celebrity, get me out of here!" som till allas förtvivlan gått i många år. Nu har jag dock ej sett den svenska versionen, men det behöver jag inte för att veta vad jag snackar om. Det var alltså denna show som födde konstellationen Jordan&Pete, det var där de träffades, över en mustig fluglarvssoppa med knaperstekta kackerlackor och älgpiss i glaset. Nu kör vi samma trista koncept i Sverige, att tvinga okända kändisar att äta bajs och skit. Och oj vad vi som tittare skrattar gott och rått.

Intressant med denna show är dock att en gammal Kalmar Nation-brud visst var med i årets upplaga. Hon bodde några våningar över mig, och det jag minns bäst av henne är det faktum att hon var oerhört högljudd när hon fejkade sina orgasmer med pojkvännen - det fick man nämligen hörselprov på när man befann sig hos min pojkvän alldeles i rummet under.

Och då var jag tvungen att googla hennes namn, varpå det visade sig att hon är en nerknarkad kärring som vill ligga med alla och är jättepinsam och jämt full och kladdande, och minsann hade hon inte mist vårdnaden om sitt barn för att hon är så dekis. Fick jag veta.

Så kan det gå.

Och vi får inte glömma bort den sävliga kärringen i Hollywood, Maria Montesourri eller vad fan hon heter, som köpte ett kylskåp för sina egna surt förvärvade stålars hon tjänat genom att sätta blommor och krafs i de hus som hennes försörjande mäklarman sålde. Och att hon hade fyllt skåpet med skräpmat och satt en röd rosett på dörren. Det var synnerligen spännande att se.

Vem var det som kallade burken dum?

Framstjärten är ljus o god

Nu är det förresten redan höst och jag har sökt cirka 30 jobb men inte fått ett enda.

Det trodde du inte va?

Ta dick i kragen

Ofta undrar jag hur folk gör som är singelförälder. Eller har tvillingar. Eller flera barn i ungefär samma ålder. Hur orkar dom, klipper dom aldrig sina hår och naglar, jagar dom bara runt runt, eller får deras barn äta golvluder och riva sönder magasin?

Jag vet att när jag var liten fick vi rispa LP-skivor med något vasst föremål, det finns det bevis på än idag. Och rita med färgpennor i böcker som vi också fick riva sönder. Och min syster fick klippa av min bror alla hans lockar när han var bara strax över ett år. Och vi fick säkert äta så mycket grus vi ville.

Och här klagar jag, som ju bara har en som dessutom egentligen är supersnäll, och som inte alls är ensam om ansvaret. Snickelisnack dumsnack, vem är det som är tokig?

Attention-deficit hyperactivity disorder

Om det hade funnits baby-ADHD, tror jag mitt barn hade blivit diagnostiserat med det. Inget fel med att vara aktiv, det är inte det. Men här snackar vi action hela tiden, non-stop, så att kärringen, som förmodligen var antingen för fet eller för gammal för att egentligen skaffa barn, får springa runt som en ful dåre i pyjamas om dom andra barnpassarna går till skola och jobb.

Tant är inte byggd för att krypa under bord. Men gör det ändå.

Dom roligaste leksakerna är smulor, som ska stoppas i mun. Och dammtussar. Eller krukväxter och deras blad. Gärna riva sönder böcker (va, skulle man läsa, vad är det). Och plocka DVDs ur flyttkartongen, man kan bita in i plasten också, jättesnyggt och skoj. Kattmat är gott. Pet-flaskor är fan roligare än alla leksaker combined. Diskmaskinen - den vill man krypa in i. Stå under bord fast man bara blir längre och dunkar huvet i. Riva ner dukar från bord. Allt ska ligga på golvet, där slänger vi det. Höga ljud när det brakar ner är bra. Om någon pillar med datorn måste man försöka dra ut sladden, det är en sport. Och om man inte får som man vill, då gnäller man tills man får det. Busenkelt.

Nu tuggar jag på en sten jag hittade på golvet, den var god. Katt åt stol, satt i halsen. Katt åt lampa, lös i magen. Katt åt grus, blev stenad. Katt åt massa sten, rös i magen. Katt åt honung, fick biverkningar. Katt åt hund, fick skäll.

Och på toppen av detta ska mamman ha ork och tid att skaffa jobb, ringa myndigheter, åtminstone tvätta sig och kanske städa undan lite smulor och grus.

Tror fan det, att kärringen är otrevlig och asocial.

I made this too!

Vad gör familjen Svensson på tisdagkvällen?

Jo, det kan jag förtälja utan omsvep. Dom bakar brasilianska bullar. Mums!

I made this!

A creative thinker with a can-do attitude

Nej, jag fick inte jobbet i Hörby, det som Marknadsassistent, det där man skulle sitta och pula med bipacksedlar och manualer för läkemedel. Angiven anledningen?

Hon hade inte tillräckligt med/rätt erfarenhet.

Hon skulle inte passa in i vårt team.

Hon påminnde för mycket om Anna Anka.

Nej, nej, ingen av ovan.

Hon var för kreativ, hon skulle bli avundsjuk på AD:n, Marknadskoordinatorn, fan och hans moster för att deras jobb var mycket roligare och kreativare än hennes.

Det är som första klass all over again, när Aina Stadmark sa "Du är så jobbig, du är alldeles för bra".

Se hit, Mr Rekryterare

Det kan eventuellt vara osmart, eller smart, det beror på, att använda sin ullaguran.com-emailadress när man söker jobb. För om dom är bara lite smarta kollar dom naturligtvis upp webbsideadressen och kommer således hit, till Sveriges kanske världens mest intressanta skattkista med outtömlig källa till vishet, humor och träffande analyser av omvärlden. Inte minst får dom ju äran att bekanta sig med världens vackraste barn, bara en sån sak. Jag bjuder på allt.

Iallafall tänkte jag att det kunde vara lämpligt att ta tillfället i akt och svara på dom där klassiska intervjufrågorna som man bör vara beredd att svara på vid eventuellt intervjutillfälle. Ett sådant har jag ju bland annat att se fram emot imorgon. Häng med i svängarna.

Jag hänvisar dom helt enkelt hit när frågorna kommer upp, det är så jag vinner, det är så jag får jobbet, eller hur.

Berätta om dig själv
Jag är en svensk låglandskossa som varit på grönbete i den Londoniska dimman sedan dagen jag fyllde 25 och insåg att jag ville undvika att bli tant i förväg. Jag kräver inget, men jag vill ha allt. Jag har världens snyggaste barn, det har jag för att jag själv är snygg och för att jag kläppt mig en oerhört snygg man. Det var alltså inte en gåva från Gud, för honom har varken jag eller någon annan som också kan betecknas som intelligent något förtroende för.

Varför sökte du den här tjänsten?

Jag söker alla tjänster mest hela tiden varje dag för jag är så oerhört driftig, men just DENNA tjänsten är jag mest intresserad av utav alla tjänster, för den är jag klippt och skuren.

Varför borde vi anställa dig?

För att jag är den roligaste personen man kan ha på en arbetsplats, och inte nog med det, jag är förmodligen också den duktigaste. Jag kan allt, jag behöver bara lära mig det först, men sedan kan jag allt.

Vilka är dina styrkor?

Jag är bestämd, ärlig, iakttagande, analytisk, ifrågasättande, rolig, vitsig, klok, påhittig, kreativ, stabil som fan, hungrig, sugen, entusiastisk, musikalisk, hängiven, trofast, pålitlig, mysig, dansant, stolt och snygg.

Vad behöver du utveckla hos dig själv?

Jag är kritisk mot mig själv och andra, det är en bieffekt av att jag analyserar för mycket och att det mesta inte är perfekt. Jag vinner i längden, och har således vissa problem att göra ett första bra intryck. Jag har svårt att dölja min avsky när något är avskyvärt, detta är en bieffekt av min ärlighet. Detta leder också till att jag är oförmögen att ljuga, vilket stundtals kan bli jobbigt för samtliga inblandade.

Varför valde du att studera det du har studerat?

För att jag var sjukt intresserad av mycket, men inte tillräckligt intresserad av något.

Vad tycker du är din hitintills största bedrift?

Lätt barnafödandet.

Vilken av dina tidigare erfarenheter tror du är mest relevant för den här tjänsten?

Det faktum att jag var Ed på Ed's Diner. Jag var Ed och Ed var jag, jag kunde allt och var bäst på det jag gjorde.

Hur bra är du på att samarbeta?

Jättebra om alla i gruppen är duktiga, jättebra på att åthuta den som inte är duktig och jättebra på att ta kommando, men lika bra på att ta order, men bara om ordern känns relevant och är beordrad på ett trevligt sätt.

Hur hanterar du stress?

Stress på arbetsplatsen gör mig lugn som filbunken, metodisk och problemlösningsinriktad. Stress i hemmet gör att jag stampar med lilla foten och svär.

Har du lätt att ta ansvar?

Jag gillar ansvar, jag ansvarar gärna för ansvaret.

Berätta om en konflikt du har varit delaktig i

Den bästa var den när Vårtkärringen inte tyckte att jag fick äta ur hennes fruktskål för att jag inte visade henne (oförtjänad) respekt. Det var alltså rövslickarfrukt i skålen, och den kunde hon helst stoppa upp någonstans där solen inte kommer åt att skina. Men det sa jag så klart inte. När konflikten är så dum, tiger jag ihjäl den.

Sådärja, taximocka, jag kan börja redan på Måndag, inga problem.

Jag är snyggast

Sådärja, nu var slipstenen dragen och jag kan skryta med att jag INTE är överviktig längre. Dvs jag har ett BMI under 25 (och säkert ett midjemått under metern, snyggt ska det vara), och det mina vänner kan jag avslöja att jag inte haft på över ett år. Dieter blaha blaha, det funkar ju inte, man blir bara deprimerad och ledsen när man inte får äta allt det goda som alla andra får. Och fixerad när man tvingas föra in sina matvanor i ett spreadsheet och skämmas. Och inte får man ifrågasätta heller, min favoritsysselsättning, att fråga varför hela dagen lång till allas irritation. Nej, gör bara som jag säger, sluta fråga om allt, du gör mig vansinnig med alla dina frågor, dumma är dom också. Sa min viktcoach.

Och min jobbcoach sen då, vilken jävla tomte. Inte ett skit har han förmåga att göra, allt får man göra själv. Jag tror nog helt enkelt inte på coachning. Själv är fanimej bäste dräng.

Men nu har jag alltså utan att hålla i chipshatt på något särskilt aktivt sätt lyckats gå ner till en någorlunda sund vikt. Jag är fortfarande inte i mitt esse, jag kan fortfarande bli snäppet ännu snyggare. Men nu vill jag åtminstone att folk protesterar när jag hävdar att jag är tjock. Det är det nämligen ingen som gjort den senaste tiden, till mitt stora förtret. Jag säger "aj och fy vad fet jag är" i hopp om att den jag talar med ska replikera "nej men det är du ju inte, snygging". Men denna respons har alltså uteblivit. Nu ska det bli andra bullar, nu är jag eventuellt knubbig, mullig eller varför inte välsvarvad. Men tjock, icke sa Nicke Nyfiken i en strut.

Gratis är godis

Vi har haft Kulturnatt i Lund. Kulturnatten som ju är årets happening i Lund. Jag var till och med i kyrkan utan att må dåligt. Vad har hänt, det lyser som en from gloria om mig, och inte hade jag vett att vara full heller.

Men dom sjöng ju så vackert, ungdomarna. Korinter till ögon och pattarna på sne.

Dock ville Lovisa testa akustiken med glada tillrop, och med all rätt i en hög byggnad av sten, men det uppfattades som stötande av de mest kristna och av körsången njutande, så vi fick dra oss tillbaka till sakristian eller liknande avskild plats, och åtnjuta skönsången därifrån. Här passade Ludde på att tända cirka fem stearinljus för Jesus utan att erlägga ljusavgiften på fem skojare per tändning, det var nog det mest hedniska vi lyckades göra - tyvärr.

Sedan var vi även på en lasershow på fysiska fakulteten, och jävlar i min box och låda vad det var snyggt arrangerat. Och vilket påkostat arrangemang. Jag tänkte på de stackars skattebetalarna, det gjorde jag allt, och tänkte att jag är inte en av dom. Frikostigt tog jag för mig av gratis hamburgare, popcorn, godis, stickers till bilen jag inte har och ballonger fyllda med riktigt rolig heliumgas som jag sög i mig tillsammans med mina systerdöttrar medan deras mamma inte tittade på. Helium är väl inget farligt, sa jag, prova ni poppers, det är grejer det, sa jag.

Vi trodde sedan att vi kunde rida vidare på gratisvågen och roffa åt oss äpplemuffins på Skissernas Museum, men där satte en tant i luckan p och avkrävde oss under viss pinsamhet på 40 riksdaler för kalaset. Men goda var dom.

Tydligen har ungdomarna (dom som är bara lite yngre än jag) uppfattat Kulturnatten som ett tillfälle att släppa på tyglarna och satsa på cpfylla-09, det såg jag i Lundagårds park att dom hade börjat jobba med i den begynnande höstkylan. Men då gick jag hem till min tekopp, så om detta vet jag inte mycket. Bara att en 15-åring blev våldtagen förmodligen i sviterna av detta fyllekalas, för detta läste jag i tidningen, och då är det ju dessvärre sant.

Fyrhändigt

Idag har hon spelat dubbel med sin 3 veckor äldre kompis. Snyggt ska det vara, och det var det också.

Det är lättast att sparka på dom som redan ligger

Vilken förnedring. Och nu talar jag inte om Anna Anka, Sveriges mest populära kvinna just nu, hon säger ju precis vad hon tycker och tänker, det som ingen annan vågar säga, eller hur, och vilken charmig dialekt sen, den från Bjuv. Nej, jag snackar om förnedring på arbetsförmedligen, för dom som, liksom visserligen AA, inte har några jobb.

Idag hade arbetsförmedlingen anordnat en s.k. rekryteringsträff. Bara det att hälften av de 4 företag som skulle komma och ragga rekryter inte dök upp. I en stor hörsal satt det då i runda tal 200 tomtar och troll och konkurrerade om cirka två stycken jobb.

-Här får du inte sitta, här ska REKRYTERAREN sitta! (hon kunde lika gärna ha gapat: här ska kungen sitta)

-Sitt ner på era platser, ni får inte gå förrän FÖRETAGET har pratat färdigt! (som om alla var sjukt sugna på att spilla tid på en tjänst de inte var intresserade av, den första arbetsgivaren, VÅRDHEMMET, var ju klar med sin upprapning, alla undersköterskor kunde väl ha fått glida ut)

-Och nu ska ni köa fint till den tjänst ni är intresserad av! (ja, med 120 personer framför dig i kön).

Jävla trams, tänkte jag, vi är alla dagisbarn och ska skockas runt som små lamm och göra vad vi blir tillsagda, de flesta i medelålders frisyrer och med uppgivna anletstsdrag.

Som en speeddate satt dom inne på ett kontor på förmedlingen och betade av den ene efter den andre, vilket var fullständigt ovärdigt och förmodligen meningslöst eftersom dom iallafall i slutändan kommer att anställa en släkting eller någon som var bra på att ligga.

Men sedan gick jag, som den lättköpta hora jag är, in som armbågad trea i kön till administrationsjobbet och charmade nästan byxorna av rekryteraren. Man gör alltid så.

I joggingspåret

I mitt lokala joggingspår är det många som bestämt sig för att komma i form med hjälp av motionslöpning. Nu ska chipsbältet av och kroppen in i gammal jeansbyxa, fett ska brännas, hej vad det går.

I detta motionsspår har jag nu flertalet gånger sett mannen med bliw-flaskorna komma löpandes. Det är alltså så att han, eftersom han blir törstig under löpfärden, har spänt två eller tre tvålflaskor i sitt bälte på shortsen. Så får man iallafall anta - varför skulle han annars ha spänt flaskorna om livet? För ökad träning med vikter?

Nej, min slutsats är att han har dom där som sportdrycksflaskor, att han tyckte att han kom på den snillrikaste idéen i världshistorien en dag när hon stod och tvättade nävarna med bliw:s tvål och tänkte att fan vad bra, dessa flarror är perfa att spänna i bältet inför löpningen.

Vad han kanske inte tänkte på var att tvålsmaken skulle vara omöjlig att tvätta ur flaskorna och att hans törstsläckare skulle bli synnerligen tvålfager. Inte heller reflekterade han över hur oerhört löjligt och äckligt det skulle se ut.

Men det är ju få människor som reflekterar över huvud taget har jag märkt, så varför skulle han just.

Kyrkhelvetet

Vad fan hade hon, den där jävla hycklaren och ateisten, i kyrkan att skaffa, frågar du dig. Ja, man undrar. Det var väl av samma princip som jag våldgästade Pingstkyrkan under en tid på mellanstadiet med min tuffaste kompis, Malin Svendenius - för att suga musten ur dem, deras billiga fika och deras löjliga gästfrihet, för att göra mig lustig på deras bekostnad och deras kristna utseenden. Eller för att vi inte har någon lokaaal. Välj själv.

Just nu finns det bara två öppna förskolor i Lund, de ligger avsides på Klostergården och Norra Fäladen. I kyrkans regi kan man däremot ha lattjolajbans på flertalet centrala platser varje dag i veckan. Och detta möjliggörs för att du betalar kyrkoskatt, taximocka, välkammad utter.

Och så roligt vi hade sen. På Kyrkan vi var idag, jag och de andra mammorna, de utan smink och helst i praktiska frisyrer, när vi slog oss ner på varsin kudde i en ring runt en prästinna vid namn Eva och hon sjöng larviga visor först om vår gemensamma pappa sedan om tokiga djur, alla med yviga rörelser och tillgjord fjantighet - sånt som barn älskar.

Fort gick det också, för Eva i den maskinstickade randiga ollen och den råttfärgade pagen orkade inte hålla låda så länge. Men hon tände iallafall ett ljus för oss alla innan hon skickade oss på (pärle)porten ut ur kyrkan in i fikarummet, det kändes allt annat än fint. Jag viskade "bullshit" flera gånger i Lovisas öra under sångstunden, det kändes bra och rätt på nåt vis.

Sedan är det självklart så på kyrkans domäner att man LITAR på de fromma fånar som kommer, så det är ingen som sitter i luckan och tar betalt för fikat utan slanten lägger man i en kopp på kaffebordet. Lika lätt att låta bli alltså, men det var det självklart ingen som gjorde.

Och i bespisningen hade man anställt förståndshandikappade i flygiga frisyrer och tokiga uppsyner. Så oerhört fint kan man tycka att de också kan få vara med och skapa värde. Sånt gör kyrkan den fina där alla är välkomna, kanske till och med en liten satan som jag.

Sveriges, kanske världens, tråkigaste jobb: Att söka jobb

Här råder det konkurrens om de få skittrista jobb som finns utannonserade. Det snackas om hundratals sökanden till varje tjänst - åtskilliga CV:n ratas redan på en illa designad header. Man uppmanas att spontanansöka jobb, dvs skicka sitt cv och ett ostystat följebrev till ett antal företag i den stad man vill jobba, även om de inte händelsevis söker efter personal. Sedan ska man även gärna ringa till företaget och smörja in deras öra med ostsås/keso via telefonledningen. Eller så ska man ligga med rätt personer, vad vet jag.

Du var en av 18 sökanden till tjänsten som jobbcoach, vi tog fem till intervju, du var inte en av dem (goddag yxskaft), vi har nu tillsatt en person till tjänsten (ett rövhål).

Surt sa rävfan, inte ville jag bli en smilfinkande dåre som gav folk ovanstående råd och tipsade om att lirka in ord/uttryck som plikttrogen, organiserad, många bollar i luften och inte rädd att ta i på CV:t. Dra den om Rödluvan, Tomten eller Jesus i krubban om du vill dra en rövare.

Nu ska jag dock på en jobbintervju på tisdag, en med potential till framtida anställning inom en yrkeskategori som intresserar mig, nämligen för en tjänst som marknadsassistent. Jag bävar för frågor som varför ska vi välja just dig, vilka är dina starka respektive svaga sidor och vad gör du om fem bast, men antar att det bästa man kan göra av sitsen är att bita ihop och förbereda svar på dessa klyschiga spörsmål som ju är tagna ur den oreflekterandes förutsägbara repertoar.

Jag vet ju vem som är bäst och var skåpet ska stå, men den kaxige vinner inga HR-tanters gunst, så det är väl bäst att försöka hålla en viss låg profil, även om man samtidigt inte får verka alltför blygsam.

Och glöm för allt i världen inte att ställa frågor och verka intresserad av företaget och dess produktlinje. Gör då inte som Sofie A gjorde på första svensklektionen i ettan på gymnasiet när Rut E undrade om någon satt inne med frågor: Vad har du gjort i ditt liv? Vilket så klart var en alldeles ovidkommande, närgången och kanske på sin höjd filosofisk fråga.

Aj, vad det svider att vara arbetssökande. Det heter inte arbetslös längre nämligen, man är inte lös, man är inte förutan, utan man söker och man söker febrilt och med både lupp och lykta, efter något som kan vara värt att stiga ur sängen och överge man och barn för. Fy fan.

Hålla i sin hatt

Sådärja, nu är tant hemma, alldeles i rättan tid klockan 03.00.

Jag undrar så vem det var som jag träffade utanför restaurangen:

Nej men Ulla, hur är det, så du har flyttat hem till Lund nu ja, var är ditt barn, hur går det, bla bla bla??

Och där satt hon i pannlugg och glasögon, vem fan det nu var, och visste allt om mig, men jag kunde fan inte placera henne. Vem var det?

Kan man fråga det vid ett sådant möte? Förlåt men vem är du nu igen?

Men tänk om det var någon jag borde minnas, som jag typ hängt med massvis jämt, det ringer ju en jävla massa klockor, men inga klara, vem fan var fanskapet?

Ingen vet.

Men kvällen var trevlig, och vi fick prata förlossningar och annan skit utan att någon blev störd eller uttråkad, samt hänga med ungdomslandslaget på Tempo, godare mos smakas nog bara i din lokala kiosk.

En snubbe som hette Bob ville visst ragga upp oss, men då sa jag till honom att vi genomskådade hans skämt om att gå fram till oss och låtsas vara cp-skadad, då var det bra med det.

Godnatt, nu lägger jag mig med min snygga man.

Klack i takkrona

Nu ska tant strax släppas lös i Malmös nattliv. Middag med damlandslaget på PlockePinn, sedan kan det sluta var och hur som helst någonstans, dock förmodligen i närheten av Möllevångstorget och med hatten på sned. Häng med.

Men med en tvådagarsbaksmälla som hette allt annat än duga i färskt minne efter Stockholmsresan, kanske jag får så smått hålla i min hatt. Och jag som bara drack några (?) glas vin i goda vänners lag. Hemma i lägenheten i Årsta och med nattning redan 00.30. Vem trodde det skulle få tråkiga konsekvenser, inte jag iallafall.

Problemet är ju att jag DRICKER SÅ JÄVLA FORT. Som om det var saft jag drack. Klunk klunk, det var gott, en till tack. Bättre dricka lågprocentdryck såsom pilsner då, resonerar jag. Hålla låg profil med vinet.

Vad hände med tanten som med lätthet sörplade 5 pints Kronis per kväll? Kanske hon har gått i ide, och med all rätt, kanske hon har lagt cp-fyllan på hyllan, kanske är hon bara duktig nu?

Nästa: Nypon-Stina

Detta händer aldrig:

Jag talar med jätteskånsk brytning

Jag snäser åt mitt barn att sitta still när hon vill leka

Jag läser sagor med monoton röst och utan intresse

Jag har en jätteful skogshuggarskjorta på mig

Jag skakar irriterat bort min mans händer när han klappar mig

Jag klipper mig i kort praktisk frisyr

För då hade jag kanske förvandlats till en kopia av hon den där människan som steg på Stockholmståget i Hässleholm och var själva definitionen för medel-Svensson-supertrist-ful-och vanlig-bara-mamma-utan-smink-cp - och fy fan vad jag inte vill bli som hon.

I vomit you Jesu i dopfunten

Jag höll på att spy, trodde jag skulle vara tvungen att ha ica-kasse på bussen till dopet. Oerhört genant för mig som lastgammal person. Så kan det gå när man tror att man kan köra gamla camdentakter efter ett långt liv som absolutist. Från och med nu dricker mamma bara läsk.

Allt jag vill säga, ge freden en chans

Jag har ingenting att säga, ingenting att erbjuda, inget att berätta, inget att ens kritisera. Jag är tom, tråkig och torr.

Allt jag gör är att publicera skrytsamma bilder på världens snyggaste bäbis som ju är min, allt annat är ointressant, meningslöst och trist.

Tåget från Stockholm