Jag såg en stjärna falla, det var inatt när alla sov.
Picture this. Vi drar ut picknickbordet i rävens trädgård och lägger oss raklånga på bordsskivan så att vi får fullt blickfång på natthimlen. Det är nästan sommar, vi fryser inte, en katt prasslar i busken, annars är det stilla - den sydafrikanska bbq-musiken har tystnat. I magarna har vi grillspett, potatisklyftor och fostervatten, i sinnet frid. Vi ligger här bredvid varandra och stirrar upp i skyn, andäktigt, nästan magiskt. När man talar viskar man, sådan är stämningen. Titta, där är en. Blinka lilla stjärna där, viskar han. Får man önska sig något när stjärnor faller? Fast just då behöver jag ingenting mer, så jag önskar inte.
Det var så vackert att det nästan var läge att säga I love you. Men det var det ingen som gjorde. Fast jag tror jag tänkte det.
No comments:
Post a Comment