Slantar i min ficka

Nu börjar det ljusna på menshorisonten. Värsta tjofräsjobbuppdraget: med 375 pundare på fickan i vouchers ska jag gå ut och göra Oxford Street, köpa tokroliga och fantastiska presenter som jag ska slå in och som ska delas ut till alla snyggingar och kärringjävlar som deltar i Bowlingen nästa Måndag. Detta kommer att uppta timmar av min värdelösa jobbtid på Måndag och det blir ju aslattjo, värsta shoppinghysterin med andras pengar. I like.

Diagnosen är ställd

Skägget har nu ställt min diagnos: Jag har hjärn-mens. För även om man inte har riktig mens som andra kvinnor, måste ju mensen ta vägen någonstans sisådär en gång i månaden, så nu har den satt sig på hjärnan.

Så enkelt var det.

Petitesser

Får jag bara avreagera mig lite så ska det nog bli bättre:

Varför ska min mest cp-skadade flatmate, som till allas lycka bestämt sig för att tillbringa två underbart långa månader i Spanien, ha kvar sin nyckel medan hon är borta? Hon har gjort en kopia av nyckeln till killen som ska hyra under hennes bortavaro, sin egen ska hon ha med sig, med förklaringen att hon behöver komma in om hon skulle komma tillbaka på jobbintervju samt att hon inte vill behöva ringa någon när hon kommer tillbaka för gott. Vad är det för jävla friheter att ta sig? Vi vill fan inte ha henne hängande där när det inte är hon som bor där.

Nästa irritationsmoment är min stirrhök till chef. Hennes äckliga högljudda utandningar och stön i värsta lesbiska samlagsimitation går mig fullständigt på nerverna.Håll käften, inga fler brölanden och djupa suckar vill jag höra, sluta andas om du måste.

Jag är dessutom sjukt gnällig över att mina tjusigaste stövlar har fullständigt krackelerat i stora hål i de lotsnande sulorna, att det är så jävla kallt, så förbannat trist att gå hem själv i mörker och kyla, att jag fortfarande har tjockaste ölmagen trots att jag går så mycket samt har trappat ner på ölmumsandet.

Finns det alls någon rättvisa i denna värld vars förnamn är bajskorv?

Jag önskar mig fred på jorden och mat på bordet till alla, ingen ska behöva vara sjuk, alla som behöver ska få hjälp, inget mer lidande, ingen sorg, ingen död, ingen nämnd, ingen glömd.

Blue Friday? Omöjligt.

Det är Fredag. Jag ska få dricka pints och bli på lyset. Adam håller på att flytta till Norra London just precis nu. Klockan är två, snart får man gå. Men ändå känner jag mig grinig och nästan lite gråtfärdig. Vem är det som spelar mig detta spratt?

Ta dig i kragen nu, tant gnäll. Riv i från botten och skoja loss med lattjolajbanslådan på vid gavel. Säg godnatt till tristess och surmulenhet, godafton till skratt och galenskap. Käka lite tjockglad om du måste, för nu vill vi inte ha mer surfitta i den här hjärnan idag.

Slaffsigt på pattarna

Idag är min största undran: Varför har kläder från H & M (kanske andra också, men det är företrädesvis där jag handlar) insydda upphängningsanordningar på alla t-shirts, som om man ville hänga dom på en galge? Det vill man väl sällan med en helt vanlig t-shirt tycker jag. Vika i lådan går absolut finast. Och där hänger dom fram i urringningen och förstör hela deckoltaget, eftersom man inte kommit ihåg att klippa bort dom irriterande slaffsiga små jävlarna. Skärpning!

Hur många män krävs det för att fälla ner toalettlocket?Ingen vet, det har inte hänt än.

Något av det tråkigaste som finns är klyschor om hur män och kvinnnor är, och hur detta blir som en självuppfyllande profetia där män och kvinnor hamnar i könsstereotyper. Män vänder sig om direkt efter sex och somnar. Män gillar inte förspel, dom vill ha pang på rödbetan. Kvinnor hatar fotboll och all annan sport, emedan alla män är superintresserade av resultat och tabeller. Och den mest banala klyschan som kanske är fångiast av alla:

Män fäller inte ner toalettlocket efter sig. Hör och häpna, men jag har googlat mig till att detta ligger tvåa på kvinnors "Jag hatar lista", näst efter kapitalism, sexism, rasism och homofobi som kommer på delad förstaplats.

Det är bara icke-tänkande individer som ens skulle drömma om att ta upp detta problem i en lista över saker man inte gillar. För att det är en av de seglivade klyschor om fel som mannen gör som verkar vara en av de första alla tänker på, trots dess obetydliga inverkan på våra liv och vår lycka. "Jag blir vansinnig på få saker, men vissa.. som att folk inte fäller ner toalettlocket. där har jag inget tålamod alls", sa en idiot som glömt hjärnan på hatthyllan.

46.5% av männen säger att de ALLTID fäller ner toalettlocket efter de har använt toaletten, och kvinnorna säger att de ALLTID hittar det uppfällt. Ja hej, vilket lysande exempel på slöseri med tid att ens genomföra en dylik undersökning.

Jag vet av empirisk erfarenhet i mitt nuvarande hushåll samt mitt gamla föräldrarhem att varken män eller kvinnor särskilt ofta fäller ner locket. Ringen brukar vara nere om en kvinna var den senaste toalettbesökaren, alternativt en bajsande man, men knappast locket. Det verkar som dom kvinnor som gnäller vill att bara ringen ska vara nere, redo för dom att sätta sig och uträtta sitt trängande behov. Locket skiter de egentligen fullständigt i. Det är lika osmakligt som män som öppnar portar eller rusar runt bilen för att likt en ostmästare slita upp bildörren åt sin kvinna. Det är sådant som gör att vi fastnar i gammelmodiga trista könsroller, klyschor blir sanning, mannen ska ta hand om kvinnan, mannen är stark, kvinnan är svag. Nej tack.

Slutsats:
Alla ska fälla ner alla lock (alltså ring samt lock) eller så struntar vi i det och världen kommer fortfarande att vara en sjuk sådan, makes no difference to me.

Rutin

En medelålders man sitter rödmosig i 80-talsplastbågar på Starbuck’s uteservering, trotsande Februari-kylan röker han sin morgoncigarett ackompanjerad av kaffe i polysterenmugg. Varje morgon sitter han där; han är ensam och han läser inget. En dag mötte jag honom längre ner på gatan på väg mot sitt mål. En annan dag hade han köpt en mandelcroissant som låg på bordet framför honom, medan han sög på sin cigarill. Without failure sitter han där varje morgon kl 8.15 AM, samma kaffesort, samma cigarettmärke, samma molokna uppsyn och frånvarande blick. Vem är han, vad sysslar han med, är han nöjd med sitt liv?

Paret som står utanför Washington-puben om morgonkvisten, hon har rostbrun kappa, han ser 15 år äldre ut än henne. Vad väntar dom på? Ska dom månne få lift av någon?

En kvinna i 40-årsåldern i page och slängkappa, kör raskt en 5-åring i sittvagn upp för gatan. Är inte fem år en aning gammalt för sittvagn? Och varför ser flickan så deprimerad ut, varför är dom så tysta, varför skrattar inte barnet på barns vis?

Tjejen med långt hår ända ner till ändan – varför leder hon cykeln genom Regents Park varje morgon? Hon är uppenbarligen rädd för att cykla på den förbjudna gångbanan med risk att bli haffad av parkpolisen, men varför cyklar hon inte längs med parken på gatan utanför? Lider hon av trafikskräck? Har hon inte bråttom såsom alla andra verkar ha?

Mycket hinner man iaktta på 38 minuter och 14 sekunder.

Angry Dogs

Fredag afton - tant stannar hemma och lagar lasagne och spelar TP. Dålig förlorare spelar mot två barnrumpor i 25-årsåldern och blir både sur och förvånad över att förlora. Sport ni minns med Bengt Bedrup - jag tar gärna en fråga om Frank Lampard. Nehej, det blev cricket. Bajsbrun kulturfråga - det är väl Shakespeare, Keates eller kanske Jung, Freud, varför inte Monet eller Manet, vad är skillnaden. Ingen aning, aldrig hört talas om, vad betyder det, håll käften, nästa fråga. Rosa på bal - men vad fan, jag KAN inga jävla regisörrer, är det der Spielberg, Tarantino eller Hitchcock, jag tar hellre en musikfråga, gärna Pet Shop Boys-relaterad, 80-talsmusik är jag också vass på. Vad heter USAs största sjö. Det måste vara Michigan eller Superior - den sistnämnda låter ju störst, därför ska jag vara smart och säga Michigan, haha där tänkte jag till. Nehej nä, fel så klart. Godafton. Varför får dom andra så lätta frågor. Flour i tandkrämen, det vet väl alla. Geiger-Muller-mätaren, klart som korvspad Herr Geiger var tysk. Nu fyller jag tårtan med ostbitar, men hinner inte in i mitten innan Olle tar 4 av 6 på den lätta gula varianten och jag står som förlorare och surkart. Trist att tro att man är smartare än man är.

Nu ska jag gå på fest, det är jag iallafall duktig på.

My Bloody Valentine

Valentindagen är snart över och lika glad är jag för det men gladast är nog röven. Stackars alla fruar och äkta män som blivit kommerslurade att tro att det är just idag de ska visa hur sugna de är på sin partner, att kärlek ligger i en liten ask med hjärtformade chokladbitar eller en ensam röd ros. Stackars alla ensamma jävlar som tror att det jävligaste man kan vara är singel på denna parens julafton, som måste hålla sig inne för att slippa visa att dom är så pass patetiska att dom sitter på glasberget. Stackars alla kypare som måste servera sliskiga duos som tror att det är just idag dom måste gå ut och äta vid ett stearinljusprytt bord.

Lyllos alla blomsterhandlare, restaurangägare och chokladfabriker som har fullständigt grundlurat alla sorgsna individer som tror att kärleken ska visas extra mycket den 14e Februari.

...

Snart kommer Adam hem från jobbet. Vad får jag då?

Kyss. Idag, igår, imorgon.

Singing in the rain

Visst är det väl märkligt att trevliga aktiviteter såsom att sjunga, prata, dansa och skratta om de utförs i ensamhet uppfattas som störande och att den som utför handlingen ses som totalknäpp i bollen, förmodligen efterbliven?

Den som pratar för sig själv när han går ner för gatan är i bästa fall tokig, förmodligen psykopat. Och den som sjunger solo högt på ICA kan helt sonika inte ha alla kusarna i stallet. Börja skratta utan synbar anledning när du står i en folksamling med idel okända människor och de kommer att rygga tillbaka för din cp-skada. Den som dansar solo är patetisk till och med på dansgolvet om han inte har en danspartner. Vad gör han? Är han inte klok? Har han inga kompisar eller vadå?

Och det är väl också anledningen att vi reagerar med sådan olust och avsmak. Sociala aktiviteter som ovanstående ska ju göras i grupp, det krävs enligt gängse normer att man är 2+ och i ett socialt sammanhang. Den som gör det själv har uppenbarligen ingen att göra det med, han visar skrämmande exempel på det vi är mest rädda för: att bli ensamma.

"Allting kan ju vara konst nu för tiden. det räcker ju med att ställa ut en pissoar och sätta en prislapp på några miljoner så är du konstnär"

Jag gillar inte poesi, jag uppskattar inte abstrakt konst. Mina favoritprogram på TV är dokusåpor, talangjakter och komediserier. Av filmer tycker jag bäst om Amerikanska college-dravel-filmer med förutsägbar handling och banal sensmoral. Jag kopplar av med att spela Spider Solitaire eller Mah Jong på datorn. Schack eller BackGammon har jag aldrig satt mig in i. Politik är att knulla och jag ser hellre TV3's nyheter än BBC's dito. TheSun är roligare att läsa än TheTimes. Jag träffar helst mina vänner på puben där jag kan öla, skvallra och skoja.

Men jag är inte ytlig.

Sport Ni Minns med Bengt Bedrup

Vad tråkigt för dom som sysslar med sporter såsom curling, skidskytte, rodel, bobsleigh eller för den delen gång. En gång vart fjärde år blir man uppmärksammad, endast om man tar medalj blir sporten känd i folkmun. Och tar man guld hamnar man plötsligt på löpsedeln. Då har man utfört en BRAGD och man är HJÄLTE. Säkert en morot (den enda?) för de som sysselsätter sig med dylika totalt ointressanta sporter.

Töntigare sporter är dessutom svårt att uppfinna. Vad sägs till exempel om Skidskytte? Ja hej. Jag tycker det är roligt att åka skidor. Helst hade jag varit bra på det också, med i världseliten s.a.s. Men om jag tar med mig bössan och stannar till och skjuter prick emellanåt kan jag tävla mot andra mediokra skidlöpare, så kanske jag har chansen att vinna. Samma sak med Gång, en sport för de som var för dåliga i löpning. Vem över huvud taget går på det sättet? Och kan det verkligen vara hälsosamt för höfterna? Eller varför inte Curling - ungefär lika intressant som att beskåda pensionärerna spela boule i Stadsparken. Därtill ger sopandet framför den ivägfösta käglan en stark touch av töntighet.

Säkert kan man inte tjäna sitt uppehälle genom att vara duktig på dessa grenar, heller har man inte någon vass universitetsutbildning eftersom man satsat all tid på sporten. Förmodligen jobbar dom som dammsugarförsäljare och andra typer av säljare hela bunten.

Allt för att vid de sällan förekommande olympiaderna smaka på ett litet uns stjärnstatus. Stackars jävlar. Släng bort era liv, gör det bara.

Tacka vet jag fotboll, det är vad jag kallar sport. Go, Eidur! Ses på Söndag.

DAGENS DIKT

Livet är böljande
Böljande är liv
Så är det här i livet
Det är inte långa liv
För då, just nu
Kommer den hemska döden

(U. Hammarlund 1984)

1984

Tänkte det kunde vara läge att publicera tre kortnoveller jag skrev 1984, vid 8 års ålder.

Dödens väntrum
Det var en gång ett väntrum. Det var dödens väntrum, men aldrig vill någon gå in dit för där får man bara dö. Det är så hemskt så man inte vill tänka på det. Nu var det så att Lotta, hon var 100 år så hon skulle åka till dödens väntrum. Hon hade fått ett brev från dödens väntrum klockan två. Klockan var redan halv två så hon gav sig iväg. Då hon kom fram blev hennes hjärta brustet.

Djävulens kalsonger
Det var en sommarkväll. Djävulen var ute och gick. Han klampade bom-bom så hela jorden skakade av rädsla. Så kom det en tiger men då sköt djävulen honom. Sen var det slut med tigern. Så snart tigern hade dött brast djävulens hjärta, så dog han med sina kalsonger på huvudet. Sen blev djävulen kung och härskade att alla skulle ha kalsonger.

Det blodiga hjärtat
Det här är Lennart, ingen bild förstås. Han brukar sitta i soffan och tänka på brustna hjärtan och sånt hemskt, men just idag tänkte han på rymden och tänkte: "Tänk alla planeter som svävar i luften". Nästa morgon när Lennart vaknade började han tänka på planeter igen. "Tänk alla andra som tänker som jag." Lennart bor alldeles ensam. Då han vaknade nästa morgon började det blöda. Det var hjärtat. Det blödde och blödde. Till sist dog han.

Jag säger ju att mitt mål är att bli författare. Nu fattar alla varför.

En nyhet i din vokabulär

Helt otippat har Svenska Språket nu fått ett nytillskott från svenskkolonin i Bangkok. Stene har myntat ett nytt uttryck som alla bör använda:

SPÄNNE

Exempel på användningsområden:

Om någon är riktigt pinsam har han köpt ett ytterst unikt spänne från Orienten med utsirade gulddetaljer.

Om någon gör bort sig genom att vara riktigt töntig har han förmodligen på sig ett specialimporterat spänne med fastklistrade emmenthal- och goudabitar.

Om man varit inne och vänt på en kursare på fyllan spänner man nog sig när man kommer till skolan nästa dag.

Om man råkar köpa äcklig mat på restaurang så spänner man sig.

Detta kan man sedan utveckla och använda i nya sammanhang som man tycker brukligt. Jag är mycket spänd på detta ords nya betydelseutveckling.

Don´t be negative...

...just be positive.

Ett sjukt bra band var dom, Midi Maxi Efti, riktigt läckra pangbrudar med starka bitar och ett ytterst intelligent buskap i sina låttexter.

Därför ska jag nu sluta vara gnällig, särskilt på Måndagar som är min gnälligaste dag, och kanske följa Adams råd och köpa en kostym. Det är tydligen sättet att vinna över dom som försöker sätta sig på mig med sina feta kärringarslen.

Möhippa i Malmö

Man kunde tycka att det var ett direkt osmart drag att köra loss med avancerad Camden-runda när man hade en flight att boarda kl 06.30 om morgonkvisten och det är allmänt känt att trötta människor är grinigare än vad som kan anses acceptabelt. Men det var Thandiwes kväll, så det var bara att tuta och köra.

Strategin tog sig uttryck i tre aktiviter i hopp om att lindra slitenheten: dansa av sig lite av den värsta fyllan på Fuzz-diskot, trycka i sig en Marathon-burgare på vägen hem samt ta sig en nattlig dusch. Sedan rev tant ner ett slumpmässigt urval kläder i ryggsäcken och spatserade iväg till Finchley Roads busstation. Att man sedan blev väckt av chauffören i en tom buss vid slutdestinationen Stansted, ännu en gång i avgångshallen av en vänligt sinnad medmänniska som undrade om hon skulle med flighten som just höll på att boarda sina sista passagerare och en sista gång av stolsgrannen vid landning, kan bara ses som flyt.

Så kommer hon ut som en segrare i ankomsthallen, välkomstkommitten står med Taxi Olsson-skylt med tantens namn utsirat och hon leds som en filmstjärna ut till Volvo Kombin där hon förses med ögonbindel. Lite otäckt att inte kunna kika, men musiken var bra och spänningen stark.

När bilen stannar leds hon som en vingligt osäker pensionär över snömodd och ishalka. Rädd och förvirrad, ut på träplankor. Ska dom leda ut henne på en brygga och dränka henne? En lätt knuff så var man av med eländet. Men så förs hon in i värme, in i en hiss som aldrig vill sluta gå uppåt, hinner precis säga att "det luktar som i Torson" innan hon finner sig stå med ögonbindeln om halsen på Torsons 50e våning och Broder Carl i sin dörröppning. Flott frukost dukas upp, mums för ciabatta, avocado, passionsfrukt och kaffe latte.

No time to relax – nu ger de henne en kasse träningskläder i babyblått och vita trånga gymnastikskor. Förvirrad får hon åka ett tjugotal meter i Volvon varpå hon slussas ut och kommenderas att jogga. Ivrigt påhejad och filmad av bilpassagerarna springer hon med lätta steg och nedhalkande byxa, undrar vad det här ska vara bra för. Så kommer hon fram till en lång raksträcka längs havet där hon uppmanas att jobba på tills hon kommer till en kiosk. Nu anar hon oråd, för hon vet ju vilken fruktansvärd plats som är belägen cirka en kilometer härifrån.

Och alldeles riktigt – när tant joggar över mållinjen med spänstiga steg befinner hon sig alldeles vid helvetesbyggnadens brygga. Malmös Kallbadhus – en oas och ett paradis för de som älskar att vara naturligt nakna tillsammans med andra likasinnade kvinnor, som tycker att det är ljuvligt att sitta och trycka i en svettig bastu med bröst och blygdläppar hängande fritt för att sedan kasta sig i havets nollgradiga vatten – denna procedur kan sedan upprepas valfritt antal gånger. Bastuhetta – Iskallt vatten – igen och igen. Där står så stackars flickan och trycker handduken hårt om sin nakna kropp, försöker titta varsomhelst utom på canceropererade bröst, skogsbeklädda venusberg och rynkiga tantryggar. Plågar sig igenom bastuvärmen, ser på när de andra slänger sig nakna i vinterhavet, men vägrar delta. Kalla det fegt – men var och en blir salig på sin fason och för somliga är Malmö Kallbadhus att likna vid helvetet på jorden. Ryggdunk på tant – hon klarar sig igenom pärsen och har till och med sjunkit så lågt att hon duschar massdusch i värsta högstadiestil.

Sedan blir allting mycket bättre: Med ett kuvert märkt Miss X i handen promenerar hon till ett kaffehus cirka en time bort för att möta en hemlig fikapartner. Och se så trevligt, på gatan utanför står Secret Service-Lisa och i kuvertet finns kaffepengar och den vedervärdiga badupplevelsen är genast glömd och förlåten. Att sedan få åtnjuta en ytterst vällagad middag på Sölverborgsgatan med vin och celebert sällskap är grädden på potatismoset. Till och med den beräknade tröttheten och grinigheten uteblir, glad i hatten kryddad med ouzo och vinst i NE-spelet. Ut på lokal, ta en bärs, gnälla på Ahlgrens pojkvän (haha), träffa gamla klassiska småsyskon, mumsa Malmö-falafel. Därefter hem för en hetsig diskussion om glasögon och dioptri. Fråga inte varför, men diskussionen var så viktig att det var tvunget att den fick fortgå på Mys sängkant tills båda damerna somnade i 90-sängen emedan Alexandra vältrade sig i King Size-bädden alldeles för sig själv.

På morgonen serveras frukost och Kvällsposten. Sedan på med ögonbindeln och in i Volvon igen, under viss tandagnisslan. Där sitter man i mörkret under den svarta muselmansjalen och vet inte vart kosan styrs, men blir självklart lycksalig när Mamma öppnar dörren till radhuset och det vankas smörgåstårta.

Hade jag gått i giftastankar hade jag trott jag var på möhippa. Kidnappad och blindstyrd. Tack till dem som fixade skivan, jag är helnöjd.

Business Management

För att slippa ta skit måste man bli sin egen chef. I synnerhet om man lever i titelkåta hierarkiska England. Position har likhetstecken med makt och respekt. Här handlar det inte om att man möts av samma respekt som man visar; nej, har man chefsposition kan man, och bör man, behandla sina undersåtar med minsta möjliga värdighet. Respekt är bara uppåtriktat i den hierarki som måste råda på en arbetsplats för att saker och ting ska löpa smidigt och fungera. Därtill var det givetvis bättre förr och alla de metoder och vägar att nå mål som rådit sedan tidernas begynnelse är fortfarande de rätta och de enda. Att ifrågasätta och komma med moderna, nytänkande ideer om alternativa tillvägagångssätt uppfattas som hotfullt. De som vet bäst är de som sitter på sina höga hästar i högkvarteret. De andra ska knipa käft, hunsas och mest av allt visa respekt för dom som står högre upp på stegen. Det säger ju sig självt. Särskilt dom som är tjocka, elaka och är en hejare på att lägga patience på datorn - heder och respekt och beundran och fullständig lojalitet är vad dom ska ha.

Det är synd om människan - ett dumt och girigt djur.

Zoo-Söndag

Giraffens Dag

Det visste du inte va, att giraffer tycker om Sainsbury´s lågpristoast, att dom mumsade i sig med sina långa tungor direkt från min hand, att dom gjorde slut på en hel limpa i ett nafs?

Min alldeles egna giraff

Jag har läst på, för på Söndag ska jag till zoo och mata min fina giraff som jag har fått äran att adoptera.



Giraffen är det högsta djuret i världen, stolt blickar han över världen från sina fem meter. Han har 7 halskotor, lika många som jag, fast större. När han böjer sig för att dricka har han valv i halsen där blodet hålls tillbaka, så han inte får allt i huvudet och blir yr.

När giraffen föds ligger hornen mjuka längs huvudet, för att sedan ploppa upp efter några dagar. När han föds har han skrynklig hals, så det finns utrymme att växa på längden. Lill-Guran mumsar mamman tills han är ett år gammal, sen dricker han vatten. Favoritmaten är acasiablad, men han blir också sugen om det vankas hö eller grenar han kan gnaga på. 34 kg blad om dagen äter en fullvuxen giraff.

Girafferna bor på Afrikas savanner söder om Sahara-öknen. Den fläckiga pälsen ger ett ytterst bra kamoflage på savannen bland träden. Hans mönster är lika unikt som mitt fingeravtryck.

Giraffen har vackra ögon och långa ögonfransar som han använder som känselspröt så att han inte får en gren i ögat medan han äter till exempel. Giraffen har också en blåsvart halvmeterlång tunga och pussiga läppar.

Om man frågar hur en giraff låter möts man oftast av tystnad. Han kan dock utstöta små läten, han kan hosta, snarka, grymta eller gnälla lite.

Förr trodde man att giraffen var en korsning mellan en leopard och en kamel, därför kallades han kamelopard. Men han är ju ett hovdjur såsom hästen! Han har bra syn och är en rackare på att springa fort, vilket hjälper honom att se elaka rovdjur på långt håll och kan springa ifrån dem också om han måste. I full galopp har han en hastighet på 57 km/h.

Giraffen kan inte simma. Han kan emellerid sparka väldigt hårt. Om han blir angripen kan han tex. lätt sparka huvudet av ett lejon. Tuffa, Guran!

Enough now

Min hjärnmuskel kommer fullständigt förtvina om jag blir sittande här länge till. Jag har för det första världens tråkigaste arbetskamrater. För hade man varit omringad av ett gäng ordentliga skojare hade man lätt kunnat stå ut med sysslolösheten och bolla skämt och anekdoter istället.

För det andra råder här en titelbesatthet som inte kan vara hälsosam. Har man titeln direktör ska man per automatik mötas med respekt och aldrig behöva göra något så banalt som att svara i telefon, byta vattendunk, gå och köpa kaffe eller tömma pappersstrimlaren. Och vad direktören säger får inte ifrågasättas. Det är lika dumt som när barn undrar varför det är si eller så och föräldern svarar: "för att jag har sagt det". Vad är det för sjukt diktatorsargument? Vore det inte bättre om man förstod tanken bakom en viss arbetsuppgift, om man hade ett motiv?

Sämre stämning i en grupp får man leta efter och kommer förmodligen inte att hittas ens i Långtbortistan. Alla är sura, alla mår dåligt. Kärringen i hörnet sitter och häver ur sig de mest ointressanta saker, vissa är artiga och låtsas lyssna. Förbannade hycklare. Jag vet ju vad ni säger innan hon kommer hit på morgonen. Hon är ond, det är det allmäna uppfattningen och sanningen. Det bevisade hon när Barry dog, hennes "vän" sedan 20 år, och hon kom in och låtsades som ingenting för att direktörerna bestämt att det skulle den andra direktören få berätta. Att kunna upprätthålla en sådan fasad visar bara på omänsklighet och mentalstörning. Det är som om hans död bara är en spännande händelse i hennes tragiska liv, där hon kan få hävda sig och veta bäst och stå vid familjens sida som den falska apa hon är. Det gör mig fortfarande arg att tänka på.

Likt en prosituerad sitter jag nu och lider i väntan på mina pengar. Och det har gått så långt nu att jag börjar tro att det aldrig kommer att bli några. Att jag blivit grundlurad att stanna på detta sjunkande skepp, att det aldrig blir något klimax i form av lojalitetsbonusutbetalning, att jag i vilket fall kommer att slå näven i bordet och tröttna innan det händer. För det här är mig fan inte värdigt.

Elefanthuvudet på TV

Igår på Crimewatch UK (Efterlyst med Hasse Aro) tog dom upp ett knivmord som skett på Chalk Farm Road. Dom visade CCTV-bilder från en pub och jag tror att det var där huvudvittnena varit, inte mördaren, men jag kollade inte så noga. Om man visste vilka dom var skulle man kontakta polisen så att dom fick ta sig ett snack. Jag kände inte igen snubbarna, men puben var ju ytterst bekant. Jag stirrade på skärmen och lystrade på helspänn som en liten räv. Fula fiskar på min elefjant, det var det jävligaste.