Lilla

Hon var så glad och uppspelt hela dagen. Sjöng egenrimmade visor om lilla vovó, hoppade upp och ner, nästan retade mig för att jag minsann inte skulle med till Brasilien. På flygplatsen var hon pappas flicka. Babblade extra mycket portugisiska, hand i hand gick de bort till avgångstavlan, spanade efter sin avgång, den jag inte skulle med på. Det var hon helt införstådd med.

Men så alldeles innan säkerhetskontrollen, när det var dags att säga hejdå på riktigt och jag sjöng "adjö lilla Lolo, adjö" med sprucken röst i hennes öra, för jag kunde inte sansa mig, som de gjorde när Pippi skulle gå på båten till Söderhavet, då fattade hon nog att vi faktiskt skulle skiljas ett långt tag. Och bröt ihop på ett alldeles hjärtskärande sätt, och jag fick spela lite tuff fast jag egentligen bröt ihop jag med, och så kramades vi och jag uppbådade lite jävla glädje och entusiasm fast jag mest var ledsen.

Sedan vände jag mig om och gick, och grät som en clown in i min bäbis lilla kalufs.

Ha det så roligt i brasseland älskade Lolo. Om du saknar mig har jag spelat in "Gungande säng" på din telefon, den kan du lyssna på. Och så kan du krama Guran Goioi, han är där i resväskan. Han luktar nog lite mammis.

Din pappa skulle säga till piloten att köra lågt och sakta, så allt är frid och fröjd. Ses om tre veckor. Girl, som Milli Vanilli skulle sagt, I'm gonna miss you.