Aftonbladets kampanj med den sk Barnfattigbloggen. Den ena snyfthistorien efter den andra om barn som inte får gå på fotbollsträning, inte åka på ridläger eller charter, som inte har några Levi's än mindre en Canadagåsjacka.
För att deras föräldrar är arbetslösa, kanske långtidssjukskrivna, ensamstående, låginkomsttagare, stackare.
Och nu kommer hon den där sura med sin vassa penna. Klankar ner på de svaga, slår mot dem som redan ligger. Hur har hon mage?
Men snälla nån, snyfta kan jag göra när barn blir slagna och våldtagna, får svälta eller behandlas illa på annat sätt. Inte för att de inte får gå på fotbollsträning. Hur tror du killarna från favelorna i Brasilien blir fotbollsproffs? Inte fan har de dyra fotbollsskor, organiserade träningar och läger. Nehejdutack, en boll är allt du behöver. En boll med tillhörande bollsinne.
Och inte tänker jag gråta för att vissa barn inte har råd att åka på chartersemester. Det får väl ändå ses som en lyx? Jag tror inte på att det fattiga barnet är helt ensam i bygden hela sommaren för att alla andra har råd att åka på semester, detta skriver man bara för dramaturgins skull. De som har råd åker vanligtvis en vecka, och förmodligen inte samma vecka som alla andra. Så NÅGON ska väl den stackars fattige ha ett leka med NÅGON GÅNG under sommarledigheten? En annan fattiglapp gnällde om att de inte hade råd att tanka bilen. Men vad fan har ni bil för då? Det är väl också en lyxprodukt. Eller har ni den så att ni kan skjussa barnen till träningen ni inte har råd med? Haha. Busted!
Och sedan tycker jag krasst, och lite lagom moderatblått, att den som är fattig, arbetslös eller låginkomsttagare och sopig ibland faktiskt får skylla sig själv. Inte alltid, men ibland. Och socialbidrag eller a-kassa ska självklart inte räcka till hockeyträning och balettlektioner, vad finns det då får anledning att arbeta? Tough shit om du inte KAN arbeta, och då ska man få hjälp, men inte till extravaganser. Tough shit. Welcome to the real life. I Brasilien är de nöjda med en trave gamla bräder och lite stulen elektricitet. Perspektiv, min vän. Perspektiv.
Nej vet du va, jag tycker inte synd om barn som inte har en egen laptop, som inte får åka till Thailand, som inte får en studentskiva till genomsnittspriset 16,000 kronor (!). Ja, du hörde rätt - enligt Aftonbladet kostar en genomsnittlig studentskiva 16 papp. Men vad är det för trams, på vilket sätt är det nödvändigt? Hyra lövad skrinda, trycka upp ett fett plakat i fotobutik, anordna catering och bjuda på lådvis med champagne på skivan? När mamma lagar godast mat, tyskt moselvin kostar 49 kronor buteljen och man kan åka med på grannens flak?
Folk kräver helt enkelt för mycket. Välfärdsstaten Sverige har skapat monster - kräsna, hagalna kravmaskiner och barn av konsumtionssamhället. Kärlek, intressanta diskussioner och tokroliga lekar räcker tydligen inte längre, man måste ha bilar, maskiner och dyra jackor för att bli lycklig. Eller?
För att deras föräldrar är arbetslösa, kanske långtidssjukskrivna, ensamstående, låginkomsttagare, stackare.
Och nu kommer hon den där sura med sin vassa penna. Klankar ner på de svaga, slår mot dem som redan ligger. Hur har hon mage?
Men snälla nån, snyfta kan jag göra när barn blir slagna och våldtagna, får svälta eller behandlas illa på annat sätt. Inte för att de inte får gå på fotbollsträning. Hur tror du killarna från favelorna i Brasilien blir fotbollsproffs? Inte fan har de dyra fotbollsskor, organiserade träningar och läger. Nehejdutack, en boll är allt du behöver. En boll med tillhörande bollsinne.
Och inte tänker jag gråta för att vissa barn inte har råd att åka på chartersemester. Det får väl ändå ses som en lyx? Jag tror inte på att det fattiga barnet är helt ensam i bygden hela sommaren för att alla andra har råd att åka på semester, detta skriver man bara för dramaturgins skull. De som har råd åker vanligtvis en vecka, och förmodligen inte samma vecka som alla andra. Så NÅGON ska väl den stackars fattige ha ett leka med NÅGON GÅNG under sommarledigheten? En annan fattiglapp gnällde om att de inte hade råd att tanka bilen. Men vad fan har ni bil för då? Det är väl också en lyxprodukt. Eller har ni den så att ni kan skjussa barnen till träningen ni inte har råd med? Haha. Busted!
Och sedan tycker jag krasst, och lite lagom moderatblått, att den som är fattig, arbetslös eller låginkomsttagare och sopig ibland faktiskt får skylla sig själv. Inte alltid, men ibland. Och socialbidrag eller a-kassa ska självklart inte räcka till hockeyträning och balettlektioner, vad finns det då får anledning att arbeta? Tough shit om du inte KAN arbeta, och då ska man få hjälp, men inte till extravaganser. Tough shit. Welcome to the real life. I Brasilien är de nöjda med en trave gamla bräder och lite stulen elektricitet. Perspektiv, min vän. Perspektiv.
Nej vet du va, jag tycker inte synd om barn som inte har en egen laptop, som inte får åka till Thailand, som inte får en studentskiva till genomsnittspriset 16,000 kronor (!). Ja, du hörde rätt - enligt Aftonbladet kostar en genomsnittlig studentskiva 16 papp. Men vad är det för trams, på vilket sätt är det nödvändigt? Hyra lövad skrinda, trycka upp ett fett plakat i fotobutik, anordna catering och bjuda på lådvis med champagne på skivan? När mamma lagar godast mat, tyskt moselvin kostar 49 kronor buteljen och man kan åka med på grannens flak?
Folk kräver helt enkelt för mycket. Välfärdsstaten Sverige har skapat monster - kräsna, hagalna kravmaskiner och barn av konsumtionssamhället. Kärlek, intressanta diskussioner och tokroliga lekar räcker tydligen inte längre, man måste ha bilar, maskiner och dyra jackor för att bli lycklig. Eller?
7 comments:
Nej vetuva,nu tog du nog i sa du sprack med blaheten sa jag fick stapals.
/fd fattiglappen
Men snälla nån, jag fick inte heller gå på fotbollsträning som barn, och det blev folk (nåja) av mig med. Det viktigaste är väl helt klyschigt kärlek och trygghet, inte charter och ishockey.
jo men fran ett bredare perspektiv ar det val oftast inte tvaforaldrarkids som det handlar om kan man anta, men det var mest kommentaren om att skylla sig sjalv som upprorde, men du skrev ibland, sa for all del lagger vi det hyllan.
Oj två inlägg på raken som jag inte håller med om. Jag som ändå betraktar mig som tämligen blå. Är tant nyliberal - eller vad? Vi kan väl inte jämföra barn här med gatubarnen från Brasilien. Det är ju sjukt. Där finns ju inte det sk sociala skyddsnät vi har i sverige. Rädda barnen, bris och majblomman är bara några av många organisationer som varje år kommer med nya rapporter om barnfattigdomen i sverige. Barn som inte får den medicin de behöver, får sova på madrasser på golvet eller inte har tillräckliga vinterkläder. I vårt samhälle är det för jävligt. Spelar ingen roll om röd eller blå styr. Det var knappast bättre för tio år sedan! Nu tycker jag att du ska ta dig en glass! ;-) <3 puss min söta!
Alltså - jag är medveten om att jag överdriver och målar allt i svart och vitt. Så enkelt är det förstås inte. Och att inte ha råd med mat och kläder är förstås inte ok. Har man inte det med socialbidrag? Jag tycker dock inte att bidrag ska täcka lyxutgifter som semester, träning, cigarettrökning och bensin. Just idag läste jag att man i Lunds kommun får extra bidrag för bredbandsavgiften för att Internet ses som en livsnödvändighet. Jag vetifan om jag tycker man ska få det.
Dessutom är det väl inte barnen som är fattiga, utan föräldrarna. Och varför? Är det lyxfällan-offer vissa av dem, kan de kanske jobba eller ska bidrag och välgörenhet ökas?
Och det går att leva på en lön, jag har gjort det själv, försörjt både man o barn samt haft hög hyra, och jag är sannerligen ingen höginkomsttagare, det handlar väl lite om hur man prioriterar och planerar.
Eller?
Va? Nä internet är inte livsnödvändigt. Så tokigt! Det går ju faktiskt att leva på relativt lite... Jag tror att det största problemet egentligen handlar om att en del föräldrar priorietrar galet och det pga tex missbruk eller psykiska åkommor. Sen finns de de som varken är missbrukare eller sjuka utan helt enkelt är korkade och köper konsumtionsvaror för smslån - se lyxfällan. De borde skämmas...
Jag tror visst att det var skillnad pa 80-talet, da var vi alla kommunister. Lekte i sandlador och med trabitar. Vi var billiga barn. Fragan ar hur vad som ar nodvandigt har andrats. Det ar klart att semestrar, bilar och lyxutrustningar inte ska komma fran bidrag. MEN som larare vert jag att de riktigt fattogaste far hjalp med internet och t.o.m. datorer eftersom det ar en nodvandighet for barnens skolutveckling. Jag tycker aldrig att barnen ska lida for att foraldrarna ar fattiga, jag haller med, ar man arbetslos sa far man val fan ga ut och skaffa sig ett jobb. Men det ar ju inte barnens fel, sa de ska ju fortfarande kunna plugga hemma och fa bra betyg= passet till en battre framtid. Och sporten haller ju faktiskt borta barn fran gator och droger, sa det borde ju va gratis (ar det inte det?). Men allt annat haller jag med, men inte for att jag ar bla utan for att jag ar kommnist/socialist och tycker att alla ska jobba. ;)
Jen xxx
Post a Comment