Så säger bara den bittre. Vad är det för något, ett ordspråk? Värdelösare står ej att finna. Det är ju så osant som något kan bli. Ensam är aldrig så stark som tvåsam.
Detta gäller alldeles särskilt när man har två små barn att underhålla, glädja, mata, byta, natta. Det är då den stora otillräckligheten rullar in. Matar jag bäbis kan jag inte spela boll med storsnygg samtidigt. Byter jag blöja på den ena kan du ge dig fan på att den andra bajsar. Lagar du mat så är det en som drar dig i benen och vill sitta på köksbänken medan den andra sitter i babysittern och galer. Ta dig en dusch, men låt det för fan gå undan innan lilla blir rastlös i stolen och stora tröttnar på att leka med badankor i pottan. Försök natta dagisbarnet under bäbisskrik, gör det bara. Och försök läsa saga med krånglande bäbis i knät. Gör't, om du kan, mig är det övermäktigt.
Därför har jag intensivumgåtts med min mamma, pappa och bror hela helgen. Enligt principen: Alla människor är ensamma. En del har bara så mycket människor omkring sig att de aldrig märker det.
Därför är jag jävligt nöjd över att min man kommer hem imorgon, efter fyra mycket långa dagar borta. Enligt principen: Ensam fånge söker cellskap.
Och inte bara det, vi ska få presenter!
No comments:
Post a Comment