Fylleri på midsommar

Inte en snaps så långt ögat kunde nå. Skönt tyckte tanten. Snaps schnapps, det var ju inte ens ett fan av på den tiden jag härjade i studentikosa sammanhang. Midsommarstången fick vi aldrig upp för det var för kallt. Men vi hade illa trevligt ändå och upplevde ett antal revolutionerande grejer.

Det är kanske inte helt rumsrent av mig att skryta om mina egna bravader först, men sån är jag.

JAG. KÖRDE. BIL. FRÅN SONY ERICSSON. TILL THULEHEMSVÄGEN.

Det är sant, det är säkert. Så här gick det till:

Vi började med enkel start- och stoppmetod (ej samlagsrelaterad). Jag tryckte plattan i mattan på Sony Ericsson helt öde parkering och bromsade hårt. Tuffast i kommunen. Jag backade runt ett hörn (det gick sådär). Jag svängde ut på en väg och råkade köra in på vänstersidan av vägen, ojdå (man har väl inte bott i England i åtta år för intet). Sedan sa jag helt frankt att nu är jag redo att ge mig ut i trafiken. Fast det så klart nästan inte var någon i Lund en midsommarafton cirka klockan 20:30 sånär som på ett fåtal taxibilar. Jag körde Utmarksvägen, Neversvägen (nu känner jag att jag blir onödigt detaljrik och din intressepil börjar värka i ögonvrån), rattade runt vattentornet (the water tower, för våra internationella läsare), parkerade i en ruta. Sedan sa jag: Tack för idag, nu kör vi hem. Och så gjorde jag det! Tog mellanstora rondellen vid Sony Ericsson, Spelemansvägen, via trafikljusen vid 4H-gården (du kan nog nästan se det framför dig nu), upp till Thulehemsvägens rondell och ner, blinkade höger och svängde snyggt in på området (här fick jag visserligen världens motorhack och cp-stoppade nästan in i en vägg, men skit i det, detaljer, detaljer, Carl drog ändå i nödbromsen). Lugnt och fint startade jag igen i det snyggaste av kryplägen och körde stilfullt in i min parkeringsruta och bromsade in. High five! Fy fan vad jag är bra.

Om jag ska fokusera lite mindre på mig själv kan jag avslöja det andra storartade som ägde rum denna ypperliga midsommarafton och det var att lilla lillaste satt i stol (se nedan), och åt potatis! Så utomordentligt duktigt.

Sedan var det ju egentligen inte det här med midsommar, brännvin och ligg i busken vi inriktade oss på denna junidag. Nej, det var ju fylleridag, närmare bestämt farsans 65:e, och det ser ni nedan hur vi skrattade och myste runt den snygga tårtan som Lovisa dekorerade (och mormor bakade).

Gött mos, jag är nöjd.