För det första äter jag for fort och hetsigt. Jag hinner liksom inte känna att jag är mätt förrän jag är proppmätt. Glufs glufs, sväljer jag utan att tugga ordentligt. Och jag har nästa godisbit redo innan jag tuggat och svalt den förra. Fort ska det gå.
För det andra äter jag för mycket. När det vankas bullar äter jag inte två, utan hellre tre eller fyra. Och när en tjomme bjöd på valentinbakelser på jobbet i fredags ville jag helst ha två, men fick nöja mig med en och en halv. Av ren artighet. Vilken girigbuk, vilket kakmonster.
Det är ett under att jag inte är fetare än jag är. Jag borde egentligen vara grotesk för att matcha min sugenhet, istället är jag bara lite klädsamt mullig (eller?). Det enda som kan rädda mig från att ta en portion till, en kaka till, en pralin till, det är snusen. In med den så är saken biff och kakluckan stängd för en stund.
Thank fuck for snusen. Snus saved me from obesity. Snus byggde denna kropp. Tack, General.
Snus är den vuxnes napp.
No comments:
Post a Comment