Jag flyttar till Primrose Hill. Jag är vuxen nu. En omöblerad lägenhet som jag och flickorna inreder och lever lyxliv i. Här bor dom allihopa – dom rika, dom berömda och dom som räknas. Ett fjuttigt stenkast från Londons, kanske världens, finaste park, på gatan kantad av gulliga boutiquer, mysiga kaffestugor och ryktbara restauranger. Jag sitter på min balkong och sippar blomvin, spanar ner på gatan där eliten ur skvallerpressen spatserar förbi. På bottenvåningen ligger vinbutiken Nicholas till vilken jag har en direktlinje via en korg i lina där dom glatt skickar upp buteljer till stammistanten.
Visst kostar det kosing att ligga på topp, men om man blir hemmatomte istället för partylejon vinner man ju i längden – räddar slanten och hälsan. Lite vin är ju bara nyttigt, massa vitaminer. Hejdå beerbelly, nu joggar jag på kullen varje kväll och blir så sund och läcker att ingen kan mostå frestelsen jag utgör.
1 comment:
nä inte ens otyget va? .... snart får vi kramas och helst också dricka blomvin sommaren lång.
Post a Comment