Välkommen till Regents Park Road

Nu sitter tant i det nya vardagsrummet, omgiven av lådor, kassar och jox. Här kan man använda grannens nätverk, haha. Inga möbler har vi, ingen säng, ingenting. Men vi har en blowjob-madrass som jag och Emma kan dela under snark och tandagnisslan under en veckas tid innan sängarna kommer i luckan.

Vår Landlord bjöd på vin när vi kom in i vinbutiken och sa goddag. Ett hejdundrans välkomnande med korv därtill.

Vackert.

Flyttlasset

Flyttlasset till Primrose Hill går om ett par timmar. Här sitter jag på den bara madrassen, tjena. Omvänd tidsoptimist som man är är allt packat och klart, bara väntar på att Adams starka armar ska komma och hjälpa till att bära ner bohaget på gatan där the Man with a van kommer att stå. Så kör vi ner ett par kvarter till världens vackraste gata, och där ska vi bo.

Man borde vara jävligt glad och sugen, men jag tycker just nu mest det känns jobbigt och vemodigt. Och det hjälper kanske inte att lyssna på Love Bites med Def Leppard.

Mötet

Dom säger att ett bud har lagts och avtalet har skrivits på av båda parter vilket bör innebära att tant har slant i Juli. Fingers crossed. Nu är det min tur.

Min kära kusin

Oh vad jag gillar min kusin. Visserligen tog hon mig ut på äventyr som hette duga på en Tisdag av alla dagar och tant kom hem som en kastrull strax innan 3-slaget, men snyggare bättre roligare får man leta efter. China White blaggade hon in oss på. Lurade i dörrvakten att vi hade en bokning för två och skulle beställa champagne. 24 pund kostade vinflaskan och vad maten gick loss på vill jag inte ens veta. Dansa lite disko, snacka med en ystare från Montenegro som blev ilsk när jag tyckte han var från Moldavien. Så började vi gråta när vi pratade om farfar och då bestämde vi att i November ska vi ha 5-årsminnesstund för käraste bästaste Farfar Sture och hela släkten ska komma till Stockholm och inte ens Peder får åka hem när kaffet är urdrucket. Min kusin är som en syster, fan vad bra och viktigt.

Och snart är det office meeting, vilket kan innebära intressant information. Jobbigt att jag är så lullig.

Dead Woman Walking

Jag gjorde ett s.k. livstest på Expressen som skulle ge mig en indikation på hur länge jag kommer att leva. Trodde jag.

Resultat
Du bör omedelbart förändra ditt liv.Risken är uppenbar att du riskerar att dra på dig sjukdomar som i förlängningen förkortar ditt liv.

Bara det. Inga tips och tricks för att komma ur det dåliga levernet, inga indikationer på vad det är jag gör fel. Bara helt hotfullt berätta för mig att nu har jag minsann satt min sista potatis, måttet är rågat och likkistan står på glänt. Fullständigt ovetenskapligt och prov på riktigt dålig journalistik.

Dessutom vill jag ta tillfället i akt att racka ner på journalisten i frågas taffliga tautologi- risken är uppenbar att du riskerar – fan vilken pinsam ogenomtänkt formulering.

Dra åt helvete, jag har inte gjort nåt!

Det finns inga bögar i fotbollsvärlden

Stackars lilla böget. Där står han och trycker sig mot duschväggen, försöker dölja sitt pulserande stånd. Stämningen är grabbig och uppskruvad. Man snackar om brudar, bilar och bärs. Muskulösa tuffkillen klatschar de nakna pojkstjärtarna med en blöt strumpa. Höhö. Han låtsasknullar i luften. Höhö. "Tjena bögar! Nu är ni allt brumkåta va!". Höhö. Bögskämten fullständigt haglar. Man kan skoja om allt, det finns ju inga bögar i lagsportsvärlden. Vad äckligt det vore om någon av killarna i laget stod i massduschen och suget ögnade de andra pojkkropparna, för så är det ju med bögar – de vill ligga med allt och alla nästan jämt. Röv som röv.

Och stackars lilla böget skämtar grovt med dom andra, skojrunkar lite så där djärvt. Ligger med brudar och har en bild på Pamela Andersons pattar i plånboken. Höhö.

A dream come true

Jag flyttar till Primrose Hill. Jag är vuxen nu. En omöblerad lägenhet som jag och flickorna inreder och lever lyxliv i. Här bor dom allihopa – dom rika, dom berömda och dom som räknas. Ett fjuttigt stenkast från Londons, kanske världens, finaste park, på gatan kantad av gulliga boutiquer, mysiga kaffestugor och ryktbara restauranger. Jag sitter på min balkong och sippar blomvin, spanar ner på gatan där eliten ur skvallerpressen spatserar förbi. På bottenvåningen ligger vinbutiken Nicholas till vilken jag har en direktlinje via en korg i lina där dom glatt skickar upp buteljer till stammistanten.

Visst kostar det kosing att ligga på topp, men om man blir hemmatomte istället för partylejon vinner man ju i längden – räddar slanten och hälsan. Lite vin är ju bara nyttigt, massa vitaminer. Hejdå beerbelly, nu joggar jag på kullen varje kväll och blir så sund och läcker att ingen kan mostå frestelsen jag utgör.

31 rätt av 32 mögliga

En chockartad upplevelse på Motorvägscafeet, Road M1, på väg till Manchester. Försvunnen, bortglömd och ratad. Hur tror du det känns? Det känns fan inget vidare, kan jag berätta.

Naket Underliv

Nu är det visserligen snart Maj, men kvällstemperaturen ligger runt 10 celsius, så att spatsera runt på stan iklädd endast minkjol, sandaler och linne känns som ett kyligt alternativ. Men så är kotymen i Manchester och tydligen alla andra nordengelska städer med Newcastle som det mest typiska exemplet. Mycket hud, lite tyg. Först tänkte jag: Vilka snåla jävlar, har dom inte råd med garderobsavgiften, eller vad? Men nu har jag fått förklarat för mig att det är ett medvetet val att inte ha jacka för att man vill vara sexy-snygg även på stan, inte bara på klubben. Det spelar ingen roll vilken årstid; även när Kung Bore är som ilsknast kör brudarna det lättklädda alternativet. Och om frosten biter för hårt kan man värma på innifrån med en grogg eller flera. Så ligger det till, fru Gill.

Moderkaka på menyn

Det här var ta mig fan det bisarraste jag läst sedan jag konfirmerade mig. Tom Cruise ska mumsa i sig moderkakan efter förlossningen! Och det ska vara en TYST förlossning, håll käften och krysta kärring. Har ni hört så totalt världsfrånvänt och kannibalistiskt han resonerar. Slurpa i sig navelsträngen och smaska på den nyvarma blodiga moderkakan - både nyttigt och gott.

Eller så kan han göra moderkakelasagne - det är säkerligen en delikatess.
Sjuka jävel - stackars barn.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,810803,00.html

Kapten Haddock

Här har jag gått och undrat vad jag ätit till middag igår och lunch idag, för vad heter den gulaktiga ganska välsmakande firren som jag lite smidigt grillade till ris, persiljesås och brytbönor. Jo du, det var en kolja, kan jag avslöja. Nu vet du det.

Stackars Polen

Det kan inte vara lätt att vara polack och tvingas stå och köa utanför ambassaden hela dagen. Här står dom nu på rad på andra sidan gatan från mitt fönster, en och en får dom gå in. Jag antar att vad dom är ute efter är någon form av Worker's Registration Form som alla polacker måste ha för att bevisa att dom har rätt att arbeta i Englandet, bara för att Polen var lite på efterkälken med att gå med i EU och därmed inte fick samma rättigheter som t.ex. vi Svennar.

Fula kläder, sunkiga läderväskor och omoderna barnvagnar har dom också, stackarna.

IDOLPORTRÄTTET:Guran - den legendariske giraffen

Han kommer från Afrika. Tvångsplacerades på IKEA i Malmö och vantrivdes något fruktansvärt. Visst fanns det andra mjuka djur runt omkring honom och visst var det en eller annan unge som klämde på honom lite förstrött, men han saknade sina riktiga vänner, han saknade Afrika. Så en dag kom hans räddning. Ulla hette hon som strosade i butiken och letade efter just ingenting. De fann varandra direkt, Ulla och Guran. Det var som för Silvia och kungen, det sade bara klick. Guran fick följa med Ulla hem den dagen och alltsedan dess är de oskiljaktiga. Guran ligger i sängen och väntar på att Ulla ska komma och lägga sig och omfamna honom sådär hjärtligt som bara Ulla kan. Någon gång i en inte alltför avlägsen framtid ska Guran och Ulla resa till Afrika. Det blir ett kärt återseeende av gamla giraffsläktingar och vänner.



10 frågor till Guran

Varför heter du Guran?
För att det är ett snyggt namn som passar mig, tyckte Ulla som döpte mig. Det har ingenting med varken gitarrer eller Fantomens apkompis att göra.

Hur håller du dig i trim?
Jag anstränger mig inte i onödan. Jag ligger mest till sängs, ibland följer jag med Ulla ut och reser, en gång har jag badat i tvättmaskinen. Snart är det visst dags för det igen. Man börjar bli en smula svettig.
Varför tror du att du blivit så populär?
Du åstadkommer ju inget egentligen.Jag ser mig själv som en ikon, en maskot eller nåt. Jag är Ullas eviga följeslagare och tillsammans är vi oslagbara. Jag är dessutom väldigt snygg.

Är du inte lite tjock för att vara giraff?
Jo, så klart är jag tjockare och mindre än girafferna i Afrika. Men det passar mig rätt bra, för annars hade jag ju inte kunnat bo hos Ulla.

Vad hittar du på för bus när inte Ulla är hemma?
Haha...det borde jag inte säga. Men det är faktiskt inget farligt. Jag brukar använda datorn lite, leka med de andra djuren och så bajsar jag i små påsar och lägger i en dosa.

Vad har du för planer för framtiden?
Jag och Ulla ska flytta till London den tredje januari. Fram till dess tänker jag ha det glassigt och skönt här på rummet.

Vilken musik tycker du bäst om?
Lustigt nog lyssnar jag på samma som Ulla. Det bli mycket synth och disko.

Hur låter en giraff?
Knappt alls faktiskt. Det är det som är det fräcka. Vi är inte de som snackar i onödan s.a.s.

Vad skulle du ha gjort om inte Ulla tagit hand om dig?
Usch, hemska tanke. Då skulle jag förmodligen fått flytta hem till nån hemsk småunge som bet mig och dreglade på mig och sedan glömde bort mig när han blev stor och tyckte det var löjligt med mjuka djur.

Vad är egentligen det bästa med Ulla?
Att hon bryr sig om mig mest av alla och att jag får sova i sked med henne varje natt, att hon är mjuk, varm och luktar gott.


GuranFakta
Fullständigt namn Guran Vulbansson
Ålder ca 4
Födelseplats Serengeti, Afrika
Uppväxtort IKEA
Bostad Hos Ulla
Favoritplatser sängen, Afrika
Bästa vänner SafariSam, Nasse, TjockeMiau, Sälen Antonia
Gillar Ulla, träd, sängen, att ligga sked
Ogillar när Ulla inte är hemma, att ligga på golvet, när Ulla tar hem karlar

(Märk: denna intervju är en favorit i repris som först publicerades i Vulban News år 2000, jag skrattar fortfarande)

Skräck för det finkulturella

Jag vill kanske inte påstå att jag älskar kiosklitteratur eller dom där romantiska dravelböckerna där ett par ser passionerade ut på omslaget. Men jag är heller inte intresserad av poesi, historiska romaner eller politiska självbiografier. Någonstans mittemellan hamnar jag, bland populärkultur, bestsellers, Tony Parsons, Nick Hornby och Håkan Nesser, bland tomtar och troll.

Jag har inte läst Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff, ej heller Den Gudomliga Komedin av Dante Alighieri och jag har verkligen inte plöjt igenom varken Iliaden eller Odyssen. I ett svagt tillfälle trodde jag det var en god ide att läsa Bibeln från pärm till pärm, så att man har kött på benen när man ger de kristna den avhyvling de förtjänar. Jag hade lyckats traggla mig fram till första halvan av andra Moseboken innan jag totallackade ur och gav upp det dödsdömda projektet att läsa Guds sömnpiller.

Ett tag var jag inne i deckarsvängen; Harry Friberg var den absoluta hjälten – stilig, modig och smartare än kriminalpolisen. Olov Svedelids Roland Hassel var väl egentligen en toffel, men jag har läst alla böckerna med spänning.

Har kommit fram till att de bästa böckerna är de som handlar om just ingenting, som behandlar någons vardag, känslor och reflexioner om tillvaron och som har ett underfundigt och rikt språk (det är just en sådan jag hade tänkt skriva).

Nobelpristagare skrämmer mig, det är alltför prestigefyllt. Boken jag nu läser, Onåd, är författad av J.M. Coetzee, Nobelpristagare anno 2003, varför jag gick in med viss skepsis. Men om man bortser från kryddningen med finkulturella referenser och franska uttryck som tycks vara där bara för sakens skull, för att man ska fatta att denna författare är ytterst beläst, är själva handlingen både tänkvärd och intressant, språket välbeskrivande och vasst.

Så knäpp mig på näsan och säg till mig att jag hade fel. Det är inte bara obskyra Japaner eller politiskt korrekta Araber som vinner Nobelpris – det kan vara en Sydafrikansk farbror som skriver om ytterst angelägen vardagsdramatik i skuggan av apartheid och rasism.

Fotnot
Jag har läst ganska många böcker som går under epitetet Klassiker, så helt tappad bakom vagnen är jag inte. Ett axplock:

Utvandrarna, Vilhelm Moberg
Jane Eyre, Charlotte Brontë
1984, George Orwell
Kallocain, Karin Boye
Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg
The Catcher in the Rye, J.D Salinger
Oliver twist, Charles Dickens
Thérèse Raquin, Émile Zola
Madame Bovary, Gustave Flaubert
Du sköna nya värld, Aldous Huxley
Den engelske patienten, Michael Ondaatje
Kameliadamen, Alexander Dumas

Ja men bli imponerad då!

Vi behöver inte umgås...

...Vi kan läsa om varandras liv i bloggarna.

"Jag har hört att du skaffat ny kille, att du ligger som fan?"
"Jaså du ska flytta, det har jag läst"
"Nytt jobb minsann, gud så spännande och en aktiv dag därtill, se på fan"
"Snygg ny blus du har köpt, såg den i bloggen"

Snart önskar jag att dagen kommer då jag kan utannonsera att jag är fri från dinerbördan och rik som ett troll. I dagarna kommer besked, bu eller bä, ryktas det...

Alla goda ting är tre

En olycka kommer sällan ensam, heter det ju. Och det gör heller inte dom små sakerna som förgyller den dagliga tillvaron, kan jag glatt berätta. Inom ett par minuters tidsram kom det tre till antalet glada besked:

Lisa fick MTV-jobbet!
Min chef ska bjuda mig på Ed's-lunch idag!
Olivia vill följa med på Påsk-trippen!

Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då!

Swedish is a funny language, indeed...

Var och chillade med några engelsmän och kvinnor igår på Adams förnäma pub och som brukligt kom vi in på språkdiskussionen Svenska vs Engelska. Vad heter det på Svenska? Jag bjöd in dem till en oddysee av tokroliga svenskheter och vi kom fram till att Topp 3 i bisarra svenska uttryck lyder som följer:

1. Mother Cake (eng. Placenta)– Ja hej, får det lov att vara en skiva moderkaka till kaffet? Jag har bakat den själv.
2. Breast Wart (eng. Nipple)– Vårtor är väl ändå en virussjukdom och inget små barn ska suga på, alternativt vuxna män ska klämma på?
3. Sick House (eng. Hospital) – Hospitalet kan man gå till även om man inte är särskilt sjuk, i synnerhet om man har en engelsk GP som tar emot en för hälsokontroll gratis. Om man är sick in the head går man då till sjuk-i-huvet-huset?

Världsmästerskapen i meningslösa produkter

-eller den som har flest tuber och flaskor när han dör vinner

Hemma på hyllan har jag ett antal olika krämer med varierande doft, användningsområde och pris. Man ska smörja handen med en, foten med en annan. En ansiktskräm användes dagtid, en annan nattid. Jag har l’Oreals brun-utan-sol som man blir gulfläckig och randig av, jag har Boots dito som inte gör någon skillnad alls. Jag har ett presentpaket med 6-8 olika krämer, duschtvålar och badoljor i minituber – alla innehåller olika extrakt och välgörande oljor som är bra för olika typer av hud. Jag har flaskor med leave-in balsam och elexir för håret. Jag har Cliniques underlagskräm och Niveas sminkborttagningsmedel. Jag har en hel kasse med gamla produkter för hår och hud, solkräm, spray och hejfaderullan. Jag har Elises halvfulla Nivea Milk och Cocosluktande spray för böljande hårsvall. Man kan väl inte slänga? Vadå bäst-före-datum?

Men hör på den här, vilket helgerån! Under två veckors tid tvättade jag håret med duschtvål. Resultatet - håret var lika lent och fint som med schampoo. Vilket får mig att tro att dessa produkter tvål/duschkräm/schampoo innehåller samma vitkladdiga sörja, bara med olika etiketter för att vi ska köpa fler produkter och därmed spendera mer pengar. Samma med dessa otaliga krämer – same shit i alla tuberna, bara att man KAN ju bara inte med att använda en kräm det står hand på till foten.

Och samma princip i städsammanhang. Varför behöver man en speciell spray för kök, en annan för badrum? Varför finns det en som heter All-rent eller allround-spray när man uppenbarligen inte kan använda dem där de särskilt utvecklade toasprayerna gör bästa jobbet?

Äsch säger jag, såpa, tvål och vatten gick bra förr, sluta lura dig själv att du behöver alla dessa produkter, tant. Nu kör vi på det och lurar kommernissen ännu en gång. Haha.

Snyggt.

Depeche Moi!

När Dave sjöng A Question of Time och svingade mikrofonstativet i ultrarapid på samma sätt som han gjorde i Luciarock 1986 blev jag rejält sugen. Vilken herrans tur att han uppstod från det döda, sade hejdå till knarket och blev kristen, så att han fick chansen att förgylla min tillvaro såsom bara ens personliga Jesus kan.

Depeche toi!

Man gör alltid så, förklarade jag för Nina. Man har väl vart med förr. Reach out and touch Dave. Och visserligen satt vi tillräckligt nära scenen för att kunna se att Dave Gahan bar högklackat, men vi fick nöja oss med att sträcka oss fram och röra Dave Chase som satt en rad framför oss, under Personal Jesus. Man gör ju alltid så.

Det var vi och xfm- och branchfolket, en ganska timid skara som inte är så lätt att upphetsa, rutinerat satt de kvar i stolarna, men framemot Enjoy the Silence och Behind the Wheel lyftes även dessa chipsrövar för dans, t.o.m. Mr Chase trötta arsle var uppe och svängde vid extranumrena, vilket måste ses som ett ypperligt betyg. Och vem var den åldrade lönnfeta farbrorn som stod och hoppade jämfota vid ett keyboard utstyrt till rymdskepp, undrade någon. Var han verkligen med i bandet? Jodå, Mr Fletcher, han som luktar tvättmedel, vilket jag har empirisk erfarenhet av, är synnerligen med i bandet, emellanåt slår han till och med på synthersizerns tangentbord med sina korvtjocka gubbfingrar. Martin Gore var utklädd till svart ängel vilket kan tyckas lite fjompigt, men han tog iallafall av sig peruken under sitt soloframträdande (vilket av många sågs som anledning till kissepaus – stackars Martin) och blottade sin blonda krullkalufs. Dave Gahan tog av sig västen och visade sig än en gång vara ungefär världens sexigaste scenframträdare – gubben kan! Soul Sisters/Soul Brothers var kanske i ostigaste laget som avslut, men på det hela taget en fantastisk konsert som vi firade med en sista pint på Dublin Castle innan vi traskade hem till Mammas säng där vi smulade ost och kex tills tanten somnade med lilla Konrad i famnen, i brist på Guran och Räven.

Tack Mammadockan.