Jag är inte sämre än sämst så jag hoppade på springtåget. Tanken var att jag med hjälp av en app av typen "couch to 5k"skulle långsamt bygga upp denna chipskropp till en löpardito på 8 veckor. Detta genom att intervallträna på att springa varvat med gång utefter appens instruktioner.
Men trodde du i din enfald att jag skulle ha tålamod att jobba långsamt, hålla ut i 8 veckor? Nej, du trodde förstås att jag skulle ge upp, lägga springfittan på hyllan och sjunka tillbaka i soffpotatisen med en trehundragrammare ostbågar?
Fel, fel, fel!
Vad jag däremot gjorde var att fortsätta springa när appen sa att jag skulle gå. Det är fortfarande krut i denna gumma, resonerade jag när appen tyckte jag skulle sänka tempot, lite till orkar fan. Och så sprang jag lite till, inte i världsmästartempo, men nog sprang jag. Och lite till. Det finns en tröskel att komma över, det kallas att komma in i lunket på löparspråk, och när man gjort det så är det inget som kan stoppa den joggandes framfart. Man bara fortsätter. Så det gjorde jag, igår:
Du ser ju med eget glasöga, statistik ljuger inte, jag fullständigt krossade 5-kilometersvallen, I could have been in fucking Lundaloppet! Här är min tid på 5 kilometer, färsk statistik från min Endomondo-app:
Jag blev så sjukt inspirerad av mig själv att jag klickade hem dessa skönheter:
Hur snygg blir jag nu på en skalad banan?
No comments:
Post a Comment