Jag har fått ett av dessa berömda ryck. Fitnessrycket. Det började med att jag tyckte jag såg tjock och pösig ut på videon från karaoke-jobbfesten, lite som en kraftig dvärg såg jag ut bredvid den långsmale portugisen jag duetterade med. Och dubbelhakan som åkte fram varje gång jag tog i. Inte ok.
Så då sparkade vi igång LCHF här hemma. Serverade korv med bröd till barnen medan vi själva åt den med räkröra. Ägg och bacon-frulle. Gräddigt mustig broccolisoppa - allt av livets goda, utom förstås det bästa av allt - lösgodis och bakverk. Självklart har jag redan "fuskat" - vad gör man inte när mamma kommer med cupcakes, man kan ju inte annat. Och ja, mamma, jag tänker fuska igen på lördag på vår Eurovision-fest, så snåla ICKE med godsakerna, hör du det?! Och så föll det sig så att det var jobbfika TRE fucking dagar i rad på jubbe denna vecka, måndag, tisdag, onsdag, vad ger du mig för den? Kanylballarna och Keylemonpajen lyckades jag säga nej till, trots att mitt gomsegel fullkomligt stod ut av sugenhet. Men när en rackare langade fram kokospaj i onsdags och avslöjade att det var min favoritingrediens sweet condensed milk i, då mäktade jag inte vara ståndaktig längre, då kapitulerade jag fullständigt med en sked härlighet i mun. Fy fan vad förbjuden frukt smakar godast!
I lördags lämnade jag och Lovisa sjukstugan ett par timmar och gick till stan för att åskåda årets löpfest i staden - Lundaloppet. Och tror du inte jag drabbades av inspo och tänkte kan den fan kan jag. Så nu har jag laddat in en sådan där appajävel som får mig att kunna löpa som en tik 5 kilometer om 8 veckor. Och kört första passet, som gick som en dans. Så klart, för det är ju så lätt i början, dansar fram bland hästhagarna som på rosor, med Margaret Berger i mina lurar, vad annat kan man lyssna på? På lördag vinner hon hela skiten om jag får bestämma, och jag dansar och springer bort alla cupcakes jag under kvällen satt i mig.
No comments:
Post a Comment