Nu börjas det. Jag är ju som alla säkert misstänkt motståndare till allt vad könssegregation innebär. I alla andra sammanhang utom då man ligger tillsammans nakna i en säng, tycker jag det ska kvitta vem som har snopp och vem som har snippa. Så enkelt kunde det vara.
Om inte samhället pådyvlade oss en massa skit om Venus, Mars, mansgrisar och kvinnorfällor stup i kvarten. Om inte denna ständiga uppdelning försiggick. Damgolf och herrtoalett. Dambinda och herrtrosa. Pojkleksaker och flickleksaker, könsuppdelade barnkläder, tufft eller sött, blått och rosa. Tröttsamt är bara förnamnet.
Själv ignorerar jag ju dessa tramserier i möjligaste mån, så även i min barnuppfostran. Eventuellt kompenserar jag till och med det dockiga flickstereotypa med lite extra Blixten McQueen, svart och pangpang, för man måste ju försöka väga upp vad de lär sig på annat håll.
Häromdagen var vi på HM:s barnavdelning, tittade på några balla tischor. "Det här är ju pojkkläder!" utbrister Lovisa. Varpå jag frågar henne hur hon menar, har kläderna månne någon särskild funktion eller sömnad anpassad för en snopp? Nej, jag menar det.
Eller när en dagiskompis av pojkkön sa att han ville komma hem till Lovisa och leka och hon replikerar: "Fast jag har bara tjejleksaker!" - hur menar hon då? Vilka leksaker är det hon styr med underlivet? Dem har inte jag köpt.
Det känns så tragiskt att all min ansträngning att ignorera könsmaktsordningen till trots, trampar det sjuka samhällsklimatet ifatt mitt barn och får henne att ens reflektera över vad flickor får och pojkar får göra och ha på sig.
Man skulle ha levt under en sten, det skulle man fan ha gjort.
No comments:
Post a Comment